Morgonträning vid Skiren!
Vi började med två enkelmarkeringar till Doris längs med tjärnen. Marken runt tjärnen är blöt och sank så dummiesarna sjunker och försvinner lite i mossan. Doris tyckte att det var lite svårt först, men förstog sedan att det bara var att slå på näsan ordentligt så fann man dummiesarna.
När det var Billys tur gick mamma över på andra sidan tjärnen och kastade en enkelmarkering ut på vattnet. Det växer rätt högt gräs i tjärnens kanter så hunden ser nog knappt kastet utan hör nästan bara plasket. Därför blir det nästan mer som en dirigering än en markering. Men inna Billy fick hämta på vattnet skickade jag honom på ett linjetag längs tjärnen till samma ställe där Doris hämtat där jag hade lämnat en dummie utan att han såg. Linjetaget gick kanonbra men sedan han var lite tveksam på att ge sig ut över hela tjärnen för att hämta markeringen först och jag fick stötta jätte mycket för att övertala grabben att ge sig hela vägen ut.
Det är konstigt att Billy med lätthet numera går ut och plockar in halvkända linjetag på land och jag ändå fortfarande behöver stötta så mycket på vatten. Mammas teori är att han egentligen vet vad han ska göra men att han fjamsar för att han tycker att det är lite otäckt att gå över stora vatten. Kan mycket väl stämma. Därför avslutade vi med att köra lite typ budföring med Billy över tjärnen mellan oss.
Vid skiren upptäckte jag även att det finns ett stort näckrosvatten. Dit vill jag åka i veckan och träna!
Grattis till mina fina djur!
Fina djur i sanden på standen på Gotland!
Solsken hela veckan!
Billy har skött sig bra, men höga placeringar och pinnar har uteblivit. En 11: plats av ca 65 startande var det högsta han klättrade i resultatlistorna. Vi gick igenom 4 av 8 lopp, vilket var mitt mål för veckan så visst är jag nöjd ändå. En nolla lyckades vi också sätta i agilityklass 1, men då även flera border collies lyckades med detta räckte inte grabbens tid till en pinne. I ett hoppklass 2 lopp, vårat tredje någonsin, gick vi runt med noll hinderfel med drygt 3 tidsfel - ett lopp jag ändå är väldigt nöjd med. Dessutom har jag vågat prova lägga in högerslalom i ett par lopp, vilket fungerade fint i åtminstonde ett av dem. Jag är nöjd med att ha vågat prova!
Det jag kan konstatera efter veckan är att Billy behöver träna slalom generellt. Jag måste variera ingångarna mer i min träning och även uthålligheten i hindret när han redan är trött. Skulle även vilja få upp tempot i slalom så ska försöka motivera utförandet av hindret mer.
Har även en fundering som involverar platshinkar, framåtsändande och matglada hundar men mer om det senare. Nu ska jag sätta igång och redigera filmen från veckan!
Gotland baby!
Oples är äntligen fylld med Gotlandspackningen och jag ska strax krypa till kojs. Imorgon väntar tidig uppstigning och biltur till Nynäshamn för att köra på färjan. Sen blire en helvecka på Gotland. Tre dagar är det agilitytävlingar inbokade, resten chill. Sjukt hur mycket man behöver ha med sig när man reser med jyckar till en tävling föresten. Utställningstältet, stolar, handukar, mat, skålar, första-hjälpen, stamtavlor och andra papper, leksaker, tuggben, hage, burskynken, vattenflaskor, kylduk, koppel, dummies, visselpipa, mjuk dyna, Nellans tabletter etc. etc. etc. Min väska tar obetydlig plats i bilen i jämförelse.
Håll tummarna för oss i veckan. Nu ska jag sooooova!
Midsommar i skärgården!
5öre är en ö utanför Oxelösund där mina morföräldrar har ett sommarhus precis vid havet. Huset är gammalt och numera k-märkt. Det är ganska litet och spartanskt. Allt i huset är gammalt och vint. Det finns inget rinnande vatten i huset. Det hämtar man i en kran utanför dörren och i uthuset bredvid sjöboden och vedboden finns utedasset. På tomten finns båtbrygga och badklippor med kvällssol. När jag och mina systrar växte upp spenderade vi veckor i sträck på femöre med familjen och mormor och morfar. Jag älskar 5öre och önskar verkligen att jag kunde vara där mer. Det är fyllt av fina barndomsminnen. När jag kommer dit idag uppskattar jag framförallt lugnet och den härliga manjana-manjana känslan jag får i magen. Inget internet, ingen TV, ingen stress. Bara huset, havet och ett uråldrigt och dammigt monopolspel.
