Kevin är ju för underbar!
Knockout
Var precis vad jag fick av ett stycke galen Nell när jag kom innaför dörren för nån timma sedan. Det var för blåsigt för att sitta ute och läsa idag så efter en lång förmiddagsprommis fick hundarna ligga ensama i sex timmar när jag nötade i skolan inför tentan imorgon. När jag kom hem möttes jag av två svinglada och peppade djur i hallen.
Nellan skrek av ren skär glädje och hoppade upp med frambenen på mig. Jag spelade med och så glatt "heeeej vänner", vilket jag inte skulle ha gjort för då ville ju Nellan bara komma ännu närmre mitt ansikte. Hon tog avstamp med bakbenen och tjongade upp sitt huvud hårt i min haka. Jag bet mig HÅRT i tungan och såg stjärnor. Stapplade in på toaletten och spottade blod som aldrig ville ta slut.
När de slutat blöda kunde jag konstatera att jag bitit ett rejält jack i tungan och nu har den börjat svullna upp. Kul? - NOT! Fast jag får väl skylla mig själv...
I älskar mindmaps!
För att jag ska förstå något behöver jag skapa mig en överblick. På något vis kunna se hur saker och ting hänger ihop. Annars blir det bara ett virrvarr av lösa begrepp som utan samanhang blir helt omörjliga för mig att förstå. Det har retat (och oroat) mig så fruktansvärt att jag vid denna delkurs inte kunnat de sammanhanget, den röda tråden, fått en överblick.
Imorse cyklade jag därför och införskaffade ett stooort vitt papper på repro. Sedan spenderade jag halva dagen att skissa på hur jag skulle lägga upp min mindmap för att den skulle spegla ämnet. Efter halva dagen satte jag för först gången pennar på pappret och sedan har det rullat på. Nu klockan halv elva på kvällen kännde jag för första gången att jag började förstå hur det hänger ihop. Att jag börjat förstå sammanhanget betyder dock fortfarande att vissa begrepp och jämförelser inte sitter där de ska, men förhoppningsvis hjälper mina goa tjejer mig att lägga färdigt pusslet imorgon :)
Jag tror faktiskt att mindmaps är riktigt bra. Eller iallafall att skissa upp hela scenariot så att det blir överskådligt. Vad jag än ska skriva så gör jag alltid en mindmap. De är även bra inför upplägg av hundarnas träning. Billy har bland annat en mycket fin här hemma någonstans som visar vilka fysövningar han behöver för att kunna prestrera i de olika tävlingsdiciplinernas moment.
Nell och Billy gör mig glada mitti allt tentaplugg!
Nu ska jag belöna mig själv för min effektivitet genom att lägga ner för kvällen, koka te och knapra i mig en bit mörk choklad. Sen ska hundarna och jag gå kvällspromis och spana efter igelkottar. Imorgon ska jag ta sovmorgon till åtta och sedan börja dagen med en långpromenad med hundarna inna jag trycker på on-knappen på hjärnan igen!
Beach 2009
Motionerat har han gjort ordentligt. Igår följde han med mig och Figge ut och red och idag gick vi en ordentlig morgonprommis innan det blev så varmt. Nu när det är så skönt ute har vi suttit ute och tentapluggat hela dagarna och hundarna har fått vara med såklart. Jätteskönt att ligga ute och mysa ycker de!
Igår anmälde jag Nellan till Upplandssektionens open show den 17 maj. Det betyder att maj blir en superkul månad med massa skoj på helgerna:
* Valborgshelegn håller jag mig i Örebo och partajar, sen kommer Malin och Lindi och vi åker till boda borg. Tjohoo!
* 9-10 maj är än så länge oplanerad, men jag blir iaf kvar i Örebro
* 16-17 bär det av hem till Tuna för att göra Nellan fin och pka på utställning
* 21-24 är det lång helg och det bjuds kenneltreäff och apporteringsträning i massor!
* 29-31 är det dags för helgläger i Vilsta med Retriever Ungdom
Nu ska jag kolla lite på Sicilien-filmen som Malin har redigerat klart och drömma mig tillbaka innandet är dags för att ge sig på kvantitativ forskning igen...
