Hela helgen har gått åt till SSRK Ungdoms SM, lördagen innebar förberedelser på plats och söndagen själva tävlingen. Fast när jag skriver att 'hela helgen gått åt' är det lögn. Det gick inte bara åt en helg. I veckor, nej månader har SSRK's Ungdomskommitté slitit med det här arrangemanget. Lite emotionellt uttömd är känslan som alltid infinner sig hos mig när man rott iland ett större projekt.

För mig var det mödan värt med råge. Som glad och pirrig känsla i magen som jag hade hela Ungdoms SM har jag inte haft på länge. Jag hade inte startat på WT sedan förra sommaren på specialen och gången innan dess var det också med ett års mellanrum. Och jag tror inte jag förstått hur mycket jag saknat det. Att träna jycken för ett mål, slipa detaljer veckorna innan, sätta upp lite målsättningar, ladda på tävlingsdagen, samla ihop jycken innan start, fokusera och lösa uppgifterna. Hela dagen var jag lite som i extas.

Att jyckarna presterade det som kan krävas av dem gjorde också sitt till. Åh, vad otroligt glad jag är att jag valde att starta Billy Boy. Visst var han lite ringrostig, slog dövörat till på ett par inkallningssignaler och markerade lite skruttigt på dubblarna. Men han var i sitt esse; pigg, glad och arbetsvillig. Tessan gjorde sitt första WT någonsin och höll ihop fantastiskt fint. På en ruta blev uppgiften henne lite övermäktig, men i övrigt presterade hon på topp. Individuella rapporter kommer så småningom. För dem vill jag verkligen ha dokumenterade i bloggen!