'Frukostutsikt, och Nellan och Billan som är trötta på kvällen
Mys med brasa på kvällen!
Trötta hundar i varje hörn
Inatt hade jag prova-på-kväll på tidningsdistrubutionen. Satt med som passagerare mellan 24-06 för att "få en bild av vad jag skulle göra i sommar", kändes ganska onödigt. När jag kom hem vid sex sa jag godmorgon till doggys, gav dem käk och stöp i säng.
Mamma är borta med jobbet och pappa i Sthlm idag så jag har haft ansvaret för alla nio jyckarna vi har i huset för tillfället, så när jag vaknade vid elva-tolv tiden blev det direkt avfärd till hedlandet med fem djur i bakluckan. Remy, Nell, Billy, Tino och Doris fick kuta i skogen och bada i ån en dryg timme innan vi var tvugna att vända hemåt. Väl hemma gick jag ännu en runda, men i lite långsammare tempo, med gamlingarna. Nu ligger det hundar utslagna i solen och slumrar både här och var på tandlavägen 18!
Jag har precis gjort mig i ordning för en trip till Stockholm för att kamas med Jensa en sista gång innan han far ut på tågluff i Europa en månad. Det är inte utan att det känns lite vemodigt. Känner jag mig själv rätt kommer jag väl hänga som en annan igel på den stackarn i ett dygn framöver ;)
Årets unghundsderby...
...gick av stapeln i ett regnigt Västerås igår. Utrustad med ett lager regntätt, ett paraply samt Billy&Tino följde jag med för att se mamma och Doris starta. Provet var trevligt upplagt med 5 stationer där hundoch förare skulle lösa en uppgift ihop. Alla stationer var olika markeringsstationer, men vid flera var nedslaget dolt eller lätt för hundarna att missa. Även om stationerna inte såg så svåra ut vid första ögonkastet var de uppenbarligen det då de var väldigt utslagsgivande. Dessutom så kan allt hända på prov, speciellt med unghundar! Lilla Dompan skötte sig fint tycker jag och höll ihop provet igenom. På två stationer fick hon inte in dummien inom två minuter, vilken var tidsgränsen, men jobbade fint så jag tror inte att det kändes som en miss för min mor. <--- Mamma och Doris markerar
Jag gick runt med Tino och var lycklig för att inte han startades. För honom räckte det gott och väl att gå runt och uppleva miljön och lyssna på skott hela dagen. Dessutom var nog brudarna snäppet roligare än arbetet idag... Billy fick komma ut på slutet till fikat och glassa lite och sedan gick vi upp i skogen och tränade lite dubbelmarkering med vilt som Mille tagit med sig. Moa och Åskar dök upp och sa hej. Trevlig duo det där som vi hoppas att stöta på oftare.
På kvällen var det gallej hos Leif och Eva och idag är jag trött. Började dagen med en skön sovmorgon, gick ner till köket och bredde en skinkmacka som jag delade med Billy på den mjuka hundsängen där jag slumrade ytterligare några minuter. Nu burtränas valpis och jag ska ta mig an röjning av mitt rum som ser värre ut än någonsin....
Grrrrattis!
Wohoo, är dom inte bättre än bäst!? Karro och Elvis slutade på åttondeplats i mediumfinalen på SM idag. Nellan, Billan och jag bugar och bockar för våra duktiga agility-bästisar!Bilden är dock tagen år 2005 på agility Km på EBK!
Kvaldag på SM och supermorsan Magda
Idag har det ochså varit kvaldag på SM i agility och lydnad. Spännade. Jag och Malin har dock varit på ett helt annat SM och miljötränat Doris och Billy. SM i dressyr för ponny och juniorer går nämligen i Vilsta i helgen, samtidigt ordnades Vilsta marknad så Doris och Billy fick hänga med och uppleva lite trängsel och buller, nyttigt!
På agility-SM har min favorit agility-duo Karro&Elvis kvalat till finalgamet imorgon. Så himla duktiga! På lydnadssidan håller jag istället mina tummar på Wynntorps Cordelia som är en dotter till Kevin. Hon och två andra golden är vidare till lydnadens finalgame imorgon. Kul med duktiga golden och förare!
Imorgon kommer jag dock inte att hålla koll på ställningarna, då jag ska åka på Unghundsderbyt i Västerås!
Marley&me
Två kvällar i rad har jag kollat på filmen Marley&me. En rätt medioker film egentligen, men ingrediensen hund gör den ändå så bra. För mig är det en värre snyftare än Titianic, lätt! Filmen handlar om Marley the worst dog ever men för mig verkar han mest som vilken ung retrieverhane som helst. En levnadsglad prick som älskar allt och alla och har oändligt med energi. Men i slutet av filmen har Marley landat och blivit en riktigt behaglig individ, som ALLA älskar.
