En smilfink i september

En månad innan Ungdoms SM fick lilla Tesslan flytta hem till mig så vi skulle hinna tajma ihop oss lite. I våras när jag bodde hemma tränade jag ihop med henne en del och vi har även startat på övningsjaktprov och deltagit på SSRK Ungdoms helgläger vid Tullgarn förut så visst känner vi varandra rätt bra.
 
Både inför Ungdoms SM och nu efteråt har jag insett hur mycket jag saknar det mer fokuserade jaktträningen. Att forma och utveckla en liten individ. Och Tessan sättr inte bara fart på träningsglädjen i mig - även Bille vaknar till liv och vill mer än förut.
 
Därför blev jag mycket glad när mamma undrade om jag inte ville ha Tesslan någon vecka till efter Ungdoms SM. Visst ville jag det! Så nu ska hon få stanna i 'min' flock en bit in i september i allafall. Fina lilla Smilfinken!

Inte våra vackraste sidor, men visst finns det en härlig känsla mellan oss i den här bilden!
FOTO: Mille Selander

Billys start på Ungdoms SM

Billy, min Billy, det är så roligt att föra honom när han bjuder rätt attityd - och på Ungdoms SM var han i sitt esse. Jag tror han njöt lika mycket som jag av att vara ute i provsammanhang igen. Han var glad, laddad och kanske aaaaningens för självständig, men jag det förlåter jag honom för såklart.

Jag sa ju innan att jag skulle gå in utan med Billy utan poäng eller resultatmål, och det gjorde jag verkligen. Istället la jag allt fokus på att verkligen bara ha kul på rutorna en sista gång. Och kul hade vi. Trots den inställningen var det roligt att det faktiskt gick vägen poängmässigt också och att Billy fick avsluta sin provkarriär med en fin serie på totalt 75 poäng. Det räckte till en tiondeplacering i den totala tävlan och en fjärdeplats i öppenklassen.

Ruta 1 - 19 poäng

För öppenklasshundarna bestod denna ruta av en transport följt av två enkelmarkeringarar. Billy spikade båda markeringarna och skötte allt runt fötterna fint. Poängavdraget kommer med största sannolikhet från att han var 'överfast' i skicken och jag fick ge dubbla kommandon.

Ruta 2 - 14 poäng

På ruta 2 bestod uppgiften av en dirigering. Hundarna fick hjälp av ett skott i riktningen (dock ekade skottet ut lite åt fel håll vilket försvårade) och sedan skulle de skickas på ett linjeta ut genom ormbunkar ca 40-50 meter kanske. Bill gick iväg bra, men kom lite oturligt i vind och sprang förbi. Jag försökte kalla tillbaka, men då slog gubben förs dövörat till och jag fick upprepa signalen både en, två och tre gånger innan han började lyssna. Då följde han dock upp alla tecken och signaler på ett ypperligt sätt - med koncentration och viftande svans - och fann snart apporten. Efteråt fick han beröm av Inga-Lena för sin fina signalåtlydnad OM man bortsåg från den inledande inkallningen.

Ruta 3 - 14 poäng

Uppgiften på ruta 3 bestod av en transport följt av en dubbelmarkering med dold kastare och lite diffusa nedslagsplatser. Billy spikade nummer ett, men hade dålig minnesbild av nummer två. Jag gav honom lite tid att lösa det själv först, men gick sedan in och hjälpte honom. Han var dessutom 'överfast' i båda skicken och jag behövde ge dubbelkommando.

Ruta 4 - 18 poäng & Ruta 5 - 10 poäng

Första uppgiften var en rätt lång enkelmarkering med lite dold kastare. Billy gick först förbi lite men vinden låg på ett sådant sätt att de behövde gå förbi för att få i näsan så jag hade is i magen och väntade och mycket riktigt, när han hade gått förbi några meter vände han om och hittade. Duktig hund och duktig förare!

