Så sitter jag här framför tangenterna 200 mil och minst lika många fräknar senare och funderar på hur jag ska sammanfatta vår Danmarksresa som ju som bekant definderades som en familjesemester med hundtouch. När den röda volvon körde ut genom grindarna i Hållsta klockan 20.00 förra tisdagen var den lastad med pappa Nisse, mamma lena, syster Linda och mig själv. Bak i bilen satt mammas hundar Remy och Tino, och så min Billy. Dessutom fylldes bil och takbox av en vackas packning till både två och fyrbenta. Behöver jag påpeka att det var rätt trångt?

Vi körde hela natten och på mongonkvisten var vi framme i Struer där vi mötte upp valpköparna Anette och Otto som hade erbjudit oss att låna deras sommarstuga på ön Venö där vi skulle komma att trivas bra under veckan. Den låg ganska avskilt utan grannar nära inpå och ett stenkast från stranden.

Dagarna varvade vi med skönt semesterslapp och hundaktiviteter. World dog show gick av stapeln ungefär en timmes bilväg från Struer. Mamma åkte dit, men jag stannade i solen på Venö för att ta hand om hundarna. En av dagarna åkte vi på en circuit-utställning annordnad av dansk retrieverklubb för att ställa ut Remy och Tino, som båda fick "Excellent" i kvalitetsbedömningen så mamma var mer än nöjd. Runt WDS tillämpas ett annat bedömningssystem och "excellent" kan nog liknas vid vårat CK. Kul för mig var att se att Billy hade två söner på plats. Dels vår svenska Gildas Baryschnikov, och dels svenskfödda men danskägda Made My Way Tailor Made.

 

T.v Billysonen "Alfred", Made My Way Tailor Made.
T.h Nils-E är nöjd över att en öl vid ringside är en självklarhet i Danmark.

.

Remy, Stanroph So Remember Me (t.v) och Tino, Combine Nintendo (t.h)

.

På söndagen, efter nästan en vecka i Danmark åkte vi på Dansk Retrieverklubbs Workingtest. Billy var anmäld i Åbenklasse och Tino till Brugspröve och Begynderklasse. Testet var i det stora hela mer uppstyrt än vad det är i Sverige med en fast startordning och schema på hur man skulle förflytta sig mellan stationerna, så mamma och jag skiljdes åt redan från början. Provmarken bestod av hyggen och sandbanker med flera små sjöar med växtlighet i. Solen gassade och luften stog stilla. Värsta sortens väder enligt både mig och Billy som båda blir sega. Kanske var det en bidragande faktor till dagens resultat. Vi räckte inte riktigt till kan man säga. Säkert både träningsmässigt och beroende på dagsformen präglad av en veckas resande. Övningarna kändes svåra, men inte oövervinnerliga. Dock definitivt en tuffare svårighetsgrad äv vad vi stött på på de två svenska WT's vi gått. Dessutom kändes det som att danskarna stog mer med stoppur i handen. Klarade hunden inte övningen inom den angivna tiden fick man kalla in.

 

Tre stationer bestod av dubbelmarkeringar med olika klurigheter ex. en på land en på vatten eller dolda nedslagsplatser på andra sidan sandbanker. En station bestod av en lång enkelmarkering upp på en höjd i besvärlig terräng, och den sista var en ca 80 meter lång landdirigering i sanden. Dubblarna blev Billys stöttesten kan man säga och resulterade inte i många poäng. Han fick in en, men inte de andra inom den angivna tiden. Landdirgeringen hade jag en klump i magen inför. Skulle jag få ut honom dit? Det visade sig fungera - men lite för långt då han fortsatte förbi och sedan fick jag ingen ordning på det. Enkelmarkeringen är jag dock fruktansvärt nöjd med. Speciellt som jag sett hur så många andra hundar misslyckats före mig. Grabben markerade, for iväg i den brötiga terränen och avslutade med en kanonavlämning. Prestationen gav oss vår första 20-poängare på ett WT i öppenklass!

I måndags lämnade vi stugan på Venö och styrde volvon mot Fredrikshavn där vi skulle ta förjan till Göteborg på kvällen, och klockan tre på morgonen igår körde vi in genom grindarna i Hållsta igen. Trötta och omtumlade av alla nya intryck. Nedan kommer ett bildregn från vår resa: