JANUARI
Efter att nyåret infirats i Paris återvände jag till Stockholm. Januari präglades till en början av rätt intensivt jobb på Universum och med att acceptera att Nellan faktiskt blivit en gammal hund. Hela familjen jublade när Billy och Tessas mamma Magda, SEU(u)Ch Combine Flames of Fantasy utsågs till årets avelstil 2011 av Golden Retrieverklubben. Den 23/1 födde Bonnie Billys barnbarn och jag spenderade många dagar som valpvakt hemma på kennel Combine.

 

 

I mars höll jag mest till i Stockholm igen. Tessan fick följa med mig på vårt första äventyr ihop, en hudträningshelg i Dalarna tillsammans med retrievertjejerna. Tessa bodde hemma hos mamma men jag tog alla tillfällen att tränaoch lära känna henne, bland annat spenderade vi en härlig eftermiddag ihop med Anna och Mille. Mamma åkte på CRUFTS och jag höll ställningarna hemma i valphagen. Funderade mycket på målsättning och skrev ett inlägg om det som fick mycket positiv respons. Linda och jag hann också med en utställnings-roadtrip till Malmö för att låta Tessa och Toddy debutera i öppen klassen. Toddan slog till med klassvisnt, cert och championat och Tessan en andraplacering med CK.

Äntligen fick jag återse mina kamrater från San Diego några dagar i Stuttgart. Tillsammans med Hedwig flög jag till Tyskland för att träffa Juli och slöt senare upp med Sascha och Charlotte. En härlig reunion! Väl hemma var det nästan bara att packa om inför nästa resa. En bilresa till Holland för att ställa ut i Leeuwarden. I efterhand förstår jag inte hur vi klarade det. Hela familjen (5 personer) och fyra hundar i pappas Volvo tur och retur några dagar under påsken. Det blev inget holländskt cert men fina resultat när både Tino och Toddy vann sina klasser! Linda och Toddy samt jag och Tessa hann även med en trip till Dalarna och start på övningsjaktprov med SSRK-Ungdom.

 

Maj fick en trevlig inledning när jag fick visa Tessan till CERT och BIR för Moa Persson på SKK Lidköping. Några dagar senare fann jag mig själv öga mot öga med en morrande grävling i judarskogen, en häftig men lite omskakande upplevelse. Sen var det träning med Tess som gällde, en eftermiddag fick vi instruktioner av Jens Palmkvist och på kennel Combines kennelträff tränade vi för Bitte Lind. Så smått började jag känna vart jag hade Tess. Vidare åkte vi på ungdomsläger på Tullgarn där vi tränade för AnnCharlotte Bengtsson, Lisa Falck och Anita Norrblom. Samma helg visade mamma Billy till BIM på SKK Vallentuna.

 

Dags för stundet för min bästa lillebror och Mille & Malin hade tillvrkat en fantastisk stundetskylt i form av en BIS-rosett till henne. Hundmässigt tror jag det var en rätt lugn månad. Nell och Billy var med på Lönö och firade midsommar på en fest med besökare från olika delar av Sverige, Italien och Tyskland som jag hjälpte min kära Hedwig att annornda. Slutligen firade vi Billys 9årsdag och Nellan som fyllde 12.

 

I juli var det dags för en efterlängtad roadtrip till Värmland tillsammans med Ann-Sofie och Mats. För Billy blev det en fantastisk helg i utställningsringen då han blev BIM, BIR-veteran, BIS-2 jaktmeriterad och slutligen BIR-veteran på SSRK Sunne. Jag spenderade även en hundfri helg i dalarna och en hundfri weekend i Köpenhamn. Hur tänkte jag där!?

 

Tessa flyttade in i min Stockholmskällare och vi bröjade trimma inför start på SSRK-Ungdoms SM i slutet av månaden. Tog beslutet att även starta Billy eftersom han kändes så fin i träning och började finslipa på formen. En helg bilade mamma, Linda och jag upp till Sundsvall för att visa lite jyckar på GRK Club Show där mamma visade Tessan till CERT. Veckorna präglades av detaljträning inför SM'et, Linda bodde i Stockholm med mig och tillsammans drillade vi Toddy och Tess. Dagen innan SM var jag upptagen med förberedelser arrangemangsmässigt, men mamma tog Tessan till SKK Eskilstuna där hon tilldelades sitt 3dje CERT och därmed titeln SEU(u)Ch. Slutligen var det dags för Ungdoms SM för spaniel och retriever i Kungsbyn på sommarens allra regnigaste dag. Båda jyckarna gjorde jättefina serier och Tessan slutade på en fjärdeplats i nybörjarklassen.

