Danmark
Vi körde hela natten och på mongonkvisten var vi framme i Struer där vi mötte upp valpköparna Anette och Otto som hade erbjudit oss att låna deras sommarstuga på ön Venö där vi skulle komma att trivas bra under veckan. Den låg ganska avskilt utan grannar nära inpå och ett stenkast från stranden.
Dagarna varvade vi med skönt semesterslapp och hundaktiviteter. World dog show gick av stapeln ungefär en timmes bilväg från Struer. Mamma åkte dit, men jag stannade i solen på Venö för att ta hand om hundarna. En av dagarna åkte vi på en circuit-utställning annordnad av dansk retrieverklubb för att ställa ut Remy och Tino, som båda fick "Excellent" i kvalitetsbedömningen så mamma var mer än nöjd. Runt WDS tillämpas ett annat bedömningssystem och "excellent" kan nog liknas vid vårat CK. Kul för mig var att se att Billy hade två söner på plats. Dels vår svenska Gildas Baryschnikov, och dels svenskfödda men danskägda Made My Way Tailor Made.
T.v Billysonen "Alfred", Made My Way Tailor Made.
T.h Nils-E är nöjd över att en öl vid ringside är en självklarhet i Danmark.
.
Remy, Stanroph So Remember Me (t.v) och Tino, Combine Nintendo (t.h)
.
På söndagen, efter nästan en vecka i Danmark åkte vi på Dansk Retrieverklubbs Workingtest. Billy var anmäld i Åbenklasse och Tino till Brugspröve och Begynderklasse. Testet var i det stora hela mer uppstyrt än vad det är i Sverige med en fast startordning och schema på hur man skulle förflytta sig mellan stationerna, så mamma och jag skiljdes åt redan från början. Provmarken bestod av hyggen och sandbanker med flera små sjöar med växtlighet i. Solen gassade och luften stog stilla. Värsta sortens väder enligt både mig och Billy som båda blir sega. Kanske var det en bidragande faktor till dagens resultat. Vi räckte inte riktigt till kan man säga. Säkert både träningsmässigt och beroende på dagsformen präglad av en veckas resande. Övningarna kändes svåra, men inte oövervinnerliga. Dock definitivt en tuffare svårighetsgrad äv vad vi stött på på de två svenska WT's vi gått. Dessutom kändes det som att danskarna stog mer med stoppur i handen. Klarade hunden inte övningen inom den angivna tiden fick man kalla in.
Tre stationer bestod av dubbelmarkeringar med olika klurigheter ex. en på land en på vatten eller dolda nedslagsplatser på andra sidan sandbanker. En station bestod av en lång enkelmarkering upp på en höjd i besvärlig terräng, och den sista var en ca 80 meter lång landdirigering i sanden. Dubblarna blev Billys stöttesten kan man säga och resulterade inte i många poäng. Han fick in en, men inte de andra inom den angivna tiden. Landdirgeringen hade jag en klump i magen inför. Skulle jag få ut honom dit? Det visade sig fungera - men lite för långt då han fortsatte förbi och sedan fick jag ingen ordning på det. Enkelmarkeringen är jag dock fruktansvärt nöjd med. Speciellt som jag sett hur så många andra hundar misslyckats före mig. Grabben markerade, for iväg i den brötiga terränen och avslutade med en kanonavlämning. Prestationen gav oss vår första 20-poängare på ett WT i öppenklass!
I måndags lämnade vi stugan på Venö och styrde volvon mot Fredrikshavn där vi skulle ta förjan till Göteborg på kvällen, och klockan tre på morgonen igår körde vi in genom grindarna i Hållsta igen. Trötta och omtumlade av alla nya intryck. Nedan kommer ett bildregn från vår resa:
Grattis till mina underbara djur
Under Danmarksresan har även Billy haft födelsedag. Grabben är numera sju år på pappret. Och när jag tänker på det slår det mig att mina hundar faktiskt håller på att bli gamla. Billy är i och för sig ingen gamling än, men man kan heller inte kalla honom ungdom längre. Självklart har han fortfarande mycket att ge men jag har heller inte kunnat undgå att märka hur grabben faktiskt växlat ner det senaste året. Han är mer bekväm både hemma och på promenaderna. När vi tränar tänder han visserligen till, men det är inte riktigt samma drive. Samtidigt är han otroligt behaglig att leva med. Han har verkligen mognat sent, men nu är han en otroligt cool kille.