Valpsjuk!
Oj oj vad jag drabbades av ett sjukligt valpbegär efter min helg hemma. 6 veckor är det perfekta åldern och jag hade god lust att ta med alla åtta hem till Örebro. Åtminstone Elvira! Här till vänster är det dock söta Osis som posar.
I fredags bar det av till Hållsta för att leva lite Hillbilly-liv igen. Det är fint det! Visst är det knasigt att jag tycker att mitt boende i Örebro är så stadslikt när vissa tycker det är ute på landet? Ändå har jag haft tur med mitt boende i Örrebro med skogen och allt sånära inpå.
Väl hemma var det ett kärt återseende med min Billykille som stog först på schemat. Han blev så glad att se mig och skällde som en galning när han såg Opeln susa in genom grinden. Fredagseftermiddagen spenderade jag och Malin på hundprommis på hedlandet. Åh, vad jag saknat att umgås med hela hundflocket. Samspelet, karaktärerna - ALLT! På kvällen var det plugg och lite najstime med familjen som gällde...
Lördagen öppnades upp med plugg i solen på gräsmattan. Mitt på dagen lastade Linda och jag Opeln full med badsugna jyckar och åkte till badgropen där vi mötte upp Malin och Max. Lekte en stund och hundarna simmade som galningar, förutom Billy. Nell var i sitt esse och grävde upp stenar från botten på löpande band, hennes kall här i livet ;)
Sedan blev det trädgårdslekar med Linda, Malin och Max som avslutades med grillning - mums!
Idag gick jag upp tidigt och tog hand om valparna på morgonen. Sötnosar! Plugg på förmiddagen och på eftermiddagen kom det eventuella valpköpare på besök. Mamma och jag tog med dem ut i skogen och lät dem kasta dummies till Billy och Doris ;) Först gick mamma och la ut ett linjetag som Billy fick se. Sedan fick Doris hämta två markeringar i en annan riktning. En tredje markering kastades sedan åt Billy, men innan han fick gå på den skickade jag på linjetaget. Hon hämtade in båda jättefint!
Nu känns det rätt trist att vara tillbaka i Öre, även om det såklart var mys att träffa Jensa igen. Nu är det hårdplugg i tre dagar som gäller och seden tenta på självaste valborg...
Pigge Lunk
Sedan så länge jag kan minnas har jag uppskattat att få se en liten kotte eftersom alltid älskat barnboken "Pigge lunk" av Gösta Knutsson. Det är en bok som handlar om en igelkott och hans vänner som bor på en bodgård hos Bullgubben och Bullgumman. Nostalgi - nostalgi! Jag måste leta upp den boken hemma i helgen!
Pigge, Pigge, Pigge Lunk är så fridsam och så snäll,
trivs när dagen blir till kväll.
Nosar, sniffar, snusar, fnyser helst när solen inte lyser,
det gör Pigge, Pigge Lunk
Lite depp...
Igårkväll var det dags att säga hejdå till Sydney som åkte tillbaka till Canada. Vi hade väl inte direkt blivit bästisar, men jag gillade henne helt klart och det var med en klump i halsen jag önskade henne en safe trip home. Rätt sent blev det igår också så nu kallar mig sköna säng på mig...
Kom igen, nu visar vi alla Border collies!
Idag var en lång dag i skolan. Fick bland annat lära oss litteratursöka i bibblan. Det är dags för B-uppsats. Jag och Ida ska skriva ihop, men om vad? Tips tack!
På kvällen blev det middag hos Sydney. Känns SÅ konstigt att hon åker tillbaka till Canada imorgon natt. Kommer att sakna henne! Allt runt att hon ska åka har fått mig att riktigt tänka till och känna hur lycklig jag är att jag har träffat så många urgulliga tjejer att hänga med här i Öret. Utan er vore vardagen pisstråkig ju! För mig tar det oftast ett tag inna jag kan känna mog avslappnad i nytt folks sällskap, men ni får mig verkligen att känna mig trygg. Så himla goa. Så sug i er bara - ni vet vilka ni är!
