Att börja jobba natt innebar sannerligen en ny rutin som både har sina fördelar och nackdelar. Istället för att sova ett pass per dygn fick jag ställa om till att sova i två klickar. Först mellan typ 21.30 - 00.30 och sen från 07.00- 11.00. Det är fruktansvärt segt att gå upp efter bara max tre timmar sömn, och dessutom när det är mörkt. Hela kroppen skriker nej, men när jobbet väl tagit fart är det inte så illa. Jobbigt är dock att man jobbar sex nätter i veckan som tidningsbud. Bara natten till söndag är natten man är ledig.

När jag kommer hem från jobbet är jag svinpigg och känner först inte alls för att sova. Jag är speedad från jobbet och så har solen kommit fram. Men efter en halvtimmas nedvarvning är jag tröttare än någonsin. Det bästa med jobbet är att när jag vaknar vid elvasnåret har jag hela dagen framför mig känns det som. Jag kan gå med hundarna, jobba med lite andra åtaganden framför datorn, träna med folk som har semester och äta middag med min familj.

Själva jobbet är okej. Faktiskt svårare än vad jag först trodde. Under fem timmar ska jag hämta postbilen, köra till tryckeriet och hämta tidningarna, lämna buntar till distrikt som ska gås ut, dela ut tidningar på mitt distrikt och till sist lämna tillbaka postbilen. På mitt distrikt är det mellan 500-700 tidningar per dag som ska delas.


En sak som faktiskt förvånar mig själv är att jag tycker att det är roligt att köra postbilen. Det kännas faktiskt lite som en radiobil som man svischar runt i. Dessutom är det helt sjukt hur snabbt 50 km/h kan kännas efter att man sniglat inne bland massa brevlådor ett tag.