Stress

Jag vet inte riktigt hur jag ska börja. Jag har inte tid för bloggen just nu, och när man skriver så sällan har så mycket hänt. Vad ska man återge och inte?

Det finns iallafall en sak jag kan dela med mig av och det är stressen. Jag skulle gärna dela med mig av min konstanta dagliga stress jag känner. Det är saker jag ska göra, måste göra och redan skulle ha gjort för länge sen som jag hela tiden bär med mig. Mitt rum hemma i skogsbrynet liknar mest en central för upphittade saker. Väskor som står ouppackade i alla hörn, kläder på golvet både rent och smutsigt, skrivbordet överfullt av kom-ihåg-lappar och att-göra-listor. Skit samma, jag sover ju bara där ett par nätter i veckan. Resten av tiden flänger jag runt känns det som. Jobbet på skk, Bromma, Tyresö, Fremöre. Aldrig stilla längre än några dagar, aldrig packa upp. Skit samma jag åker ju snart igen. Jag tror det bidrar mycket till min stress, att inte ha en fast punkt.

Missförstå mig inte. Jag älskar mitt jobb, det är jätteskönt att bo i bromma, att hälsa på Jens i Tyresö och jag älskar mitt Femöre. Jag önskar bara att jag nån gång kunde lära mig att avsätta ordentligt med tid till alla mina åtaganden. Men det är kanske just det som saknas: Tid. 

I <3 Femöre

I <3 Femöre!

Midsommar blev en riktig batteriladdare. Så välbehövligt att det var rent sjukt så bra jag mådde efter bara en dag där!

(Bloggen verkar ha hakat upp sig på centrering - sjukt irri!)

Det hela började i allafall i Torsdagskväll. Efter ett trev´ligt möte/tårtklas med härligt agilityfolk
hos snälla Anna bestämde jag mig för att jag till varje pris ville fira midsommar på Femöre.
Malin och Max var redan där och vid ca 22.00satte Linda, jag, Nell och Billy oss i Les Oples för att
köra ner dit vi med. Vi var framme vid midnatt efter ett snabbstopp på donken pga panikhunger från min sida ;)

På fredagen hade vi det riktigt skönt. Det var inte kallt, men det blåste lite och kom en regnskur imellanåt.
 Ändå var det så skönt på något vis, innuti. Vi slappade, grillade, spelade spel och gick promenader.
Imellanåt värkte det i hjärtat - Åh, vad jag hade saknat mitt femöre!

Bjuder på lite bilder....

  

   

Peace&Love biljett bortskänkes!

Jag jobbar och sliter i stockholm för fullt.

På något sett blev det faktiskt så mycket jobb att jag inte kommer att kunna åka på Peace&Love festivalen i borlänge i sommar....

Jag har varit affisherare under våren och få därför ett festivalpass inkl camping. Det känns ju tokigt att det inte blir använt. Har pratat med ledningen för P&L och det är ok att jag ger bort min biljett till någon annan. Jag ser gärna att någon vän/bekant få sig en kul upplevelse!

Någon som skulle vilja åka?
Hör av er till mig senast imorgon (torsdag!) i så fall. Snabba ryck!

073-0445412
jenny@widebeck.se


BIS valp!

Börjar så smått att hämta mig från helgens äventyr som innefattade sena kvällar, tidiga mornar och såklart massa hund!

I fredags packade jag och mammasen bilen och tuffade fram på eftermiddag iväg för att plocka upp Mille och köra till Avesta. Där övernattade vi sedan på universums suktigaste camping hela helgen. Dagarna spenderades på utställning. På lödagen var det internationell skk utställning på på söndagen open show. Kvällarna myste vi i Boel och Benkas husvagn och huttrade i vår lilla stuga.

Helgens läskigaste var tromben som drog fram över utställningsområdet och slet med sig hundburar och tält högt upp i luften.

Helgens bästa var lilla söta Nemo som faktiskt blev BIS-valp på söndagen. Doris blev tvåa i sin klass och senare när jag visade henne i bästa tikvalpkonkurrsensen blev hon två där med. Älskade lilla Doris, hon är så söt att det nästan gör ont i hjärtat!

På jobbet så märks det verkligen att World Dog Show (WDS) närmar sig med stormsteg. Alla är lite smått stressade och allt "vanligt" jobb halkar efter... Idag kom det in en (söt!) kille på mitt rum och bad att få låna mitt fönster. Han skulle sätta upp en stor banderoll med raklam för WDS på husväggen och i fikarummet sitter det massa extranställda tjejeroch skickar ut inbjudningar och PM för WDS. Det tar liksom aldrig slut!

Usch, det spöregnar ute och jag har ingen lust att gå hela vagen till tunnelbanan för att komma hem...