What a night (in a bad way)
Helgen bara flög förbi. Vädret var underbart, festen kul, Jensa mysig och Nellan söt. Det enda riktigt jobbiga var grannarna ovanför mig igårkväll och natt. De började med förfest vid åtta-tiden och höll på till strax innan tolv. När de lämnade byggnaden strosade jag ut med Nellan och sedan kröp vi till kojs. Vid tretiden kom de tillbaka igen. Jag vaknade när de slog på musiken och halvslumrade sedan till halv fem då jag fick nog. Musiken ekade, basen fick min säng att typ vibrera och jag bara väntade på att de skulle komma ner genom taket. Jag blir sällan arg men jag hade så att säga hunnit jobba upp mitt humör rätt friskt. Widebecks genen gjorde sig påmind. Förfest kan jag ta att man vill ha ibland, men halv fem vill jag sova. Drog på my mysbrallorna och en T-shirt och sprang en trappa upp. Ryckte upp dörren och gick fram till första bästa kille:
Jag: Är det du som bor här?
Han: Eh, nej....
Jag: Visa mig vem som bor här NU!
Han (börjar se lite nervös ut): Stör vi eller?
Jag: Eh..... JAA! Om det inte blir lugnt snart ringer jag störningsjouren alltså.
Han: Okej. Jag snackar med grabbarna att tona ner lite och om det fortfarande inte är lugnt om 10 minuter kan väl du komma upp igen?
Jag: Om musiken inte är avstängt om 10 minuter ringer jag störningsjouren, från min säng. Deal?
Han: Deal....
Jag måste verkat vääääldigt förbannad för redan när jag kom ner till mig igen var musiken avstängd. Men då började Jensa härja istället. Precis när jag nästan somnat om slog han upp sina blå och utbrast: "Varför var han där helt ensam?" Mörkrädd som jag är kopplar jag det genast som ett litet spöke eller djävulsbarn någonstans i rummet, men försöker hålla mitt lugn när jag frågar: "Vem då och var då?" Jensa fortsätter: "Katten där utanför porten" Jag blir lättad och börjar fnissa: "Jaha...men varför tänker du på det nu?" Jensa svarar helt oförstående: "Fråga inte sånt där nu...!"
När jag nästan har somant igen nyser jag plötsligt och åter igen stirrar Jensa på mig:
Jensa: Vad sa du?
Jag: Nej, jag nös ju bara
Jensa: Nemen kom igen, du kan berötta för mig!
Jag: Eh... sov nu bara!
Självklart var Jens helt i drömmarans värld, han minns inte någon av händelserna...
Till sist ett par härliga bilder från den gångna helgen:
Hela vårat härliga tjejgäng och Emelie som grillar korv i vårsolen
Stanroph Super Trooper
Trooper kom till Sverige i Januari 2007. Den våren var jag hemma väldigt mycket eftersom jag pluggade på distans och bara jobbade ett par dagar i veckan. Troopers träning och dagliga promenader var därför något jag tog mig an med glädje. Han var en fruktansvärt söt valp. Hade han varit människa tror jag dock att han blivit diagnostiserad med något slags mentalt handikap för han var inte någon smart typ direkt, lite som Forest Gump ni vet! Men vad han saknade innanför pannbenet tog han igen med charm. Igen hund har fått mig att skratta som Troop!
Till sommaren gick Truppe med på alla mina promenader med Nell och Billy. Vi tränade lydnad, apportering, trix och hans agilityutbildning påbörjades. Det var alltid en utmaning. Vissa dagar hade Troop glömt bort vad "sitt" betydde och jag fick påminna. Något han dock aldrig glömde var att man fick en godbit om man hoppade upp och satte sig på en sten. Detta körde han stenhårt på i alla väder och den som tog Truppe på promenad fick först se till att ladda fickorna proppfulla med godbitar....
