Idag fyller han 10 år, hunden som för mig kommit att bli hunden med stort H. Han är hunden som jag fick börja plocka agilitypinnar med, tog guld med EBK-laget på agility DM, som jag fått visa till BIS på Goldenspecialen och Open shows samt BIR och grupplaceringar på officiella utställningar, som tagit med på mig jaktprov, workingtest och praktisk jakt, som är utnämnd till sörmlands vackraste veteran 2011 & 2012 och som faktiskt är den enda golden de senaste åren som tilldelats titeln SEUCh. Men bortsett fram de framgångar jag fått dela med Billy är han framför allt en älskad kompis och efter 10 år innebär det att man gjort en rejäl resa ihop. Grattis på födelsedagen gubben!

Årets midsommar blev inte riktigt som jag tänkt mig. Skärgårdsplanerna fick ställas in och istället firade jag ensam ihop med mina favorithundar i Hållsta. Även om Nellan och jag inte gör särskilt mycket på dagarna känns det så tryggt och värt att vara hemma hos henne, kunna titta ut genom fönstret och se hur hon sover i skuggan på baksidan. Det känns fint att vara nära på något vis.

Men midsommar firade vi i alla fal! På dagen var Billy, Tessa och jag ute och plockade blommor på hedlandet som jag senare band till en krans. Med favorithundarna knaprandes på morötter under köksbordet åt jag sill och färskpotatis. På kvällspromenaden plockade jag sju sorters blommor. Nell var pigg och ville rota i dikena efter blommor med mig. Och jo, sen grät jag några sentimentala tårar och kramade om min älskade gamla tant-hund. Vilken otroligt fin sista midsommar vi fick ihop!

I flera dagar nu har vi haft det bra och rått om varandra. Vi promenerar en sväng när det blir svalt på kvällen. Nellan är lite halt på ett bakben men är envis som tusan och vänder inte hemåt förrän vi tvingar henne. På dagarna sover hon i gräset på baksidan, spelar sitt godisspel och hämtar leksaker som jag "tappar" i utbyte mot frolic. Det känns fint att få skämma bort henne ♥

 

Det händer inte så mycket på den här bloggen längre. Det är inte det att jag lagt av, Tessan och jag håller oss rätt sysselsatta men som jag nämnt för er tidigare är tiden med min älskade gamla Nell snart förbi. Hennes kropp är gammal och hon sover så mycket. Långsamt blir hon svagare.

På ett sätt hade det varit lättare om hon hade blivit akut dålig så gränsen blev tydlig. Nu blir det upp till mig. Hon ska få leva och ha det gott så länge hon inte har för ont eller besvärligt. Det vill jag inte ta ifrån henne. Samtidigt är det viktigt för mig att hon får gå vidare med värdighet. Jag oroar mig ständigt – är det dags nu? Borde jag ta beslutet nu?

Hundägandet är just nu lika delar glädje som sorg, så har det aldrig varit för mig förut. Det är märkligt hur ens största glädjekälla i livet plötsligt kan kännas så ångest- och ansvarsfylld. Till och med en skön promenad med Tessa medför oftast en klump i halsen. Jag påminns om det som varit, hur mycket det betytt och sörjer att det aldrig kommer att komma igen. Jag har alltid haft väldigt svårt för avslut.

Jag startade den här bloggen hösten 2007. I november samma år beskrev jag Nells och mitt förhållande såhär: ”När Nell gör något bra känns det allra längst in i hjärtat. Så känns det inte med någon annan”. Hon har alltid varit min bästis, huvudpersonen i mitt liv och väldigt närvarande här på min blogg.

I mitt dagliga liv är Nell inte fysiskt närvarande längre. Sedan några veckor bor hon hemma i Hållsta, där hon kan ta livet helt i sin egen takt. Men Nell är fortfarande huvudpersonen i mitt liv, även om jag inte har möjlighet att träffa henne varje dag finns hon nästan ständigt i mina tankar.

När juni månad är slut tvivlar jag på att Nell kommer finnas kvar i livet. Det är en tung vetskap att bära på även om det också ger tid till förberedelse. Ett beslut som på något vis både känns tryggt och totalt förkrossande.

Jag har skrivit på den här bloggen i snart sex år, i med och motgång.  Den är ett fantastiskt arkiv och tidsdokument. Men jag tror att den kommer att avslutas med Nell. Innehålla några sista reflektioner och sedan ett hejdå, det känns naturligt på något vis.