Idag begav mamma och jag oss ut vid sju-tiden för att hinna träna hundarna innan det blirs för varmt. Jag vlle träna på okänt vatten så vi åkte till naturreservatet Skiren där det finns en skogstjärn vi nog inte tränat vid på nästan två år.

Vi började med två enkelmarkeringar till Doris längs med tjärnen. Marken runt tjärnen är blöt och sank så dummiesarna sjunker och försvinner lite i mossan. Doris tyckte att det var lite svårt först, men förstog sedan att det bara var att slå på näsan ordentligt så fann man dummiesarna.

När det var Billys tur gick mamma över på andra sidan tjärnen och kastade en enkelmarkering ut på vattnet. Det växer rätt högt gräs i tjärnens kanter så hunden ser nog knappt kastet utan hör nästan bara plasket. Därför blir det nästan mer som en dirigering än en markering. Men inna Billy fick hämta på vattnet skickade jag honom på ett linjetag längs tjärnen till samma ställe där Doris hämtat där jag hade lämnat en dummie utan att han såg. Linjetaget gick kanonbra men sedan han var lite tveksam på att ge sig ut över hela tjärnen för att hämta markeringen först och jag fick stötta jätte mycket för att övertala grabben att ge sig hela vägen ut.

Det är konstigt att Billy med lätthet numera går ut och plockar in halvkända linjetag på land och jag ändå fortfarande behöver stötta så mycket på vatten. Mammas teori är att han egentligen vet vad han ska göra men att han fjamsar för att han tycker att det är lite otäckt att gå över stora vatten. Kan mycket väl stämma. Därför avslutade vi med att köra lite typ budföring med Billy över tjärnen mellan oss.

Vid skiren upptäckte jag även att det finns ett stort näckrosvatten. Dit vill jag åka i veckan och träna!