Det är inte utan att Marley påminner mig om en viss Stanroph Sandboy, Kevin. Vild och galen som ung, käkade väggar, blev kickad från lydnadsklassen... Och nu är Kevin gammal och få hundar är så älskade. Tino är på god väg att bli en "marley-individ". Jag tror det är därför jag gråter floder till just denna rulle. Marley är Kevin för mig <3
Vad gör man inte?
Har just kommit hem efter en trip till Öret för att hämta kvarglömda stamtavlor och Billys tävlingsbok. Ibland blir jag bara så trött på migsjälv, kunde jag inte bara tagit med dem från början!? Kom på att idag var sista chansen att hämta dem innan Gotland innan lägenheten hyrs ut så jag slängde mig in i Opeln, hämtade upp Lindi som ressällskap, körde dit, sprang in och hämtade skiten, körde hem. JAG ÄR SÅ DÅÅÅÅLIG!
Agilitykväll på EBK
Vecka 26 åker Billy och jag till Gotland och tävlar agility. Har känt lite småpanik över att vi tränat dåligt, men efter ett par avstämningar på banan känner jag mig lugnare igen. Grabben kommer ihåg sin grundträning och bara jag gör rätt och håller mig till mitt system lyssnar han fint på mina signaler. Gungan är och förblir akilleshälen och jag erkänner villigt att jag är för lat för att lägga träna om den just nu. Kanske orkar senare, bu kör jag enligt det-får-bära-eller-brista-principen.
Ikväll tränade jag ihop med Anna&Hera, Lisa, Teja&Pugh och Mikaela&Flashi. Även om vi kanske inte gav varandra så mycket respons, vilket kanske hade varit önskvärt, fick Billy iallafall träna ihop med andra hundar!
Planering, planering, planering!
Stadga och grundträning
o Fotgående mot/från apport på land/i vatten
o Fotgående efter skytt
o Sitta kvar vid min sida fast förare bredvid skickar hund på kommandot "ja!"
o Sitta kvar fastän jag hickar/hostar/viftar med armen/snubblar/pratar med domaren etc.
o Sitta kvar och fokusera fastän domaren knackar mig på axeln
o Motivationsträning av stoppsignalen (med tennisboll)
o Motivationsträning av inkallningssignalen (med tennisboll)
Markeringar
o Enkelmarkering med dold och/eller tyst kastare
o Enkelmarkering över brett dike/terrängbyte
o Enkelmarkering som hamnar i ett dike
o Enkelmarkering med skytt och tyst och/eller dold kastare (skytten ska inte kasta)
o Enkelmarkering med begränsad syn (hörselmarkering)
o Enkelmarkering utan referenspunkt (på öppen yta, ex. fält)
o Dubbelmarkering med skytt och tyst och/eller dold kastare (skytten ska inte kasta)
o Dubbelmakering som hamnar på led och inte linje
o Dubbelmarkering där jag bestämmde vilken apport som ska hämtas först
o Trippelmarkering
o Vattenmarkering med båt
Sök
o Breda grunda sök
o Uthållighet vid sök (med många apporter och motivering om det behövs)
o Stort sök med vilt
o Sök på öppna ytor (typ fält)
o Sök med många terrängbyten
o Sök mot vatten
o Sök med vissa apporter han måste simma till
o Sök i par med hane
o Sök i par med tik
o Inkallning från sök
o Sök med avbrott för kast av markering som inte får hämtas förrän söket är bärgat
Närsök
o "Dolt" närsök med mig på långt avstånd
o Närsök i kombination med linjetag
Dirigeringar
o "Halvdolt" linjetag med terrängbyte
o "Halvdolt" Linjetag med markeringsstörning åt 90 grader
o "Halvdolt" Linjetag där apport ligger på öppen yta (inte vid referenspunkt)
o "Halvdolt" Linjetag över vatten
o Linjetag över badgropen (lång vattendidrigering)
o Stoppsignal på vatten
o Grundträning av höger/vänster
o Trycka vidare ut från kända platser.
o Vattendirigering med båt där han ska inte ska simma mot båten.
Övrigt
o Släpspår
Tänk Tino, tänk!
