Många skriver och tipsar om att man ska ställa upp för sin hundklubb som funkis eller jobba ideéllt för att det är så lärorikt. Det är sant, för det är det. Man lär sig en massa om hur det funkar 'behind-the scenes' på proven och tävlingarna, hur föreningsarbete går till och får vara med och arrangera roliga aktiviteter.

Men ikväll vill jag slå ett slag för det som jag sällan tycker nämns - att man genom ideellt förreningsarbete också kommer in i en ny umgängeskrets där man kan komma att få väldigt goda vänner. Det var genom det som då hette 'Retrieverungdom' som jag först stötte på Anna. Något år senare Matilda. Och sen Vanja.

I skrivande stund har jag just avslutat en helgträff med tejerna. Och jag måste säga att jag känenr mig väldigt privligierad att ha hittat så goa vänner som jag både kan umgås med som vilken annan person som helst och samtidigt dela mitt stora fritidsintresse med.