Sedan följde en 50-60 meter lång dirigering åt ett annat håll, ca 90 graders vinkel från markeringen. I skicket ville Bill bara fokusera på 'kastaren' (som tidigare kastat markeringen) och även om han tittade åt rätt håll i skicket ville han snart vända av åt vänster mor kastaren. Fick blåda stopp och ge ett högerriktat ut-tecken tre gånger under sträckan till platsen där han fann rätt snabbt. Domare Suzi verklade inte så imponerad av hans envishet och drog ganska många poäng för den lilla incidenten. Billy var dock mycket nöjd med sig själv, haha!

FOTO: Mille Selander
 

Tessas start på Ungdoms SM

Tessa startade i nybörjarklass, och värt att notera är att Ungdoms SM faktiskt blev Tessans första WT-start någonsin. Därför är jag väldigt nöjd att hon höll ihop så fint under hela provet. Jag fick känslan att hon växte med uppgifterna och hade riktigt roligt på rutorna. Vi löste uppgifterna på alla rutor och slutade på 70 poäng vilket räckte till en fjärdeplacering i nybörjarklassen.

Ruta 1 - 15 poäng

Ruta 1 dömdes av Lena Bratsberg-Karlsson och bestod av två enkelmarkeringar med en liten transport imellan. Tessa spikade båda och lämnade av fint. Transporten kändes bra, även om jag tror att Lena kan ha dragit ett par poäng för att hon sackade lite i forgåendet och hamnade aningens bakom mig. Hon var också 'överfast' i skicken och jag fick ge dubbelkommandå vilket kanske förklarar de andra poängavdragen.

Ruta 2 - 5 poäng
Ruta 2 bestod av ett linjetag där hundarna fick ett skott i riktningen som motivation. Tessa var laddad och brakade iväg alldeles för långt. Jag har ju ingen stoppsignal, så lät henne vara en stund innan jag kallade in och skickade iväg igen. Åter igen brakade hon iväg för långt, jag kallade in och hon fick den i näsan.

Ruta 3 - 19 poäng
Här gjorde den lilla damen ett alldeles strålande jobb. Uppgiften bestod av en transport och sedan två enkelmarkeringar som landade lite dolt utan några tydliga referenspunkter. Tess spikade båda och lämnade av fint. På en var hon lite slarvig i upptaget och tappade dummien efter ett par steg, men fick snabbt upp den igen och kom in. Antagligen där vi tappade ett poäng.

Ruta 4 - 16 poäng & Ruta 5 - 15 poäng

Denna ruta var en dubbelruta som började med en transport, följt av en markering i ganska öppen, men lite brötig terräng. Tessa spikade markeringen, men tappade åter dummien på väg in. Annars tyckte jag hon var toppenduktig och vet ej vad avdragen kommer från.

Därefter följde ett linjetag till samma plats. Här var Tess lite tveksam så jag fick stötta ett par gånger på väg ut, men hon fann direkt när hon nådde området och avslutade med att lämna av på två ben. Sött, men kanske lite kostsamt poängmässigt.

Nybörjarklassens line-up: Fr v Ryegate's Which Witch Is Which med Anna Hallgren, Combine Just A Daydream med Anna Jafner, Red Mountain's Gold In Sankt Anton med Nathalie Eriksson, Combine Quite A Miracle med Jenny Widebeck och Duckstream Nian's Score med Sofie Johansson


FOTO: Mille Selander

SSRK Ungdoms SM 2012

Hela helgen har gått åt till SSRK Ungdoms SM, lördagen innebar förberedelser på plats och söndagen själva tävlingen. Fast när jag skriver att 'hela helgen gått åt' är det lögn. Det gick inte bara åt en helg. I veckor, nej månader har SSRK's Ungdomskommitté slitit med det här arrangemanget. Lite emotionellt uttömd är känslan som alltid infinner sig hos mig när man rott iland ett större projekt.

För mig var det mödan värt med råge. Som glad och pirrig känsla i magen som jag hade hela Ungdoms SM har jag inte haft på länge. Jag hade inte startat på WT sedan förra sommaren på specialen och gången innan dess var det också med ett års mellanrum. Och jag tror inte jag förstått hur mycket jag saknat det. Att träna jycken för ett mål, slipa detaljer veckorna innan, sätta upp lite målsättningar, ladda på tävlingsdagen, samla ihop jycken innan start, fokusera och lösa uppgifterna. Hela dagen var jag lite som i extas.

