Sitter och bläddrar igenom min pappas gamla digitalbilder som finns lagrade på datorn och föga förvånande är Kevin en återkommande figur framför pappas lins. Tiden går och livet går vidare. Jag tänker inte på Kevin varje dag längre, och de dagar jag gör är det mest med glädje och tacksamhet för att få ha fått uppleva en sån underbar hund, men när man ser gamla bilder smärtar det ändå i hjärtat.