 

Jag hade fått mersmak av det dagliga livet med Tessan och hon blev kvar i Stockholm. Billy och jag gick en kurs i rallylydnad. På Eskilstunaprovet agerade jag funktionär på elitrutan och dagen därpå visade jag Tessan till BIS på Farsta Open Show. Kul helg! Jag tränade mycket vatten och började testa Tessan på vilt. En helg åkte hon till Åland med mamma och kom hem med ett Reserv CERT. Billy prydde omslaget på Apportören.

 

Dags för start på Himmelsända tränings-WT. Tessan gjorde några riktigt fina stationer vilket räckte till en finalplats i nybörjarklassen. Fy vad nervös jag blev! Men fantastiskt nog höll det hela vägen och slutade som vinnare. Vilken känsla! Jag åkte även på jaktspanielkurs för Andrew Robinsson norr om Stockholm. Billy blev utsedd till Sörmlands vackraste veteran på Sörmlands Kennelklubbs årliga tävling för alla årets BIR- och BIM-vinnande hundar. Till sist påbörjade mamma och jag vår drygt två veckor långa Englandsresa.

 

Första delen av November spenderades i England. Vi hann med att hälsa på hemma på Keepers Cottage, åka på utställning där Tessa fick Reverv Cert (och CRUFTS-kvalificering på livstid), flera field trials, besök på kennel Moloko, picking-up och utställningen Gun Dog Breeds of Scottland innan vi reste hem. I slutet av november kom den första snön och Tessa och jag hittade ett nytt favoritcafé, hundcafét Coffee & Friends.

 

December var en lugn hundmånad. Förutom en massa snöiga promenader gjorde vi inte spciellt mycket tränigsmässigt. En helg spenderade vi dock ihop med Matilda och Anna med jyckar hemma hos Vanja. Ytterligare en i Kungsbyn med SSRK Ungdomskommitté. Den ljuvliga Tessa visade plötsligt sitt sanna ligist-jag. Jul firades hemma på kennel Combine. Den 29 december avrundade vi hundåret med en apporteringsträning i Kungsörshallen.

Den senaste tiden har jag sett fram emot att det snart blir ett nytt år på ett helt annat sätt än vad jag vanligtvis gör runt årsskiftena. Kanske för att året 2012 inte riktigt blev som jag hoppats på alla plan. Både privat och på jobbfronten har jag verkligen stött på prövningar och gjort stora förändringar. Ibland har jag nästan känt att det varit hund-delen i livet som hållt mig flytande, men så är det väl kanske ibland.

Idag när jag putsade på min årsresumé för 2012 var det med ett leende. Nellan har blivit en riktigt gammal hund, Billy har blivit veteran och så kom lilla Tessan i mitt liv. Och tänk så mycket härliga stunder och fina framgångar vi fått skörda ihop under året.

 

Men nu får det gärna bli 2013. Det nya året känns som startskottet på något nytt. Snart sitter jag på ett flygplan till Köpenhamn. Där ska jag skåla in nyåret med lite vänner. Jyckarna firar som vanligt hemma i lugna Hållsta med med mamma, pappa och hundgänget.

Såhär vid årets slut vill jag passa på att rikta ett stort tack till dig. Ja, just DIG. Du som är här och läser, som då och då lämnar en kommentar och tar del i vårt dagliga liv.

Kika in imorgon efter klockan 9 för att ta del av min årsresulmé 2012!

Karolina, en kompis till mig, fick ta adjö av sin fyrbenta kamrat Elvis i början av december. Jag tänker på det då och då med en klump i halsen. Elvis var jämngammal med Billy och när Karolina och jag gick på gymnasiet tränade vi massa agility ihop. Elvis var Eskilstuna BK's första agilitychampion och en underbar liten jycke.

När jag fick höra att Elvis inte längre fanns stack det till i magen. Dels för att jag har så fina minnen av Elvis såklart, men också för att jag liksom blev påmind av att en hundliv inte alltid blir så där väldigt långt. Alla mammas jyckar som jag minns har liksom blivit gamla - och för mig är därför lite ett normalt tilstånd: jyckarna SKA bli minst 12 år gamla! Samtidigt vet jag ju att så inte är fallet.