Hundarna rastades därför på förmiddagen. Jag bestämde mig för att åka till hagen och låta den kuta runt. Med Tino tränade jag lite linjetag, men annars var det mest hopp och lek för hela slanten. En lite otäck grej hände dock. Precis när jag skulle sätta ner foten i ett steg uppfattade jag en rörelse på marken: en orm! Jag blev så överraskad att jag skrek till. Billy kom farandes i hundra knyck, killen vill ju aldrig göra fel, och han kom med en sån fart att jag inte hann stoppa honom och klev rakt på ormen. På en millisekund hann många bilder fara genom mitt huvud. Billy som skrek. Jag som försökte slänga 35kg hund över axeln och börja gå. Jag som gasade som en galing till Vet. Billy som fick dropp. Konvalecens. Njurprov. Men ormen bara rullade ihop sig till en boll och Billy märkde den inte ens. Först då såg jag de små gula prickarna på huvudet. Puh!
På kvällen har jag klickat lite hundar. Med Nell har jag format fram ett fint beteende där hon liksom ställer sig på bakbenen nästan i slowmotion. Det är jag nöjd med och ikväll började jag döpa det till "stegra".
Lite härliga lekbilder på mig och Tino från i mars i år
Med Tino har jag varit rädd att fixera ett beteende så att han bara bjuder det och inget annat. Fick ett tips på retriever ungdom helgen: att bara klicka allt han tar sig för. Ikväll provade vi det. På första passet gick han raskt över till att nosdutta allt som kom i hans väg, därför blev det mycket klick för just det beteendet. Nästa pass klickade jag istället för allt UTOM just nosdutt. Först var han lite fundersam och satt bara och glodde. Sedan fångade jag några små tassrörelser och vips satt han som en kanin och hoppade på bakbenen. Smart kille. Imorgon ska jag klicka allt UTOM nosdutt och rörelser med framtassarna tänkte jag. Ni klickertränare där ute, tänker jag "rätt"?
Rundvandring på tandlavägen 18
Jag har flyttat hem över sommaren! I det röda huset i Skogsbrynet på Tandlav. 18 kommer Nell, Billy och jag att bo i sommar igen. Jag trivs hemma, det är ingen hemlighet och tycker att det ska bli skönt att bo på landet igen. Jag är väldigt nära mina föräldrar och systrar och tycker det ska bli kul att hänga med dem igen. Sen kommer jag även att spendera en sommarvecka på Gotland, lite ledig tid på 5öre och lata dagar i Tyresö hos Jensa.
Uthuset och den stora hundgården i hörnet av trädgården.
I den hundgården har pappa byggt ett vindskydd med soldäck som Nellan älskar att ligga och sola sig på.
Grinden på framsidan, och grösmattan på framsidan där Lindi har sin studsmatta och jag lite agilityhinder.
Gräsmattan på baksidan, och pappas trädgårdsland.
Agility på EBK
När Malin, Max och Jensa åkte in till stan för att kolla på dator till Malle åkte jag med Nellan, Billan och TinTin till hundklubben. Det blev ett kärt återseende med min agilitybana. Billy var laddad och lyssnade fint på mina framförbyten, gick ett fullängds högerslalom som en klocka och kröp över gungan. Tino fick kuta genom ett par tunnlar och sedan tyckte jag att det var dags att åka hem. Det tyckte inte Nell. Hon var tokladdad och skällde till och med på mig. Sedan spondylosen har hon fått gå i agility-pension och inte verkat bry sig specielly mycket om saken men idag var hon sugen.
Eftersom mitt hjärta klappar lite extra för Nell byggde jag upp en lite rundbana med small-hinder och tunnlar. Så länge det är minihopp och en bana utan tvära svängar kan det väl knappat skada? Och Nellan var supertaggad och jätteglad att få springa lite. <--- Älsklingsnell
Back in the BIG city
Jag insåg dock att jag INTE saknar storstaden Stockholm. Är fruktansvärt glad att jag inte tackade ja till att jobba där i sommar. Urk! Trängsel, folk som knuffar en hit och dit, stress och otrevliga miner. Var tvungen att köpa tunnelbane-remsa på pressbyrån. Hon i kassan var ett riktigt surkart.
Hon: Ett kort?
Jag: Nej en remsa
(Hon ta fram en lång tunnelbane-remsa)
Jag: Nej, en kort
Hon (surt): Nä, nu får du ta och bestämma dig ska du ha ett kort eller en remsa?
Jag: Jag vill ha en remsa men bara en kort, en halv alltså.
Hon (surt): Finns inte längre!
Idag vände jag hem till Tuna. Har slappat och rastat jyckar. Billy fick lite markeringsträning med störningar. Kändes fin. Även ett par fullängds vänsterslalom. Fin där med. Kul!
Nu ska jag kolla på "Across the universe" igen. Sjukt bra film det där!
Att kramas hejdå
Ikväll bjöd jag in damerna på fruktsallad. 13 tjattrande tjejer i min lägehet var mys. Trevligt om än lite sentimentalt. Nyss var det kramkalas i hallen då halva gänget sprang vidare på fest och resten hem till sina sängar. Känns sjukt att man kanske inte ser de flesta förrän i höst.
Jag ljuger om jag säger att jag inte kände en klump i halsen när jag stängde dörren efter dem. Lite gos på golvet med Nell och Billy satt fint efteråt om jag säger så.
En sån karl!
Han går som en karl
Han ser ut som en karl
Med en kropp som en karl
Och han kysser som en karl ska
Han har charm som en karl
Han är fräck som en karl
Nonchalant som en karl
Och han rör sig som en karl ska
Men djupt därinne
Har han ett barnasinne
Och jag ska ge allt vad jag har
Till denna underbara karl
Så han blir min för hela livet
Bilder från träningen för Bitte Lind
Min moster Anne Widebeck är fotografen.
Dolt linjetag över ån
Igår hängde tjejerna i solen vid svartån. Jag, Nellan och Billy var med men hade inte ro att bara sitta still, därför gick vi en sväng längs ån och kom till en fin plats för träning. Det var en förgrening som stack ut med 90 graders vinkel från den stora ån. Förgreningen var kanske ca 10 meter bred, vinden var obefintlig. Billy var och pissade på buskarna längs stigen så utan att han märkte det kastade jag ut min lilla dummie så att den hamnade i vattenkanten på motsatt sida av förgreningen.
Jag kallade sedan på Billy. Han fick gå fot ner mot vattnet. Där kastade jag en störning till vänster på land. Skickade honom sedan på linjetag mot den lilla dummien i vattnet. Han var först lite frågande med simmade snart ut och fann den fint på min närsökssignal.
Sen sa jag "hopp och lek" och efter ett tag släppte Billy förhoppningen om att det skulle hända något mer och återgick till att undersöka den nya skogen. Då langade jag en dummie över förgreningen så att den hamnade några meter upp på land på andra sidan.
Kallade på killen och gick fot ner mot vattnet. Kastade störningen åt höger denna gång som variation och skickade ut i vattnet mot dummien på andra sidan. Denna gång var det inga tveksamheter och han simmade målmedvetet mot platsen där den förra legat. Där kom han av sig lite när han inte hittade något. När jag blåste stoppsignalen och tryckte på ut frågade han en gång först men med lite övertalning fortsatte han upp på andra sidan och plockade lyckligt upp dummien!
Trött men glad!
Retriever Ungdoms jaktträningshelg var överträffade mina förväntningar. Fint (egentligen för fint) väder, hundträning och ett gäng riktigt trevliga tjejer. Jag kom riktigt bra överens med flera och hoppas verkligen att vi stöter på varandra ute i markerna i framtiden. Det faktum att jag inte bara var deltagare utan också arrangör gjorde att jag aldrig riktigt kände att jag kunde slappna av och tidiga mornar och sena kvällar har satt sina spår.
Här har vi hela deltagargänget!
Billy har skött sig med den äran. Jag är nöjd med att jag vågat utmana honom lite och känner mig glad över att han klarat nästan alla övningar galant redan på första försöket. Mitt stora mål var att klara helgens träning utan att han kissade under någon typ av arbete, något han gjort ett par gånger när han är äldsta hanen i en grupp. Till min stora glädje har jag inte sett ens en tillstymmelse till pissmarkering under arbete.
Efter träningen med Bitte och även denna helg har jag kommit fram till att jag nog varit lite blind för min och grabbens utveckling. Jag har känt som att vi stått och stampat på samma ställe det senaste året. Men om jag jämför vad vi klarat de senaste veckorna med vad vi presterade på goldenlägret förra året ser jag en klar förbättring vad gäller främst vår akilleshäl, dirigeringar. Billy har fortfarande svårt att motstå störningar ibland, men oftast klarar jag av att styra honom dit jag vill. Det peppar och inspirerar att se framgången.
Billy hade hade fyra barn på lägret. Två som satt passiva och två som deltog. Ofta upplever jag det lite jobbigt att det är någrastycken som känner igen Billy. Att köra en helt anonym hund som Nell var skönare. Med Billy känner jag att jag har ögonen lite mer på mig. Men när man får träffa och se billy-barnen är det ändå värt det. Så kul att se så fina och lyckliga små djur.
Fr.v Saga, Biffen & Texas (samma kull), Oscar och tiit sist pappa Billy.