Jag saknar dig syster

Åh, vad jag saknar min syster. För inte så länge sedan var vi så tajta. Vi hittade på saker ihop. Både spontant och planerat. Vi åkte till stockholm, på konserter, träffade gemensamma kompisar, hängde på femöre, sommarjobbade ihop, tränade på friskis tillsammans, red på torsdagar, åkte på festival tillsammans. Att följa TV-serier på DVD  gkorde vi också tillsammans...

 Men sedan ett år tillbaka började saker att förändras. Jag försvan ur hennes liv mer och mer. Vi sågs mer sällan och fastän vi (oftast) bodde under samma tak var det som vi inte träffades längre. Visst tittade vi på Tv-serierna fortfarande men ofta hade hon ingen lust.

Istället stängde hon in sig i sitt rum och pratade i mobiltelefon. Slutade att rida. Sov borta oftare. På ett år har vi inte åkt till Stockholm tillsammans en enda gång. De gemensamma kompisarna försvan. Festivalen i sommar dissade hon. Likaså konserten med Håkan H imorgon. Hon blev blek, smal och framför allt upptagen. Upptagen med vad? Det har jag aldrig förstått. Oftast har hon ingen lust.

Dessutom minns jag en syster full av liv. Hon var spontan och fantasifull. Framför allt hade hon drömmar. Drömar om resor, skolor, att sänkas ner i hajbur, sy, segla med mera... Hon hade en stark vilja som vi liknade med några konstiga buskar på Femöre där vi också spelade krocketgolf, rodde till glasskiosken och slappade i Ingalunda tillsammans. Vad hände med drömarna och viljan?

Jag minns en syster som en gång bestämde sig för att åka till Roskilde festivalen i Danmark. Med en massa jävlar anamma kom vi tillslut dit. Jag minns inte hur gamal hon var men en bit under 18 år i allafall. Roskilde är ett vackert minne och jag är säker på att jag aldrig kommit dit utan henne.

Förut var min syster min bästa vän. Ja, jag tror faktiskt att hon var det undermedvetet, men sånt säger inte Widebeckssystrar rakt ut till varandra. Jag älskar dig, säger vi nog till hunden eller pojkvännen på sin höjd. Min syster är också så jäkla rolig och skön att vara med. Damn, jag saknar henne! Kanske är hon fortfarande min bästa vän, men hur skulle jag kunna veta när jag aldrih träffar henne på riktigt längre.

När vi väl ses känns det lite som en uppoffring. "Jag kan imorgon på förmiddagen för då jobbar Max och Hannah är i Stockholm och jag skulle vilja gå på stan och kolla ¨på skor". Och då kan det väl nästa vara, eller..?

Om du läser det här Malin och fortfarande går att nå vill jag bara säga dig en enda mening: Jag saknar dig, syster

Åshyddenatta

I tisdagskväll kom jag hem från två dagars jobb i stockholm igen. Börjar känna mig riktigt hemma i rutinerna på jobbet. Telefontid mellan 10-12 och sedan mellan 13-15 igen. Innan, och efter är det fördjupning och mailen som gäller och imellan lunch och hundpromenad. Denna vecka var det dock lite annorlunda. PM till WDS (world dog show) skulle paketeras. Det innebär ca 30 000 PM... Sex ungdomar var intagna och jobbade extra med bara detta. Alla på infoavdelningen packade som galningar medan vi pratade i infotelefonerna och WDS-killarna packade de med... Shiiit vad mycket det var. Kändes som lådorna aldrig tog slut. Maniskt...

Igårkväll åkte jag med Nell och Billy på Åshyddenatta, Västerås Bks inofficielle kvällstävling i agility. Tänkte först inte åka pga det häftiga ovädret i e-tuna, men min fanclub (Linda, Anta och Anna) insisterade så det bar iväg till Västerås ändå. Tur var väl det eftersom solen sken i Västerås nästa hela kvällen! Insattsen från mig och hundarna var väl lite blandad dock...
 
Nell bestämde sig för att hon absolut inte kunde köra slalom i båda loppen. Hon gick ca halva och sen försvann all fart och så gick hon ur. Skumt eftersom hon var rätt taggad resten av banorna, i alla fall i andra loppet rejsade hon som bara sjutton på sista raksträckan så att jag inte hann med ens...

Billy gjorde väl alla fel man någonsin bara kan tänka sig i första loppet. Bland annat sprang han fram till domaren för att hälsa och kolla om hon hade något gott i handen, spring utanför banan för att hälsa på publiken, sprang förbi ca en tredjedel av hindren, tappade allt "släpp" han någonsin haft, vägrade flera gånger etc.... Han var helt enkelt kocko i skallen, bäng i bollen. Inte med i matchen alls! Andra loppet var han raka motsattsen. Snabb, fokuserad och med sitt normala "släpp". Hon gick nolla med en tid på ca 40 sek tror jag , men blev inte placerad bland de fem bästa. Hur kan två lopp bli så olika?

Nu ska jag strax iväg på min sista ridlektion på Torshälla-Nyby. Känns lite vemodigt, men också lite skönt, jag har ridit där så länge nu och känner att jag behöver något nytt. Vi får se vart det bär i höst.


För hon har tagit studenten...

Bilder kommer

Vintips

Fick detta på mailen av en arbetskamrat och tyckte att det var lite ku :)

Nu när det snart är sommar och semester, så skulle lite vintips kanske kunna passa?

Jag, som är lite kunnig när det gäller vin, har några tips som jag tänkte dela med mig av.

Först och främst hur skiljer man mellan röda och vita viner:
Lättast skiljer man dessa båda vintyper från varandra om man skvalpar ut en skvätt på en vit bordduk. Det vin, som lämnar en lila fläck efter sig, är ett rödvin. Riktiga kännare kan på bara smaken avgöra om vinet är vitt eller rött. De vita vinerna smakar i regel ättika medan de röda smakar stämpelfärg. Man kan alltså genom att suga på en vanlig kontorsstämpel och sedan jämföra smaken med ett vin, konstatera om detta är rött eller inte.

Till fiskrätter, såsom fiskbullar och matjessill föredrar de flesta vitt vin, medan man till kötträtter såsom falukorv och sylta bör ta ett rött vin.

Portvin är ett vin som man serverar i porten. Har man inte någon port, kan man bjuda på det i trappuppgången eller i hissen.

När man serverar torra viner bör man se till att det inte är tvärdrag eller att någon av gästerna råkar nysa, ty i sådana fall dammar vinet omkring i lägenheten.
När man serverar ett torrt vin är det därför lämpligt att ha en dammsugare i beredskap.

Om man själv ska bära hem sina flaskor från systembolaget gör man klokt i att köpa ett lättvin, så man inte får för mycket att kånka på.
Till vilt bör man välja något vildvin, medan man till grillat och annat vidbränt kött serverar brännvin. Renstek sköljer man ner med renat.

Saker som är svåra att säga när du druckit för mycket vin:
- Oöverträffat
- Innovativt
- Preliminärt
- Kvastskaft

Saker som är väldigt svåra att säga när du druckit för mycket vin:
- Västkustskt
- Konstitutionerad
- Substantiera
- Tillvägagångssätt

Saker som är i stort sett omöjliga att säga när du druckit alldeles för mycket vin:
- Tack, men jag vill inte ha sex ikväll.
- Nej tack, ingen mer sprit för min del.
- Ledsen, du är inte riktigt min typ


Så, skål & ha en riktigt skön vinsommar! 

Fikarast

Idag berättade min chef Helena att jag nog kommer att få sitta på Informationsavdelningen några veckor i sommar också då jag egentligen skulle suttit på medlemsavdelningen. Inte tråkigt alls tycker jag. Infos jobb är roligare. Man vet liksom aldrig vilka frågor som ska komma. Dessutom lär jag mig så mycket som jag verkligen tycker är kul.

Gänget på info är jättetrevliga, men de är ett väldigt tajt gäng som är lite svårt att komma in i. Ett stort + är fikarasterna. Tyst är det ju iallafall inte. Skämten är många, ganska grova och en aning interna men jag börjar hänga med i dem nu för tiden. 

Fick efteranmäla till Åshyddenatta idag också så Onsdag den 11 juni åker jag dit och kör hundarna i två lopp var. Känns lika bra eftersom jag är osäker på hur mkt tävlingar det kommer i sommar sen... Ses vi där?

Ok, back to work!

Jobb och slit... och tårta

Helgen passerade ganska anonym. Jag var hos Jens från fredan till söndag och hade Grillkväll med Ronnie, Lenitha, Fröberg, Erik och Oskar. På lördagen var jag och Jens och spelade minigolf ;) Jens vann med ett förargligt slag och jag höll på att sula klubban i marken. Fast jag var inte så farligt arg, mest irriterad innuti :p Oskar, Fröberg och Erik kom och spelade en match efteråt, och hör och häpna: Jag hade med kameran. Passade på att fota grabbarna när de fick stå och slå på alla möjliga (och omöjliga) sätt för att kunna slå efter att ha slagit lite snett först...

På söndagen tuffade jag hemåt för att fira Malin. Hon fyller ju 19 idag men eftersom Pappi och jag var tvugna att ta ett sånt tidigt tåg firade vi henne igår med grillning och MASSA jordgubbar!

Henrik på jobbet hade fylt år i helgen och bjöd på tårta på fikarasten idag :) Mmmm... Fick även uppleva en lite udda tradition man har på informationsavdelningen. Alla måste sjunga sin egen version av "ja må han leva", och alla gör detta samtidigt. Det blir en enda röra av fula röster och sångversioner och det lät verkligen ILLA!

Förövrigt har två norrmän hamnat i min telefon idag och jag kan bara konstatera att jag inte har någon naturlig fallenhet på norska direkt...

RSS 2.0