När hundar som man liksom kan relatera till - och som är jämngamla med mina - går bort blir det lite som ett wake-up call. Och det gör att jag känner extra stor tacksamhet för att jag faktiskt får ha både Billy och Nell hos mig. Åh, vad jag älskar dom två ♥

 

Både juldagen och annandagen har varit hemskt slappa och oproduktiva dagar från min sida. Jag hade en vision om att få massa gjort på mina milslånga to-do-lists de här dagarna. Istället har jag mest mumsat massa mat, hänt med familj och hundarna. Som julen ska vara antar jag.

Mamma filmade mig när jag lekte lite med hundarna på juldagspromenaden. Det är Doris som visar upp lite distansrörelser som Linda lärt henne och Billy som snurrar lite på slutet. De andra som medverkar, men mest bara äter godis, är Davy, Tessa och Tino.

Och just det, den stora bullen på huvudet är luvan på min hoodie jag hade under jackan. Det blåste jättekallt!

Årets julafton blev inte som den skulle, eftersom lillebrorsan Linda just nu befinner sig i Malaga, men den blev rätt mysig ändå. Som alltid börjar vi dagen med julaftonspromenad tillsammans med Mille och hennes hundar. Grejjen med julpromenaden är egentligen att det är typ enda gången på året som vi går hela familjen och alla hundar ihop, men i år saknades bortsett från Linda även Nell. Det var jobbig puls-snö och Nell håller sig numera enbart på plogade eller uppspårade vägar.

Efter promenaden följde en lång julfrukost/julfika och därefter lite pyssel med matförberedelser. Kalle Anka spetsades i år med lite mousserande vin för att fira årets framgångar med hundarna. Därefter dukade vi upp ett bord med spanska tapas istället för det traditionella julbordet. Pappa kunde dock inte hålla sig och smugglade in både en skinka och lite sill. Tyvärr somnade jag i år till Karl-Bertil Jonssons julafton. Det sörjer jag lite. Annars njöt jag mest av att vara hemma i hundflocken.

Sedan ett par dagar jobbar jag lite extra i konsthantverksbutiken Made In Stockholm på Västerlånggatag 58 i gamla stan. Idag fick Tess följa med till jobbet. Eftersom det är mycket gals på 'svanshöjd' har hon fått ligga bakom disken, men där verkar hon trivas bra. Jag gillar Tessas kontraster. Igår sprang hon så fort i skogen att hon inte kunde kontrollera sig själv och kraschade tillslut i en snövall. Idag sover hon from som ett litet lamm vid mina fötter. Jag är här igen den 27 december, så om det är någon som är i Stockholm och reashoppar får ni gärna komma förbi och säga hej!

 

Som ni vet älskar jag min gamla Nella innerligt. Sedan jag accepterat hennes ålderdom kan jag se chamen i den struttande bakdelen, den tuffsiga pälsen och att hon nästan ständigt liksom befinner sig i en egen liten bubbla. Men det finns ett beteende som hon lagt sig till med som inte är speciellt roligt - hon glömmer att hon fått middag.

Vår middagsrutin går till så att Nell börjar tigga när hon vaknar till liv efter em/kvällsturen. Vanligtvis sker detta runt klockan 18. Helst vill jag servera middagen vid 19-tiden, men om hon står och trampar, flåsar och inte får någon ro händer det att det blir en tidigarelagd middag. Efter middagen är det dags för Nell att ta en lur igen.

MEN, oavsett när middagens serverats faller Nell in i nån slags akut hunger OM hon vaknar runt 21-tiden (blir det tidigare eller senare är beteendet inte lika vanligt). Jag är rätt övertygad om att hon liksom tror att det är middagsdags, situationen är ju väldigt snarlik. Då börjar hon tigga, trampa, flåsa och stirra uppfodrande på mig. Då och då tar hon en paus för att vanka bort till fodertunnan och sniffa lite längtande. Men sen är hon tillbaka igen; flåsar, trampar och stirrar. Det känns som att det kan pågå en evighet ibland...

Varför jag inte bara garvar åt det? Nells andedräkt är nog den äckligaste hundandedräkten jag varit med om. Tänk er en varm liten snuskpust som slår emot er regelbundet i typ en kvart. Ibland skämtar jag om att Nells andedräkt skulle kunna döda små barn - och ibland tror jag verkligen att det stämmer!

