YYYYES! Snart ska jag iväg på sista jobbpasset innan Brasilien! Ett riktigt skitpass 11.15-20.15, men så länge jag tänker på var jag är på måndag känns det nog lättare....

Det känns inte som att jag har någon koll på nått, fast jag kan ändå inte komma på så mycket som jag faktiskt inte har koll på. Knasigt.

Den 4 april flyger en del av mitt hjärta till USA, det är bokat och klart nu...

Japp nu är det spikat, klart, bokat bestämt och jag mår lite lätt konstant illa. Men så finns det små, små, små saker i den jobbiga röran som faktiskt får mig att känna mig lite glad mitt i illamåender. En konstig blandning att glatt och ledset. Det var när USA-kvinnan tackade mig för det otroliga förstroendet. Mig. Det var också en kommentar som J skrev till mitt förra inlägg. Jag tror allt att jag vet vem du är och jag tackar. Vissa saker träffar bara helt rätt:

"Tänk på att om du har honom i ditt hjärta,
så spelar det ingen roll hur långt han än kommer vara från dig,han kommer alltid finnas dig nära.
Och kom ihåg att en hund glömmer aldrig,
så han kommer med största säkerhet ha dig i sitt hjärta!"

Varför fäster jag mig vid fel hundar? Trooper är min klupiga dumpiga alldesles egna stenhoppare, men inte länge till, nä snart blir han jänkare. Det är så svårt att förklara, men kanske bra att försöka? Kanske bra att världen vet så jag slipper dumma jävla frågor. Fråga inte varför han måste flytta, snälla, jag berättar om jag vill. Dessutom tror jag inte att ni kommer att fatta. Men jag kan säga så mycket som att det knappast är mitt beslut, och jag kan inte öra något åt det. Något jag kan berätta är att det gör ont - längst, längst, iängst, djupt, djupt, djupt in i mig. Jag har lärt Truppe allt han kan. Jag är den som har tränat honom sedan han kom med flyget sedan England.  Jag är den som tagit honom på sina dagliga promenader. Mig är den han väljer om han ställs inför ett val av ett antal personer. Och han är faktiskt, hur konstigt det än låter, den enda hund jag tränat hela vägen från valp...

Så mycket har hänt att jag inte vet var jag ska börja... så skjuter jag upp bloggandet lite, lite till och lite till...

Var fan ska man börja då?

Jo, Rempan fick sina valpar. Tio till och med! 7 goa pojkar och tre tuffa tjejer. Under hela ståhejet sov jag fyra timmar på tre dygn och var helt upp och ned i en vecka efteråt.

Ungdomsmöte
Agilitymöte
Ridning x 2
Agilityträning
Apporteringsträning
50 års fest
Jenshelg
Brasilien förberedelser
Jobb
Jobb
Jobb
Jobb
Jobb
Jobb
Jobb
Jobb
Jobb

Jag det var väl typ det...

... och just det: Jag vill ha en hemsida istället för en jävla skitblogg!