Att jyckarna presterade det som kan krävas av dem gjorde också sitt till. Åh, vad otroligt glad jag är att jag valde att starta Billy Boy. Visst var han lite ringrostig, slog dövörat till på ett par inkallningssignaler och markerade lite skruttigt på dubblarna. Men han var i sitt esse; pigg, glad och arbetsvillig. Tessan gjorde sitt första WT någonsin och höll ihop fantastiskt fint. På en ruta blev uppgiften henne lite övermäktig, men i övrigt presterade hon på topp. Individuella rapporter kommer så småningom. För dem vill jag verkligen ha dokumenterade i bloggen!

Jag och mina fina tävlingskamrater i väntan på prisutdelning. Foto: Mille Selander



Dummietjuven!

Idag hittade Tessan på ett litet bus. Jag satt vid datorn och hade inte riktigt koll på vad hundarna hade för sig. Visst märkte jag att Tess gick runt lite, men jag tänkte inte så mycket på det utan antog väl bara att hon var lite rastlös. Men så plötsligt såg jag hur låg hon på sin favoritdyna med en dummie i munnen. Hon gnagde eller tuggade inte utan låg bara och höll den. 'Hon måste hämtat den inne i badrummet', tänkte jag då jag lagt dem på tork i duschen efter gårdagens träning. När jag gick upp för att ta den från henne såg jag att hon inte bara hämtat den hon höll utan hela dummiesamligen på 6st i varierande storlek och lagt på sin bädd. Givetvis inte okej, speciellt inte som att badrummet inte är en hundtillåten zon, men rätt sött eller hur!?



YOLO

För ett par veckor sedan lärde jag mig att fortkortningen YOLO står för uttrycket 'You Only Live Once' - och det är precis med det mottot i bakhuvudet som jag ikväll bestämde mig för att efteranmäla Billy Boy till SSRK Ungdoms SM.

Gubben är dryga 9 år. Han är inte i alls samma träningsform och lika genomarbetad som för ett par år sedan. Inte heller är han i samma kondition fysiskt. Ibland är han dessutom lite stel i ett ben. Men han har varit för jäkla härlig att träna med de senaste veckorna, pigg, alert och ambitiös, så nu kör vi en sista runda ihop innan vi lägger working testen och jaktproven på hyllan.

Redan när jag anmälde Tessan lekte jag med idén att slänga med Billy, men skjöt bort den. Jag har varit så fast i tanken att om jag ska starta Bill igen ska jag veta att vi ska kunna toppa våra tidigare resultat. Så trots att jag inser att det kan bli svårt, kanske till och med mycket svårt, har jag ändå bestämt mig för att satsa på att starta MEN lägga prestationskrav och resultatmål åt sidan. Istället ska jag passa på att njuta av att föra min favorithund på ett sista WT. Jag längtar. You only live once!


Om du också vill vara med på SSRK Ungdoms SM men har glömt att anmäla, så går det fortfarande bra att efteranmäla till ungdom@ssrk.se!

Hej från Bromma!

Idag sitter jag hemma i källaren och jobbar. Fördelen är definitivt att man hinner ut på en lång skön lunchpromenad + träning. Smilfinken är här igen och idag passade vi på att träna linjetag på diagonalen över en liten äng. Det var kvavt och hon kändes, för omväxlingsskull, lite matt på träningen. Bra då att jag har Billy med för att köra imellan och på så vis trigga motivationen med lite konkurrens om dummiesarna.

Farbror B har som jag tidigare nämnt fått ett rejält uppswing sedan Tessa kom hit på lån. Han far omkring som en buse och är taggad på träningspassen. I och för sig är han en sån typ av hund som nästan blir mer motiverad ju mer aktiv jag är med honom - men nu är han verkligen på g och väldigt duktig. Ingen är liksom roligare att träna, än farbror B på gott humör!

