I tisdagskväll kom jag hem från två dagars jobb i stockholm igen. Börjar känna mig riktigt hemma i rutinerna på jobbet. Telefontid mellan 10-12 och sedan mellan 13-15 igen. Innan, och efter är det fördjupning och mailen som gäller och imellan lunch och hundpromenad. Denna vecka var det dock lite annorlunda. PM till WDS (world dog show) skulle paketeras. Det innebär ca 30 000 PM... Sex ungdomar var intagna och jobbade extra med bara detta. Alla på infoavdelningen packade som galningar medan vi pratade i infotelefonerna och WDS-killarna packade de med... Shiiit vad mycket det var. Kändes som lådorna aldrig tog slut. Maniskt...

Igårkväll åkte jag med Nell och Billy på Åshyddenatta, Västerås Bks inofficielle kvällstävling i agility. Tänkte först inte åka pga det häftiga ovädret i e-tuna, men min fanclub (Linda, Anta och Anna) insisterade så det bar iväg till Västerås ändå. Tur var väl det eftersom solen sken i Västerås nästa hela kvällen! Insattsen från mig och hundarna var väl lite blandad dock...
 
Nell bestämde sig för att hon absolut inte kunde köra slalom i båda loppen. Hon gick ca halva och sen försvann all fart och så gick hon ur. Skumt eftersom hon var rätt taggad resten av banorna, i alla fall i andra loppet rejsade hon som bara sjutton på sista raksträckan så att jag inte hann med ens...

Billy gjorde väl alla fel man någonsin bara kan tänka sig i första loppet. Bland annat sprang han fram till domaren för att hälsa och kolla om hon hade något gott i handen, spring utanför banan för att hälsa på publiken, sprang förbi ca en tredjedel av hindren, tappade allt "släpp" han någonsin haft, vägrade flera gånger etc.... Han var helt enkelt kocko i skallen, bäng i bollen. Inte med i matchen alls! Andra loppet var han raka motsattsen. Snabb, fokuserad och med sitt normala "släpp". Hon gick nolla med en tid på ca 40 sek tror jag , men blev inte placerad bland de fem bästa. Hur kan två lopp bli så olika?

Nu ska jag strax iväg på min sista ridlektion på Torshälla-Nyby. Känns lite vemodigt, men också lite skönt, jag har ridit där så länge nu och känner att jag behöver något nytt. Vi får se vart det bär i höst.