Till hösten fortsatte jag med deltidsstudier och deltidsjobb och även om jag inte hade lika mycket tid hemma så var Trooper numera som min hund. Vi avslutade året i utställningsrigenringen på Hund2008, faktiskt den enda hund förutom Nell jag visat indivuduellt i officiella sammanhang.
Strax efter att Trooper fyllt ett var det dags för höftledsröntgen. Resultatet blev HD grad C, Truppe skulle alltså inte hålla som alvenshund. Jag grät när beskedet kom. Jag visst ju att min kära mor importerat honom i det syftet. Jag hade bestämt mig för att söka till universitetet till hösten och insåg att jag inte kunde ha en stor och aktiv ung handhund i en liten studentlya ihop med Nell och Billy. Jag skulle varken ha plats eller tid. Omplacering började diskuteras...
Dagen han åkte minns jag som en av de värsta i mitt liv. Mamma skulle gå upp tidigt för att köra Truppe till flygplatsen. Jag skulle ta sovmorgon och när jag vaknade skulle Truppe redan vara borta och jag dra till Stockholm till Jensa. Men min sjusovarkropp ville inte ta sovmorgon denna dag. Antagligen för att jag gått och spänt mig och haft en klump i magen så många dagar i förväg. Jag smög ner och kröp ihop bredvid Troop som som vanligt blev helt paralyserade av lite gos. När mamma tog med honom ut diskade jag hundmatskålar intensivt för att slippa säga hejdå. När jag hörde bilen köra ut genom grindarna sjönk jag ihop på golvet och blev sittandes med hjärtvärk. Sedan ryckte jag upp mig, torkade tårarna och städade bort allt som påminde mig om Truppe.
Först en månad senare orkade jag titta pa hans saker igen. Jag gav hans favoritleksak till Doris och grät en skätt när jag insåg att jag visst fortfarande hade lite ont i hjärtat, och det kan jag göra än idag när jag ser en bild eller kommer att tänka på något kul han brukade göra. Men tårarna torkar fort. Troop har det bra i sin nya familj, och de älskar honom precis lika mycket som jag gjorde. Skillnaden är bara att de kan skänka honom all den tid och uppmärksamhet som han förtjärnar, vilket jag med facit i hand inser att jag inte skulle kunnat.
Jag tror verkligen det ligger något i uttrycket att om man älskar någon riktigt mycket måste man ibland våga släppa taget om dem...
En kväll med style
Mitt hjärta och jag
Nell jag och Remy gosar. Bilderna är tagna sommaren 2006 efter agilitytävlingen
Tigerhoppet där jag har för mig att Nellan blivit femma i agilityklassen...
På vår kvalitetstid tränar vi mycket klickerträning. Nell älskar´t! Det går inte precis snabbt att shejpa fram beteenden, men vi har kul. Vi gosar också mycket i hallen. Jag smeker mitt fina djur över ryggen tills hon är alldeles avslappnad. Vi går på långa promenader på nya platser där lilltjejen har mycket att sniffa och kissa på (såhär i löptider). Jag blir alldeles varm i hjärtat av min härliga guldklimp!
Idag hr morgonen ägnats åt hundpromenad och läsning i tråkiga pluggböcker. Nu ska jag läsa nån timme till och sen åka ut till Stallet och rida lille Figge en sväng i sooolskenet. Ikväll skulle jag egentligen packat tävlingsväskan och laddad inför lördagens tävling i Lindesberg - billys andra start i hoppklass 2 - men eftersom Nellan löper fick ju Billy bo kvar i Stockholm ett tag till så tyvärr får vi avstå Lindesberg denna gång. Typiskt! Istället väntar gaj och partaj i Tybble.
Hett i hundvärlden
Hundvärlden rasar. Ett äkta ramaskri. Man är upprörd och tyckler att SKK kastar skit på alla de som använder dessa produkter på sina friska hundar för att förebygga skador. Enligt dessa är Back-on-track absolut uteslutande för att det håller hunden lagom varm och har bra passform.