 

Längtan efter en ny jycke har funnits länge, men det var nog inte förrän i våras som jag insåg att det nog inte skulle kännas lika motiverande att kursa, träna och starta Billy på prov ytterligare ett år. Jag längtade efter en ny utmaning och träningskamrat att utvecklas med.

Till SSRK-ungdoms våraktiviteter fick jag 'låna' Tessa av mamma. Lite problematiskt kändes det eftersom Tessa bodde hos mamma, men jag var hemma och tog hand om valpar och hundar lite då och då och såg till att bonda lite med henne. I augusti fick Tessan flytta till Stockholm för att vi skulle kunna teama ihop oss och träna lite mer regelbundet inför SSRK's ungdoms-SM. Träningen flöt på, jag började känna lite mer vart jag hade henne - och säkert vice versa - och det började kännas stabilt. Men sen blev Tessan liksom bara kvar i Stockholm även efter det. Jag hade fått upp ångan och ville fortsätta träna.

 

Tessan är en söt och sprudlande liten hund som knyter mig allt tätare till sig varje dag. Hon, som tidigare nästan varit lite anonym för mig i mammas gäng, har liksom börjat få mig att se henne. Hon är jycken som sätter fart på både Billy och mig i skogen. Jag som var van att traska på i mina egna tankar med Billy någonstans i hasorna måste nu vara på alerten. Tessan far över stock och sten i hundra kyck. På morgonen väcker hon oss genom att buga och yla om vi sover längre än till åtta och åker kana på mattan eller jagar sin egen svans om hon inte får komma ut och springa.

Ju bekvämare vi blir ihop desto mer friheter tar sig dock den lilla damen. Ser hon en hund hon vill hälsa på springer hon ofta dit även om jag säger 'nej' och jag får löpa efter. Kopplet tycker hon ofta är en bra sak att släpa omkring mig i och om jag säger 'nej' när hon är på väg att bada i en vattenpöl kan hon titta på mig en sekund och sedan böja sig djupt ner och doppa magen i geggan.

 

Men trots att hon utmanar mitt tålamod kan jag inte låta bli att smälta när hon kommer nära, nära min säng på kvällen och lägger huvudet bredvid mitt på madrasskanten. Eller när hon lämnar av dummien på två ben nära, nära mitt ansikte. Ibland är det lätt att glömma bort att Tessan bara är ett lån, när hon får mig att känna mig så glad, det är dock en trygghet att veta att Tess alltid kommer att finnas kvar i vår familj.

 

Ikväll fluffar vi pälsar, packar bilen och laddar upp inför årets sista utställning. Imorgon ringer klockan snusktidigt för avfärd mot Stockholms hundmässa. Mamma kör och jag lär snarka bredvid. Tidiga mornar är inte riktigt min melodi. Med oss har vi Davve, Doris och farbror B. Vi ses!

När jag ändå var norr om Stockholm igår passade jag på att åka en sväng förbi det nyöppnade Börjes-varuhuset i Bro på vägen hem. Det är egentligen en låg-pris hästsportsbutik men har även lite hundprylar. Jag har ett reflexhalsband som jag tror är därifrån och ville ha ett likadant till.

Hund-utbudet var inte speciellt stort med det lilla som fanns var okej och väldigt billigt. Hittade reflexhalsbandet och hundarna fick även en stooooor ny vattenskål. Bra var också att det fanns massa olika billigt svenskt hundtugg som vi också köpte ett par olika sorter av.

Många skriver och tipsar om att man ska ställa upp för sin hundklubb som funkis eller jobba ideéllt för att det är så lärorikt. Det är sant, för det är det. Man lär sig en massa om hur det funkar 'behind-the scenes' på proven och tävlingarna, hur föreningsarbete går till och får vara med och arrangera roliga aktiviteter.

Men ikväll vill jag slå ett slag för det som jag sällan tycker nämns - att man genom ideellt förreningsarbete också kommer in i en ny umgängeskrets där man kan komma att få väldigt goda vänner. Det var genom det som då hette 'Retrieverungdom' som jag först stötte på Anna. Något år senare Matilda. Och sen Vanja.

