Det var skytten vid vattnet som såg hur glad jag var när Billy bärgat den långa vattendirigeringen. Och visst var jag stolt. Klumpen i halsen var en bra klump. Älskade, hund!

Så var debuten i öppenklass på jaktprov avklarad och jag känner mig väldigt nöjd. Domare Carina Asp gav honom inget pris dock. Den ihärdige läsaren kommer kanske att förstå efter min redogörelse. Billy och jag startade i tredje par tillsammans med en fyraårig goldentik som hette Pickups Tärna. Jag var riktigt nervös, för kanske första gången i hundtävlingssammanhang. Men jag lyckades omvandla nervositeten till positiv energi och kände mig stark när vi klev fram.

Provet tog plats på ett fält med högt gräs och genomfördes från en spång som ledde ner mot vattnet. Billy gick som första hund i paret och fick börja med en ca 80 meter lång dold landdirigering åt vänster. Först vinglade han iväg lite men efter ett stopp och lite stöttning utåt gick han raka vägen ut och plockade in duvan.

Därefter fick han sitta på sidan och vänta när Tärna hämtade in en dubbelmarkering på land till höger om spången. Efter att Tärna bärgat sina två fick Billy kliva fram och gå på en likadan dubbel. Första som var en kråka spikade han, men på andra tog han väl mycket mark. Jag såg inte riktigt var han var och lät honom hållas, men så skymtade jag honom en bra bit in i skogen och kallade hem. På vägen fick han duvan i näsan och bärgade den.

Sedan var det dags för sök för Tärna. Billy fick stå på sidan om spången och vara passiv. Söket låg ner mot vattnet med fågel både på land och i vattenkanten. Efter tre bärgade vilt sköts ett skott och en markering kastades när hunden var på väg in. Denna skulle hunden inte hämta utan istället ut på söket igen för att bärga 2-3 vilt.

När Tärna sökt färdigt var det dags för att gå ner till vattnet, enda provdelen som inte fördes från spången och vi fick klaffsa ner till stranden. Där sköts ett skott och en and kastades lågt från båt i små näckrosblad ca 100 meter ut. Sedan rodde båten en bit och sedan kom en dubbelmarkering med en and på var sida om båten. Billy fick börja med dubbeln. Det blåste och gick små vågor så fåglarna syntes knappt. Han tuffade ut och bärgade den första. På den andra höll det på att bli strul. Han tuffade ut en bit och ungefär samtidigt började båten ro upp mot dirigeringen varpå han hängde efter båten en bit innan jag lyckades övertala honom att fortsätta på dubbeln. Han fann anden som nu drivit en bra bit mot stranden och valde landvägen tillbaka.

Efter att Tärna hämtat både sin markering, kastproceduren upprepats och Tärna även jobbat på dubbeln (men misslyckats tyvärr) var det Billy tur att gå på vattendirigeringen. Jag hade en klump i magen. Han hade väl aldrig gått på en så lång dirigering. Vid första skicket lufsade han mest lite längs strandkanten några meter så jag tog honom tillbaka och skickade om. Nu jävlar! Och han gick faktiskt ut. Jag stöttade mycket men ut kom han och tog med sig anden in. Jag tror att hela jag strålade och det var här skytten utbrast "Nu är du stolt över din hund va?"

På transporten upp till sökområdet där Billy hade jobb kvar kändes fötterna lätta. Vi hade klarat oss igenom nästan hela prövningen på ett öppenprov! Hur det än skulle gå på söket var det som en liten seger. Det visade sig vara en viktig insikt för söket var inte grabbens bästa. Prövningen hade pågått i nästan en timme då och han var nog trött. Han gjorde det han skulle, men var lite matt och frågade flera gånger. Även om det inte gick i racergalopp tror jag att han var en av de snabbaste av de sex första hundarna på att lokalisera vilten. Han hämtade in fasan, kanin och and relativt snabbt. Sedan kom störningsmarkeringen och därefter fick han verkligen jobba för att få in and nummer två. På nästa skick stannade han till ute i vattenkanten men sökte sig sedan in mot mig. Ca 20 meter infrån mig blåste jag stopp och skickade honom ut. Då gick han till vattenkanten ingen och kom åter med en trut. Domare Carina kom fram och gjorde klart för mig att hon inte såg positivt på det inträffade. 

På den muntliga kritiken tror jag inte Carina sa en positiv sak om grabbens arbete, förutom möjligen att han spikade kråkan på land-dubbeln. Landdirigeringen nämnde hon inte. Vatten markeringarna var godtagbara, men på vattendirigerigen hade han behövt alldeles för mycket stöttning. Angående söket poängterade hon bara truten och avslutade med att helheten inte räckte för att gå till pris.

Att vi inte skulle gå till pris var jag nog inställd på eftersom hon låtit så bister ang. truten, men jag hade nog hoppats på att få någon form av positiv kritik. Jag hade hört innan hur hon gav mycket kritik och berömde de andra hundarnas fotgående, avlämningar, grepp etc. och kännt mig trygg i att det måste hon iallafall gilla hos Billy som går fint fot, bär bra och bjuder fram viltet. Men detta kommenterades inte och kritiken kändes kort.

Men min och Billys prestation känner jag mig dock otroligt nöjd. Alla vilt utom ett på söket kom in, vilket var en and jag bara såg en hund hämta hem. Det är detaljer som kunde varit bättre. Han kunde spikat båda fåglarna i dubbeln till exempel, varit självständigare på söket, varit mer spontan på truten och gått på vattendirigeringen på första skicket. Men i det stora hela tycker jag att han utförde en fin prestation. Han gjorde liksom allt han kan och jag tycker inte att han misslyckades med någon uppgift direkt. Det känns även fantastiskt kul att se hur mycket grabben har utvecklats den här sommaren. Nu hoppas vi på att komma med på något mer prov i höst!