Jag är lite kluven. Samtidigt som jag förstår de som vill ge sina hundar det allra bästa har jag ofta undrattvarför man går så långt som att dra på sin jycke Back-On-Track senskydd inför ett agilitylopp. I alla år har jyckarna sprungit sina lopp utan dessa och klarat sig finfint. Det är inte utan att jag drar slutsatsen att de som använder sig av dessa är för att undvika en skada som hunden tidigare visat tendens att få. Och enligt min mening ska denna jycke inte tävla agility. Att dopingklassa dessa preparat kanske inte är så tokigt då?
Ett täcke är annorlunda. Jag ser inget fel i att vilja hålla hunden varm mellan loppen, men jag tycker att det borde finnas andra alternativ till just ett täcke som kan verka smärtlindrande. Om det nu är så att Back-On-Tack täckena har så himla bra passform borde man väl bara kunna kopiera mönstret och fixa ett täcke utan eventuell antiinflamatorisk effekt?
Enligt min mening finns det mycket fånigare dopingregler som vi borde lägga fokus på att få rätsida på. Jag tänker exempelvis på att coca-cola insmorda hundtassar (vanligt vid hala golv på utställningar) eller på den där stackaren som blev fråntagen sin mästartitel för att hunden mumsat lite muffins...
Back to business
Även om det alltid är brutalt att vakna upp i verkligheten så är såklart vissa återseenden det som får en att ändå känns sig lycklig. Det första jag gjorde när jag kom hem var att hämta upp mitt hjärta och ögonsten, Nellan, hos Lars och Reet.
Sedan bilade vi till Öret där jag fick en smärre chock när jag träffade mina tjejer. Brottning var nästintill oigenkännbar med ett svullet ansikte och blåklockor runt ögonen. En kille hade tryckt till henne utanför krogen på påskafton så att hon brutit näsan på två ställen. Det finns inte ord för att beskriva en sån idioti.
Mitt tredje kära återseende var med Jensa <3 Det sista återseendet, Billy Boy, måste jag tyvärr vänta med. Nellan började nämligen löpa när vi var borta så snälla Anne lät grabben bo kvar lite extra...
Goodbye Sicily!
I'm back och nu ska jag äntligen krypa ner under täcket efter en första låååång dag i Sweden igen. Jag skulle gärna berätta om hur underbart Sicilien var men medelhavet blir inte lika blått, pastan inte lika färsk och framför allt blir sakerna vi skrattat så tårarna sprutat åt bara tomma ord på pappret. Bilder kommer istället. Sen.
Träning in i det sista. Snart pyser jag!
När jag kom hem igår hann jag bara landa hemma innan jag drog med Nell, Billy och Tino till hundklubben. Egentligen hade jag bestämt date med Karro, men fick dissen för att hon var tvungen att plugga. Istället drog jag med Lindi och hennes kompis Fanny. Vi käkade pizza i solen och ställde sedan upp en rundbana med balansbommen som Fanny och Lindi fick springa ett par varv var med Bill. Tyckte att det kunde vara bra för grabbens självförtroende. Han är ju lite "mattig" och behöver komma över sina spärrar lite, see outside his box liksom ;) Båda tjejerna fick också slita lite för att övertala grabben om att han skulle kute med dem. Faktiskt rätt impad av Fanny som varken kännde grabben eller hade kört agility förut men ändå kom runt rätt snyggt.
Sist fick lille Tino köra ett par reksträckor och en tunnel. Premiär på en agilityplan för hans del och jag tycker han skötte sig fint. Vi avslutade med lite fotgående och inkallningar på lydnadsplanen, dock jaktmässiga. Lydnadsfolket glodde lite konstigt när jag drog fram visselpipan vid inkallningen och berömde fotgåendet UTAN ögonkontakt ;)
Idag steg jag upp och tog ut samma trio (Nell, Billy och Tino) och rastade inna jag packade Opeln, stoppade in grabbarna och for till Stockholm. Skulle lämna Billy till min moster Anne som har Saga (Combine Kind Regards) och samtidigt passa på att crasha hennes grundkurs i apportering med Annika och Kaj Kadar. TinTin som aldrig tränat bland så mycket hundar var lite dämpad men oj så duktig!<-- Söta TinTin (Tino)
Efter träningen fick Billy åka med Anne och jag körde hem till Hållsta igen. Där hade Lars och Reet redan hämtat Nollan.
