Idag fyllde jag 25, som alltid har jag lite åldersnojja men inte i den utsträckning jag bukar. Min egen födelsedag känns liksom inte så viktig. Något som känns desto varmare i hjärtat är att idag var det på pricken 10 år sedan Nell blev min.

Det var på min 15-års dag och det är nog den av mina födelsedagar jag minns allra bäst. Jag fick ett grönt regnställ från Fjällräven, en visselpipa och ett fotoalbum. Den första bilden i albumet föreställde mig och Nell på gräsmattan i Hållsta när Nell slickade mig i ansiktet och från hennes mun hade mamma ritat en pratbubbla med texten "Puss, nu blir jag din!". Då var Nell drygt två år gammal och vi hade hängt ihop drygt ett år. Idag är hon snudd på 12,5 år och hon är utan tvekan det finste jag vet.

 

Under sensommaren var Nellan lite hängig och jag upplevde henne som trött. Visst sover hon fortfarande som en sten men under hösten har jag anat ett uppsving och hon kan vara riktigt pigg när vi är ute. Även om bakdelen är lite svajig verkar det som att den fått lite mer kraft. Hon har ett rätt bra travsteg och kan galloppera igen! Idag hämtade hon glatt tre korta enkelmarkeringar med dummie och ville egentligen att jag skulle kasta den en gång till när jag avslutade leken. Min fina Nell!