Igår firade vi Malin som fylt 20 med en dunderfest på som började på Parken Zoo och avslutades på tandlavägen. Malin, Max, Jensa och jag avslutade kvällen med att skratta så att tårarna sprutade åt en gammal dansvideo med 10-12 åriga breakdanceare. Sjukt hur vissa saker kan bli så roliga ibland. Idag är jag trött.

När Malin, Max och Jensa åkte in till stan för att kolla på dator till Malle åkte jag med Nellan, Billan och TinTin till hundklubben. Det blev ett kärt återseende med min agilitybana. Billy var laddad och lyssnade fint på mina framförbyten, gick ett fullängds högerslalom som en klocka och kröp över gungan. Tino fick kuta genom ett par tunnlar och sedan tyckte jag att det var dags att åka hem. Det tyckte inte Nell. Hon var tokladdad och skällde till och med på mig. Sedan spondylosen har hon fått gå i agility-pension och inte verkat bry sig specielly mycket om saken men idag var hon sugen.

 Eftersom mitt hjärta klappar lite extra för Nell byggde jag upp en lite rundbana med small-hinder och tunnlar. Så länge det är minihopp och en bana utan tvära svängar kan det väl knappat skada? Och Nellan var supertaggad och jätteglad att få springa lite.

<--- Älsklingsnell