Som ni vet älskar jag min gamla Nella innerligt. Sedan jag accepterat hennes ålderdom kan jag se chamen i den struttande bakdelen, den tuffsiga pälsen och att hon nästan ständigt liksom befinner sig i en egen liten bubbla. Men det finns ett beteende som hon lagt sig till med som inte är speciellt roligt - hon glömmer att hon fått middag.

Vår middagsrutin går till så att Nell börjar tigga när hon vaknar till liv efter em/kvällsturen. Vanligtvis sker detta runt klockan 18. Helst vill jag servera middagen vid 19-tiden, men om hon står och trampar, flåsar och inte får någon ro händer det att det blir en tidigarelagd middag. Efter middagen är det dags för Nell att ta en lur igen.

MEN, oavsett när middagens serverats faller Nell in i nån slags akut hunger OM hon vaknar runt 21-tiden (blir det tidigare eller senare är beteendet inte lika vanligt). Jag är rätt övertygad om att hon liksom tror att det är middagsdags, situationen är ju väldigt snarlik. Då börjar hon tigga, trampa, flåsa och stirra uppfodrande på mig. Då och då tar hon en paus för att vanka bort till fodertunnan och sniffa lite längtande. Men sen är hon tillbaka igen; flåsar, trampar och stirrar. Det känns som att det kan pågå en evighet ibland...

Varför jag inte bara garvar åt det? Nells andedräkt är nog den äckligaste hundandedräkten jag varit med om. Tänk er en varm liten snuskpust som slår emot er regelbundet i typ en kvart. Ibland skämtar jag om att Nells andedräkt skulle kunna döda små barn - och ibland tror jag verkligen att det stämmer!