Efter ännu en dag av plugg kliade det i benen framåt kvällen. Tog Nellan och gick på  en lite längre kvällsprommis och det var en sån där perfekt kväll. Svalt, men inte kallt och luften var så frisk att andas in. Energi, energi, energi! Men plötsligt spändes Nells lilla hundkropp precis som när hon ska till att rejsa efter en hare, men istället började hon nosa på marken. Jag sprang fram och där låg en liten igelkott ihoprullad till en taggig boll och fräste så vilt att den darrade. Jag tog undan Nellan och satte mig sedan en bit bort och väntade. Efter ett tag slappnade taggbollen av och började vagga runt i gräset. Så fruktansvärt söt att det gjorde hela min dag.

Sedan så länge jag kan minnas har jag uppskattat att få se en liten kotte eftersom alltid älskat barnboken "Pigge lunk" av Gösta Knutsson. Det är en bok som handlar om en igelkott och hans vänner som bor på en bodgård hos Bullgubben och Bullgumman. Nostalgi - nostalgi! Jag måste leta upp den boken hemma i helgen!

Pigge, Pigge, Pigge Lunk är så fridsam och så snäll,
trivs när dagen blir till kväll.
Nosar, sniffar, snusar, fnyser helst när solen inte lyser,
det gör Pigge, Pigge Lunk