Imorgon kommer en update om Danmark, men nu väntar sängen. Kom hem vid fyratiden natten till idag och tillvaron känns mest upp, ned och huller om buller för tillfället.
Danmark baby!
Idag har jag svettats 4 timmar i en bil utan AC för att lämna Nell och valparna hos sina hundvakter. Känner mig långt ifrån tiptop men det känns ändå skönt att komma iväg på semester. När jag kommer hem väntar en vecka i Örebro, därefter en dryg vecka på 5Öre och sedan 2 veckor i Kroatien. Livet är gött!
Detta är mitt trevliga ressällskap (bilden är dock några år gammal)
1977
År 1977 tillföll Sandemars Azurra Cup Ulla-Britt Karlmans tik Sandemars Laughing Doll. Dolly föddes år 1971 och erövrade sitt jaktchampionat redan vid två års ålder. Dolly blev mamma till fyra kullar på Kennel Combine som då innehades av Ulla-Britt Karlman och Märta Ericson.
.
Hos hundarna bäst
Den senaste veckan har spenderats i Stockholm med jobb på en skärgårdsmarknad på Skeppsholmen som varit en del av LOVE 2010 festivalen som avslutades i lördags med det kungliga bröllopet. Jobbet har varit grymt. Mitt bästa sommarobb ever. Jag har tagit hand om "Skärgårdsboden" där jag sålt midsommarprylar och lite skärgårdssaker. Marknaden bestod av ca 15 bodar och under veckan blev vi som jobbade där nästan som en liten familj. Mina sista dygn i Stockholm innebar dock mycket jobb och lite sömn. På lördagen inledde jag med att jobba på marknaden mellan 10.30-17.30. Klockan 18.00 gick jag sedan på nästa jobb som typ servitris och diskare på en fest. Det passet avslutades med att agera taxichaffis i centrala sthlm (scary) och jag landade tillslut i min säng strax efter 03.00. På söndagen ringde klockan 08.00 för mellan 09.00 och 15.00 skulle skärgårdsmarknanden inventeras och packas ihop. Puh!
Att komma hem till mina fyrbenta vänner igår var oerhört skönt. Nella blev alldeles till sig och Billy fick krypa upp i mitt knä även fast han vara blöt och skitig.
Linda och Doris har haft agilityavslutning när jag var borta, så tråkigt nog kunde jag inte vara med och titta. Desto mer glädjande var att de tilldelades ett hedersomnämnande som det ekipage som utvecklats mest under kursen. Priset var 200 kronors rabatt på valfri kurs på EBK. Hatten av!
Alltid i minnet
Sandemars Azurra Cup
Minns ni vad jag skrev om vandringspris för ett tag sedan? Eftersom jag tycker att det är så fint tänkte jag ta upp en ny grej här i bloggen. Sist vi hade vandringspriset Sandemars Azurra Cup hemma passade jag på att scanna in alla blad i det tillhörande albumet, och nu tänkte jag presentera en eller ett par innehavare i veckan.
Sandemars Azurra Cup är ett vandringspris skänkt av Ylva Braunerhjelm till minne av SUCh Sandemars Azurra, "Snurran", som föddes 1960 i Ylvas första valpkull. Snurran var den första goldentiken i Sverige som blev Svensk Utställningschampion. Hon var en naturbegåvning på jakt och fick en 1:a i öppenklass före 1 års ålder (enligt dåtidens provregler). Sandemars Azurra Cup är ständigt vandrande och tilfaller den högst jaktmeriterade golden retrievern som tilldelas CK på Skoklosterutställningen. 
Priset började vandra år 1976 och tillföll då Babars Tia som ägdes av Maud Törnblom. Babars Tia är stamtik hos Kennel Respons och finns i stamtavlan på alla hundar från kenneln. Hennes namn är också förklaringen till varför alla responsare har namn som slutar på -ten.
Blanke - vass - blanke
Nellas rehab-program funkar ok, men de senaste dagarna har det snarare blivit 3x30 minuters promenader. Mer har bara inte hunnits med när det har varit så mycket med de andra hundarna också. De två senaste dagarna har jag även varit och simmat henne, så samvetet är ändå rätt gott.
Billy har fått ett par träningspass i veckan. Dels har vi tränat dirigering enligt "klockan" med många tennisbollar ute på olika klockslag. Dock dolda i högt gräs, så de har inte legat serverade även om han känt till områdena. Övningen har jag kört mest för att stämma av grabbens lydnad. Inte förrän man har fler apporter ute kan man ju vara säker på att hunden faktiskt lyssnar på tecknen och inte bara går dit den vet att det finns. Sen att tecknen ska funka även på "dolda" apporter är ett annat kapitel...
