Egentligen kan jag inte så mycket om den, men golden retrieverns historia är något som intresserar mig. Kanske inte direkt på Lord Tweedmouth-nivån. Snarare Sverige för 40 år sedan. Jag älskar att läsa de gamla "Golden Nytt". Vandringspris är även någon som alltid har fascinerat mig.

I mina ögon är det det vackraste och prestigefylda man kan få på en tävling. Helst ska det vara någon gammal repig och vind pokal eller mässingsfat som man kan se har hängt med sedan 70-talet. Och till sist det allra bästa, fotoalbumet som medföljer som innehåller bild och stam på alla hundar som priset vandrat mellan. Jag minns till och med hur jag älskade att bläddra i dessa de gånger mamma fått hem något från en utställning, redan innan mitt hundintresse vaknat till liv.

Tyvärr blir vandringsprisen färre och färre, i allafall på utställningarna. Det anses vara för mycket jobb för arrangören att se till att samla in och dela ut dem, ett argument jag kan förstå men inte acceptera. Nu ligger flera av våra vackra vandringspris och samlar damm, inga nya bilder förs in i albumen. Resultaten lagas digitalt, vilket såklart är bra det med men varför måste det ena utesluta den andra? Idag, år 2010, blir jag varm i hjärtat av att bläddra i ett album med exempelvis jaktklass-vinnare sedan 70-talet. Vem ordnar en sådan sammanställning digitalt? Ingen, och därför lagras bara långa listor med text. Inte kommer jag bläddra i resultatlistorna med samma värme i hjärtat om 40 år!

Dessutom tycker jag att vandringsprisen ofta lyfte fram de hundar som var bästa jaktmeriterade hund, bästa veteran eller liknande på ett trevligt sätt som de inte lyfts fram idag. Jag tycker att vi bara tenderar att se de som blir BIR eller på sin höjd de som tildlelas certet. Ytterligare något fint med vandringspris är att de ofta skänktes till minne av något, ofta en duktig hund och på så vis levde den hundens minne vidare på ett fint sätt. Och inte för att glömma den prestige som jag upplevt att många vandringspris är laddade med. Prisrosetter i all ära, men i mina ögon är en massproducerad tygbit bara en fis i världsrymden jämfört med ett unikt vandringspris.

Nej - det kanske är sällan jag så här tydligt argumeterar för något i den här bloggen men detta är ett slag jag verkligen vill slå för: Tillbaka med vandringsprisen!