Idag har varit en omtumlande dag för jyckarna för vi har varit ute i kollektivtrafiken för första gången på länge, och sedan blev det Rallylydnadskurs uppepå det. En dubbelmacka och jag är imponerad över att Billy orkade hålla fokus hela eftermiddagen. Nu ligger kung Billy och snarkar högljutt i korgen.

Sara och jag trodde att rallykursen var slut för vår del när jag fick inbrott i bilen. Jag har lämnat in bilen på verkstad för att de bara skulle laga tändningslåset så jag kan ta hem den till Tuna i helgen och verkstadskillarna lovade att den skulle vara klar på fredag, alltså imorgon. Men så ringde de i eftermiddags och sa att den var klar. På ett kick packade vi godis och leksak och hoppade på bussen för att hinna hämta bilen och köra till kursavslutningen i Rallylydnad.

Åh, vad glad jag är att vi kom iväg dit idag! Billy gjorde sitt bästa kurspass ever. Grabben bjöd på en arbetsvillig attityd och för första gången på kursen kändes det som att han hade hela sitt fokus på oss och inte till hälften utåt. Ikväll har jag anslyserat och är ganska övertygad om att framgången kom av tre faktorer, rankade enligt följande:

1. Tack vare den externa belöningsformen har Billy att arbeta mer för belöningen. Han anstränger sig mer.
2. I vardagen söker jag stökiga miljöer att träna i. Gärna vid fotbillsplanen, på universitetsområdet eller i hundpromeadstråket. Den envisa störningsträningen har gett resultat.
3. Antagligen börjar han även känna sig tryggare på klubben eftersom han varit där flera gånger nu.

Det var otroligt roligt att träna med Bill idag och det känns som att jag hande kunnat fortsätta hela natten. Det är en härlig rusaktig känsla när man inser att träningen har gett resultat!