Nu ligger dock Tessa och Billy på tork och jag spenderar lite ensamtid med Nellan. Igår var vi på lång utflykt i Judarn, hon hämtade tennisboll och till och med ett par dummies. Sen skruttade hon omkring i blåbärsriset på stela ben länge och väl. Idag är hon trött, jättetrött och vill mest sova. Jag sitter vid datorn bredvid bädden och ibland tittar hon upp för att se att jag är kvar, knorrar nöjt och somnar om. Ur datorns högtalare strömmar musik och så fort någon handlar det minsta om kärlek tycker jag det låter som om de sjunger om Nell. Ibland älskar jag henne verkligen så mycket att det nästan gör ont!


I helgen hängde vi på härliga 5öre, här var det dags för em/kvällsdopp i havet



SEU(u)Ch Combine Quite A Miracle

Igår kläcktes en ny champion i Combine-familjen. Grattis mamma och Tessa! Smilfinken hade, olikt sin bror, inte med sig några cert från junior- elelr unghundsklass när hon debuterade i öppenklassen i Malmö i mars. I maj visade jag henne till CERT och BIR i Lidköping. Andra certet fick hon som bekant på Club Show och nu igår det tredje i Eskilstuna.


CERT nr 1 + BIR i Lidköping i Maj


CERT nr 2 på GRK Club Show i Sundsvall


CERT nr 3 i Eskilstuna igår!


Smilfinken och jag ska till SM

Ännu en vecka med lån av smilfinken har passerat. En lika trevlig vecka som den förra. Hon dundrar fram i skogen, slänger sig ut i vattnet för att simma efter änder och väcker mig på mornarna så jag inte missar härliga soliga mornar. Billy dras med och blir busig. Tillsmmans ligger de och skrubbar ryggarma i blåbärsriset efter en härlig rusch över stock och sten.

Anledningen att Tessan varit hos mig lite extra på senaste tiden är något jag inte riktigt velat andas om innan, men det är faktiskt med målet att starta på SSRK Ungdoms SM ihop i slutet av augusti. Det är det första Ungdoms SM någonsin och hela ungdomskommittén har verkligen slitit häcken av sig.

Det ska bli så kul att vara med på Ungdoms SM! Låter det dock vara osagt om vi verkligen genomför alla stationer eller hur det kommer gå resultatmässigt. Vi är enbart där för att ha kul helt enkelt. Det viktigaste är att Tessan får en trevlig upplevelse då det faktiskt blir hennes första WT.

I veckan har vi stämt av lite markeringar på land och vatten, avlämningar, skick, inkallningar och fotgående. Mycket grunder sitter fortfarande fint och vi förstår oftast varandra - men det finns såklart även MYCKET mer att önska. Härligt är att Tessan alltid har en viftande svans och pigga ögon. Tack, mamma, för att jag får låna Smilfinken!


Klicka på bilden för att komma till inbjudan! Ni har väl anmält!? Och alla över 25 är såklart
välkomna att komma och titta samt hejja på sina favoritekipage. Kungsbyn är tävlingsplatsen!


Sov gott lilla Astrid

För första gången på flera år har jag missat årets Goldenspecial. Tråkigt, men i år prioriterade jag Club show och den gångna helgen musikfestivalen Way Out West i Göteborg. När jag kom hem blev jag glad av nyheten att Linda och Toddan gått i topp på dual purpose priset. Men lika ledsen blev jag också av en mycket tråkig nyhet. Nells syster 'Astrid' Combine Evening Song finns inte längre med oss.

Vid en ålder av drygt 12år var de dags för Astrid att skutta vidare. För jag vill tro att hon skuttade. Astrid var ett yrväder som nog gav sin matte Ingela några gråa hårstrån under sin livstid. Hon var sån där härligt sprudlande hund som man framfrör allt minns som väldigt glad. Hela sitt liv blev Astrid alltid helt tokig när hon träffade min mamma. Jag såg henne senast på kennelträffen i maj i år och då var hon just så. Glad och energisk!

Nu har Nellsan mig veterligen bara två syskon kvar i livet, Combine Every Wish och Combine Eagle Eye. Lilla Combine Eclair har jag tyvärr ingen kontakt med.