Nu ska jag goooosa lite med de små valparna. Så sjukt söta alltså!
Krassliga hundar och en söt pojkvän <3
När jag vaknat till liv upptäckte jag att huvudvärken ersatts med en extrem craving efter fiskgratäng så det blev att ta bilen till Willys. Jensas fredagslyx blev en konserv med fiskbullar. Hmm.. ja vi är väl kanske lite udda! Väl hemma förberedde jag mig att slänga in förpackningen i micron och upptäckte att jag råkat få med mig en sån man värmer i ugnen. Lyckat! En timma senare fick jag tillslut min fiskgratäng...
Jo, just det. Nellan har varit krasslig nu på kvällen. Billy verkar dock må fint. De har inte fått nå käk idag och nu har jag kokat ris åt sjuklingarna som de ska få till frucke imorgon och sen kan vi förhoppningsvis vända hemåt runt lunch/eftermiddag nån gång om de inte mått dåligt mer.<-- Nell, jag & Billy
Tjejerna har antagligen festat in våren ikväll liksom de resterande 98 procenten av stundetgatans invånare. Jag hade så gärna varit med dem, men jag har suttit hemma och vaktat sjuka jyckar och glott på tråkig hockey som Jensa tydligen inte kunde missa. Nåja en del gos i soffan blev det ju också, och djuren skulle jag gladeligen vara hemma med varje helg om det så krävdes. Jag skulle göra nästan vad som helst för mina tre sambos!
Change of plans
Vaknade av en minst sagt oangenäm doft i morse, eller ska jag kanske skriva odör? Någon av jyckarna hade nämligen fått lite magknip i natt, puttat upp grinden och skitit ner hela vardagsrummet. Bingo! Misstänkte genast Billy eftersom Nell gnäller när hon vill ut. Grabben var pigg på prommisen, men när vi kom in spydde ha lite på golvet och la sig för att sova i korgen. Såklart kan jag inte åka hem idag. Billy skulle kunna smitta de små vilket kunde bli farligt.
Så nu återstår att se vad jag kan hitta på idag. Tjejerna ska plugga med sian seminariegrupper, mina väskor är packade, Figge red jag igår och Billy är sjuk så jag kan inte bege mig ut och träna. Jag funderar faktiskt på att ta bilen ut till marieberg all by myself. Jag gillar att lulla i butiker för mig själv, och bara allt i min egen takt. Behöver också bunkra lite förkylningsprylar att ta med till sicilien. Jag nös just 5 gånger på raken...
Jag är lyckligast i gummistövlar!
Idag har varit en kul dag. Föreläsningen bjöd på lite sköjigheter och efteråt lunchade jag med tejerna. Erik frågade mig även om vad jag tyckte om uppdrag granskning programmet och där stog jag och gapade som ett fån. Att jag hade kunnat missa att det skulle handla om hundar!? Jag är besviken på mig själv ;) Så när jag kom hem kollade jag på programmet innan jag begav mig till stallet.
Taava väntade på mig och hon och Didrik följde med mig och Figge ut på en mystur i skogen. Jag blir så glad av att rida. Efteråt gick jag en sväng i skogen med Nell och Bill som hade fått följa med och ligga i bilen. Jag hade först tänkt låta Billy gå med på ridturen, men Didrik är lite nervös av sig så jag avstod.
På väg hem såg jag ett gäng tjejer som trippade i högklackade gladiatorskor och dinglade med handväskan på armen. Bakom ratten satt jag med skitiga rixbyxor, en sliten fleecetröja, kängor och håret i en trasslig fläta. Det är absolut inget fel att trippa i höga klackar. Det gör jag också ibland. Men när jag såg de tjejerna blev jag så glad att jag har fortsatt kunna vara den är innerst inne är trots att jag har flyttat från vischan: En äkta hillbilly. För även om jag drar på mig pumpsen ibland så är jag utan tvekan lyckligast i gummistövlar och med lite lort på händerna.