Igår hjälpte Jens mig att kasta vattenmarkeringar till Billy. Något som Billy tycker är svårt är när han måste simma blanke - genom vass - och ut på blanke igen. Han fastnar lätt i vassen och grötar runt. Igår kastade vi därför långa enkla i just ett sådant område, men innan han fick gå på vattenmarkeringen skickade jag honom längs med strandkanten till ett område där han fått se när jag la ut apporter. Linjetagen funkade prima. Grabben hade inte alls svårt att släppa vattnet för en stund. När jag väl riktade upp honom mot vattenmarkerigen igen kändes han fokuserad och ivrig att komma iväg. På nummer ett fastnade han dock som jag befarat i vassen - länge. När han började bli trött kom han innåt mot mig. Något som jag håller extremt hårt på är att Billy aldrig får komma in tom såvida jag inte kallat på honom. Därför bad jag honom ganska bestämt att gå ut igen. Då simmade han istället till bryggan där Jens stog och försökte få honom att rädda honom (smart kille!). När det inte funkade lät han mig hjälpa honom till rätt område. När vi upprepade övningen gjorde han det skitsnyggt, precis som jag vill ha det. Så även om nummer 1 var under all kritik kändes det lite som en arbetsseger.
Besök på ReDog of Sweden
Jag fick börja med att gå med Nell fram och tillbaka i en korridor med matta och visa skritt, trav och så till sist jättelångsam skritt. Varje gångart studerades noga av Stefan och en elev. Efter varje gångart förklarade de utförligt för mig vad de såg, vilket jag upplevde som mycket tryggt och pedagogiskt. Nästa steg var att känna igenom Nells alla leder och muskler, vilket jag även här blev imponerad av hur grundligt de gjorde. De visade mig leder och muskler som jag knappt visste fanns. Sedan skrevs det journal och jag fick ställa mina frågor innan de åter kollade på rörelserna efter vilan.
Vad kom de då fram till? Jo, kort sagt så har Nell en dubbelsidig hälta fram. Dessutom är hon svag, eller besvärad som de valde att kalla det, i hela vänstersidan, speciellt bak. På en skala från 0-3 där 0 är obesvärad och 3 kraftigt besvärad fick Nell 2:or på båda frambenen och på vänster bak. Hon har ont i tårna på framtassarna i leden som kallas kronled och på några ställen i ryggen. Dessa besvär gavs graden 2, "måttligt besvärad". I baklåren är hon ojämnt musklad, där vänster är ganska mycket svagare. Smärtan ligger på värknivå med värdet 1, alltså "lindrigt besvärad". Besvären var ungefär de samma efter vila
Stefan fortsatte på samma spår som min vet i Örebro sagt, att detta antaligen beror på avlastning av ryggen pga. stela muskler som i sin tur beror av spondylosen i kombination med att hon börjar bli lite till åren. Detta gör att hon snedbeslastar bakpartiet och överbeslastar fronten. Utan att jag sagt något sa han att han även misstänkte att hunden besvärades av HD, vilket ju stämmer, och att även det kan spela in.
De testade att sätta viktmanchetter (fast utan vikt än så länge) på Nellas bakben för att öka aktiviteten och rörligheten och det blev jätteskillnad på hennes gång! Hon liksom rätade upp sig, klev under sig och såg mycket mer stabil ut. Så ett par sådana fick följa med hem. Jag fick även med mig fodertillskottet "Aktiv hund" som var det glycosamintillskott han rekomenderade som även innehöll rikligt med bra omega-syror.
Avslutningsvis fick Nell prova att ligga på en platta som vibrerade med styrkan 5Hz i 15 minuter. Hon var ju rätt stressad efter alla böjprov och liknande så visst flåsade hon lite på plattan, men verkade ändå tycka om den för hon la sig ner på den helt självmant och ville inte gå av när vi var klara. Vibrationerna från plattan får hundens muskler att slappna av (vilka i Nellas fall är väldigt stela) och när musklerna slappnar av början istället lederna att arbeta vilket främjar rörligheten i dem.
Nu ska Nell rehabiliteras i tre veckor enligt följande:
* Kosttillskott "Aktiv hund"
* 4 x 30 minuters promenader på mjukt underlag (2 av dessa med viktmanchetter)
* Simning, i sjön, minst 2ggr/vecka (främst för kronlederna i tårna)
* Ev. vibrationsplatta regelbundet med styrkan 5Hz i 15 minuter (beroende på tillgång + mattes plånbok)
Såhär ser viktmanchetterna ut
Även fast jag inte haft chans att se resultat än kan jag varmt rekomendera Stefan. Han var oerhört lugn och förtroendeingivande och invloverade mig på ett helt annat sätt än vad veterinärer tidigare gjort. Jag hade bokat tiden 10-10.30 men gick inte därifrån förrän 11.15 eftersom han utredde så noggrant. Dock betalade vi bara för halvtimmen vi bokat (+produkterna jag köpte såklart). Tiden på vibrationsplattan bjöd han på som prova-på. Vi fick även med oss en kopia på Nells journal hem där man kan läsa allt han sett, förklarat och rekomenderat.
1100 kronor kostade kalaset totalt, kanske ganska mycket för en studentplånbok men samtidigt kan jag inte komma på något annat som jag hellre skulle spenderat dem på än min allra bästa vän. Nell och jag kommer att göra ett återbesök hos Stefan om ca 3-4 veckor för att utreda om behandligen har hjälpt.
.
SOMMARLOOV!
Igår hade vi det sista seminariet för terminen, vilken lättnad. På kvällen samlades vi på en kulle vid skolans musikhus och hade grillpicknick med flera ur klassen. Mys! Idag startade jag dagen med en promead och efterföljande frukost med Thess. Nu håller jag på att röja ur lägenheten, för jag måste tillbaka till etuna redan i eftermiddag. Nästa vecka väntar hundjobb i Hållsta. Jag har lovat att passa hela mammas rövarband eftersom hon har en hektisk vecka på jobbet.
Just nu har jag dock en paus ifrån städningen. För första gången på minst en månad känner jag mig helt avstressad. Under den här terminen har jag alldeles för många gånger kört på i hundratio. Jag gillar när mitt schema är späckat, men glömmer ibland de viktiga pauserna. Det är lätt hänt när man tycker att allt man gör är så himla kul. Nu i slutet av terminen har jag ofta känt mig trött och omotiverad, vilket fortfarande hänger i.
Jag tror att lite grönbete kommer att göra mig gott. Därför har jag tagit valet att låta mig ha sommarlov i sommar. För första gången på flera år ska jag knappt sommarjobba någonting. Det känns lite märkligt och slappt, men samtidigt riktigt skönt. Istället ska jag ta en hundtrip till Danmark, vara på 5öre, resa till Kroatien och bara ta det lugnt.
Duktiga hundar på agilityträning
Igår lastade Lindi och jag fyra pigga golden i bilen och for till EBK för lite agilityträning. Linda hade med sig sin Doris och jag hade laddat upp med Nell, Billy och Toddy.
Jag riktigt njuter av att se Linda och Doris utvecklas på planen, hur Linda mer och mer kommer in i agilitytänket och Doris blir säkrare och säkrare på hur hon ska läsa Lindas signaler och utföra hindren. Cred till dom! Eftersom Doris har haft lite trubbel med att gå in i böjda tunnlar ställde vi upp ett litet tunnelrace med ett hopphinder som start, sedan följde gul makaronformad tunnel, därefter en S-formad blå och till sist ett hopphinder. Ville man kunde man även fortsätta genom att svänga ur rundbanan och ta den platta tunneln. Linda jobbade med fokus på fart, motivation och varierade belöningar och Doris svarade med att ta tunnlarna som om hon aldrig haft något problem med dem.
.
Linda och Doris kommer med full fart mot tunneln!
Billy fick springa samma kombination och skötte sig hyggligt. Jag skulle gärna sett en lite högre fart från grabben, men han är lite småtung och fläskig just nu och vi gjorde denna kombination sist på passet så lite ursäktad är han. Innan jobbade vi med framförbyten inför en lite klurig högerslalom-ingång där grabben hade lite svårt att hitta rätt.
Nella fick komma ut och springa tunnelracet två varv med hopphindren på small-höjd. Hon tyckte det var super lajbans och fick efterföljande spring-dille och var fruktansvärt nöjd med sin insats. Söt Nell! Sist släppte vi loss Toddy som genast sprang genom den blå S-formade tunneln fyra gånger helt på eget bevåg innan jag hann fram med belöningen. Haha! Han mindes från förra gången vi var på klubben då han fick hänga efter Nell genom tunnlarna. Sedan lekte Linda lite med honom och hoppade över lite låga hinder med honom hack i häl. Vilken godbit den hunden är!