I skrivande stund har jag just avslutat en helgträff med tejerna. Och jag måste säga att jag känenr mig väldigt privligierad att ha hittat så goa vänner som jag både kan umgås med som vilken annan person som helst och samtidigt dela mitt stora fritidsintresse med.

 

Idag for jag hem till Hållsta på kenneltjänst igen. Lite drygt att åka från Stockholm, men självklart ställer jag upp för mamma när det krisar. Det är mycket som sker nu och mestadels tråkigheter så en dag som denna var det verkligen härligt att köra in genom grindarna och mötas av alla viftande svansar. Ni vet Stiftelsens jättehit Vart jag än går? I den finns en textrad som går "Det känns så skönt att komma hem, för när du ser mig blir du lycklig" och när jag hör den på radion tänker jag alltid på känslan av att komma hem till jyckarna.

Speciellt har Toddan varit en fin kompis idag. Jag tror han har det lite tråkigt här hemma utan Linda och idag satt han lutad mot min sida i en evighet när jag knappade på datorn. Han är en rolig typ den hunden. En sån man inte kan låta bli att skratta åt. Han är så härligt konstig. Att tycka en tom cola-flaska är det finaste han någonsin skådat, ta en tupplur och inte märka att bakdelen glider ner i ett dike i sömnen eller bara plötsligt ta sig friheten att hoppa upp på kökssoffan för att vakta huset med sin orangea kongleksak i munnen (trots att det är strikt möbelförbud i mammas hus) är liksom inga konstigheter när det kommer till Toddy.

När Tessan fick reservcertet (vilket enligt det engelska systemet också innebär att hon blev 2:a bästa tik) på Championship Showen i Stoneleigh blev hon också kvalificerad till CRUFTS för resten av hennes liv. Jag minns helt ärligt inte hur kvalificeringssystemet fungerar, mer än att det har att göra med vilken klass man vinner eller blir placerad i, hur konkurrensen ser ut och vad det är för typ av utställning.

 

I vilket fall blev vi upplysta om att så är fallet och jag kan inte låta bli att tycka det känns otroligt häftigt.

Lilla Tessan liksom. Jag kan inte heller låta bli att undra hur många svenska goldens idag som har en livslång kvalificering till CRUFTS. Antagligen Floprym Rivaldo och gissningsvis Dream Max Amy Diamond. Men vilka mer? Kan ni fylla på listan?

 

Idag var det lite för kallt om tårna, det tyckte både Nell och Billy. Nellan ställer sig och håller ynkligt upp tassen hon fryser om eller sätter sig lite snett och håller upp både en baktass och en framtass över den kalla snön. Billy hoppar på tre ben med olycklig min. Båda sov sedan nöjt på mjuka dynor i mammas kök och har inte tiggt om att få gå ut en enda gång till. Mina pensionärer ♥

 

Ligisten däremot, fryser inte ett dugg och tycker att det är lattjo lajban att vara hemma i Hållsta och röja med sina brorsor. Idag var det Tino som fick en rejäl omgång ute på den frusna åkern. Efter promenaden fortsatte hon att brottas med Davy i rastgården.

Jyckarna och jag har spenderat en skön men kall helg hemma hos mamma och pappa i Hållsta. Lite fördelsedagar har betats av och så lite häng med hundar och familj såklart. Den här morgonen spenderar jag i lugn och ro med lite tråkigt pill, kvitton och papper. Suck! Sen ska jag och några jyckar följa Malin till bussen. -15 grader här, det gäller att ta på sig långfillingarna!

Hemma hos mammade hände det att Tess knaprade lite på hörnen av hundarnas galonmadrasser. Konsekvensen blev förtås att hon fick annat liggunderlag som inte var lika frestande. När hon varit hos mig har jag dock aldrig sett en tillstymmelse till gnag eller bit och då ska nämnas att både mjuka täcken, en puffig dyna med små mjuka kulor som fyllning, galonmadrasser och gosedjur finns att tillgå i vår källare. Eller fanns kanske jag skulle säga...

När jag jobbar halvdagar blir jag borta ca 5 timmar och då får hundarna vara ensamma. Jag ser alltid till att Tessa och Billy är väl rastade och lite trötta när jag lämnar dem, men en morgon för ungefär två veckor sedan försov jag mig och hann bara med en kvart i parken på morgonen. Jag skyndade givetvis hem efter jobbet och möttes av denna syn när jag öppnade dörren: