Idag for jag hem till Hållsta på kenneltjänst igen. Lite drygt att åka från Stockholm, men självklart ställer jag upp för mamma när det krisar. Det är mycket som sker nu och mestadels tråkigheter så en dag som denna var det verkligen härligt att köra in genom grindarna och mötas av alla viftande svansar. Ni vet Stiftelsens jättehit Vart jag än går? I den finns en textrad som går "Det känns så skönt att komma hem, för när du ser mig blir du lycklig" och när jag hör den på radion tänker jag alltid på känslan av att komma hem till jyckarna.

Speciellt har Toddan varit en fin kompis idag. Jag tror han har det lite tråkigt här hemma utan Linda och idag satt han lutad mot min sida i en evighet när jag knappade på datorn. Han är en rolig typ den hunden. En sån man inte kan låta bli att skratta åt. Han är så härligt konstig. Att tycka en tom cola-flaska är det finaste han någonsin skådat, ta en tupplur och inte märka att bakdelen glider ner i ett dike i sömnen eller bara plötsligt ta sig friheten att hoppa upp på kökssoffan för att vakta huset med sin orangea kongleksak i munnen (trots att det är strikt möbelförbud i mammas hus) är liksom inga konstigheter när det kommer till Toddy.