Kvällen har spenderats hos Caroline på våffelkväll. Det var trevligt men jag kände lite som at luften hade gått ur mig. Lätt huvudvärk och så seeeg i skallen. Jag är rädd att en förkylning är på intåg, we'll see...! Nu ska jag ta ett bad innan jag måste packa allt jag vill ta med härifrån till Sicilien. För imorgon ska jag upp tidigt och rasta hundarna innan jag måste ratta hem till Hållsta för att mata små valpisarna klockan 12 <3
Mer hundträning (såklart!)
När Sara och jag kommit hem från upptäcktsfärden i den nya skogen åt jag först pizza, och sedan vårstädade jag lägenheten. What can I say? Sooooolen ger min egergi! Det var dock välbehövling för hur underbart det än är med sooool innebär det lera som i sin tur innebär sandstrand i hallen efter att två skitiga golden har legat och torkat där...
När jag just städat klart ringde Maria med Simba och undrade om vi inte ville med ut och träna lite apportering. 10 minuter senare knatade vi iväg till kogahegn för att möta dem där. Jag ville träna sök med Billy och hon ville även låta Simba gå på nån lång eneklmarkering så vi satte ihop ett paket som innefattade båda.Jag fick ut och motiverade ett område (Simba behövde motivationen) och la ut sju dummies. Sedan fick Simba börja plocka in två, därefter vände Maria upp honom åt andra hållet och jag hade placerat mig så att jag kunde kasta en lång markering som han fick hämta in. Därfter fick han återigen gå ut en gång på söket.
<--- Billy i sommras
Med fyra dummies kvar ute på söket fick Billy gå ut, och han hämtade snabbt in de två yttersta. Att gå ut långt är inte svårt tycker Billy. Sedan fick även han en lång enekelmarkering som lokaliserades och inlevererades effektivt. Sedan skickade jag ut grabben på söket igen. De två närmsta dummiesarna återstog. Billy drog som vanligt ut på ett jättesök och jobbade jättefint, men får långt ut. Tillslut började han tackla av då kallade jag in, blåste stopp när han var i området av den ena och bad honom söka. Han hittade den snabbt och kom in.
Jad är dock lite bektymrad över att jag behövde kalla in honom. Jag vill absolut inte göra söket till en dirigering. Samtidigt gav jag honom ordentligt med tid innan jag kallade in. Jag undrar hur jag ska få honom att slå på "sökmotorn" lite tidigare så att han inte missar de närmsta. Hmm... Den får jag fundera på!
VÅRVÅRVÅRVÅRVÅRVÅRVÅRVÅR!!!
Jag har länge känt mig lite trött på de vanliga promenadvägarna och undrat vad som finns på andra sidan vägen. Idag hade jag sällskap av Sara på promenaden och hon var inte svårövertalad. Tillsammans knatade vi över vägen och hittade en alldeles undebar skog. Inte en sån där skapad fritidsskog utan en riktig skog! Vi försökte hitta en runda och till en början gick det finfint, men sen lite sämre. Mot slutet var det en smärre hinderbana men vi kämpade på! Jag ser framemot många upptäcktsfärder och kanske även picknickar i den nya skogen.
Även igår var Sara och jag ute på äventyr. Billy fick gå släpspår med klöv och även James fick prova på. Billys två första spår löste han prima. Där var landskapet lite öppnare och han fick hjälp av vinden. Det tredje och sista spåret låg i lite tätare skog och ingen vind fanns till hjälp. Då föll Billy in i sitt gamla mönster och git ut på sök istället. Suck! Det blir till att tina Herr Rådjursklöv lite oftare och bege sig ut.
James tyckte först klöven var lite läskig men efter lite lek och bus hade han totalt ändrat uppfattning och bollade med klöven som om det vore det vackraste han hade. De två första spåren sprang han mer än nosade, men i det sista i skogen fick han faktiskt ner näsan lite på slutet.