2010 hade Nell och Astrid 10-års kalas (Astrid längst bort i bild)


Nell fick ett kul spel som de syssalsatte sig med (Astrid t.h)


Astrid på specialen år 2010


Syskonen Astrid, Nell och Earnie på årets kennelträff (maj 2012)


Tack för lån av Smilfinken

Nu har det gått en och en halv vecka sedan jag såg min prinsessa. Eftersom vi åkte direkt till Club Show, något hon inte skulle orkat med, fick jag lämna henne hemma redan förra helgen. Och efter Club Show åkte jag raka vägen till Stockholm för att jobba undan lite.

Som substitut har jag fått låna mammas Tessa. Den sötaste lilla jycke jag vet. Som ett yrväder ute i skogen och världens kelgris inne. Jag kallar henne för 'smilfinken' för hon ler verkligen jättemycket med mungiporna när hon är nöjd. Vi har även passat på att stämma av lite detaljer arbetsmässigt. Egentligen inga svårigheter i momenten, fokus har liksom inte legat på att träna markeringsförmåga eller liknande, snarare har jag checkat av mindre beståndsdelar. Fotgåendet, skick och avlämningar på land och från vatten. Hon är en pärla lilla Tessan!

Men hur härlig Tess än är så är hon inte Nell. Därför ska jag slå ihop den här burken nu och sätta mig på ett tåg hem till Etuna för att hänga lite med Nellsan en kväll inna jag far till Göteborg på festival över helgen. Sen ska ordningen återställas och Nellsan ligga på dynan bredvid min säng igen.




GRK Club Show 2012

Den gångna helgen var det dags för roadtrip för Combine-familjen igen, med destination Sundsvall och GRK Club Show. För er som inte har lika nördig koll på alla dessa olika utställningsvarianter kan jag berätta att Club Show är Goldenklubbens årliga utställning som är officiell, dvs. där meriterna registreras hos SKK och man kan tävla om Certifikat.

På fredagskvällen anlände vill till Fläsians Camping, strax söder om Sundsvall. Genast påbörjades dusch, torkning och finputsningen på de fem hundarna som var med. Det tog sin tid att få de torra och lagom till sista kvällskissen var vi klara - då ett åsk- och regnoväder drog in över campingen. Surt!

Nästa morgon var det dags för Club Show och vi åkte högst upp på Södra Berget där utställningsplatsen låg. Linda som är den värsta utställningsnörden i familjen just nu tvingade upp oss i ottan och såg till att vi var först på plats av alla deltagare för "annars får man ju ingen bra plats vid ringside". Suck!

Jag visade bara Billy under dagen och han kändes både fin och rätt så showig. Det är något speciellt med Bill och jag känner mig alltid så stolt när jag visar honom. Tyvärr tyckte dagens domare, Ann Carlström, inte om hans huvud och tyckte ögonen var för små så resultatet blev kanske inte direkt något att skryta med. Eller så är det jag som blivit 'bortskämd' med hans framgångar på senare tid för en andraplats med CK i veteranklassen är ju inget att skämmas för direkt!

Tur var ändå att mamma och Linda höll combine-fanan i topp:
- Davy - Combine Steward of the Line: BIR-valp
- Tino - SEU(u)Ch Combine Nintendo: 1a jaktklass, CK, bästa jaktmeriterade hane
- Toddy - SEU(u)Ch Combine Quite a Boy: 2a i championklass, CK, 2a bästa hane
- Tessa - Combine Quite a Miracle: 1a ökl, CK, 2a bästa tik, CERT

Sen avslutade vi dagen med att även bli dagens bästa uppfödargrupp!






Sista jobbveckan

Japp, nu är vi inne på sista veckan på sommarjobbet på SKK kansli. Son vanligt har veckorna där gått jättefort. Även på kvällarna blir det mycket hund då jag fått låna Tessa av mamma den här veckan. Vi stämmer av och jobbar på att teama ihop oss. Sötare hund får man leta efter. Tll helgen väntar roadtrip till Sundsvall och GRK Clubshow. Faktiskt min första clubshow någonsin, har alltid prioriterat Golden Specialen, men i år blir det tvärt om för mig.


Såhär kan det se ut på våra jobbluncher när solen skiner


RSS 2.0