Ni vet när man var liten och näst intill började gråta när man var tvungen att åka hem från barnkalasen. Så känner jag med årets goldenspecial. Jag kommer alltid att bära med mig den i mitt minne.

På fredagen invigdes årets special med WT för halva gänget av nybörjarklasshundarna. Billy och jag var på plats för att heja på våra kompisar. Alla gjorde fina jobb. Mamma&Doris, Boel&Nova och Mille&Berta hamnade på andrapris och Benka som har Billys helsyster Vera skrapade ihop 83 poäng vilket gav dem ett första pris. Dagen var varm och solen gassade, men skogen bjöd på skugga och lite småbrisar då och då som gjorde det uthärdligt.

Så kom lördagen som jag hade laddat för så länge. I veckor hade jag ältat: starta eller inte starta? Visst har Billy utvecklats sedan förra året men redo för öppen klass, nää så säker är han inte ännu. Både dirigeringar och dubbelmarkeringar kan gå lite hur som på träning. Tillslut bestämde jag mig för att starta ändå, för att träna på tävlingssituation och tänkte att på ett par stationer kanske han kunde skramla ihop några poäng. Men Billy förvånade. Han höll ihop hela dagen och bjöd på ett bra arbete. Det resulterade i 74 poäng, ett andrapris och en tiondeplats totalt i öppenklassen.

Här kommer en kort redogörelse för vår prestation på de olika rutorna.

¤ RUTA 4 (dubbelmarkering): 15 poäng
Rutan började med en kortare transport. Sedan kastades en dubbelmarkering som nästan hamnade på led i högt gräs, men intill två trädstammar så hunden hade bra referenspunkter. Den längst bort kastades först. Billy hämtade lätt in den närmsta. Möjligtvis kan något poäng ha dragits på avlevereringen där han inte riktigt bjöd upp. Nummer två var svårare. Billy kom nästan ändå ut men vek sedan av åt höger. Två stoppsignaler och ut-tecken krävdes för att få honom att nå fram. Jag tycker inte att det var vackert, och jag tror att det snarare var på tur han snubblade över dummyn. Detta är stationen jag är minst nöjd med.

¤ RUTA 3 (dubbelmarkering): 11 poäng
Även denna prövning började med en kort transport. Det var dubbelmarkering som gällde här också, men den här gången väl isär. Från sändplatsen var en nedslagsplats en bra bit rakt fram uppe på en liten slänt och den andra nittio grader åt vänster med lite doldt nedslag. Här drogs 5 poäng direkt när jag skickade Billy utan att vänta på dommarens signal. Fy på mig! Annars vet jag inte vad de andra poängavdragen berodde på. Kanske för att han var tvungen att ringa lite vid dummien uppe på slänten och för att jag öppnade min stora trut och sa "Bra!" när han plockade upp den. Jag tycker att han jobbade kanonbra här.

¤ RUTA 2 (dubbelmarkering på vatten): 14 poäng
Så kom vi till det fasade vattnet som många sa var så svårt. Det var ännu en dubbelmarkering i en lång smal kanal som var täckt av några konstiga näckrosor och kantad av tät vass. Dubbelmarkeringen skulle landa på ett led med den längst bort kastad först, men i Billys fall gick första kastet fel. Det tog i ett träd och gick rakt ner i vasskanten. Jag tror inte han såg dummien utan hörde bara plasket. Hjärtat började bulta i bröstet. Han simmade iallafall ut och hämtade den andra kortare kastade först klockrent. Sedan rätade jag upp på ett linjetag till den längst ut. Men istället för att låta honom gå ut i vattnet riktade jag honom landvägen. Han gick ut och stannade och frågade. Nervositet. Jag skickade ut och stöttade och han gick faktiskt hela vägen ut längs vasskanten tills jag inte såg honom i all vass längre. Jag hörde dock hur han rotade runt och plaskade lite i vattnet. Sedan hörde jag honom återvända och såg honom sedan komma fram ur vassen med dummien i munnen. Jag gissar att poängavdragen kommer av att han frågade, att jag stöttade en del och av den första inlevereringen. Han är alltid seg på att komma in när han är blöt.

¤ RUTA 1 (dubbelstation med walk up) markering: 20 poäng och dirigering: 14 poäng
Walk up'en gick på ett fält med högt gräs. Vi gick i par med Gunilla och Mighty Ducks Grimmer, kallad Immer. Vi började med att gå på linje, så kom ett skott och en markering som var Immers. Sedan transport framåt igen, skott och en markering till Billy. Han gjorde den klockrent och efteråt sa domaren att det var en av dagens bästa. Sedan transport igen, skott och en dirigering till Immer och därefter transport skott och dirigering till Billy. Hans dirigering låg bakom ett stenröse en bra bit ut. Jag skickade och till min förvåning gick han klockrent ut, men hamnade fel i vind. När jag blåste stopp första gången lyssnade han inte, andra gången började han komma mot mig. Panik! Tredje stoppsignalen stannade han, men då var han halvvägs framme. Sedan skickade jag ut igen och stöttade hela vägen tills han fick den i näsan. Kanske ingen skitsnygg dirigering, men jag var helt klart nöjd.

Sen var det lång väntan på prisutdelningen. Jag gick på rosa moln. Poäng på alla stationer och en 20-poängare, snacka om att ha toppat förväntningarna. På prisutdelningen ropade de först upp nollorna, där förstod jag att han inte skulle hamna. Men när tredjeprisen var utdelade och de kommit en bra bit in på andraprisen var jag helt säker på att de glömt bort Billy. Men så plötsligt ropade de på nummer 222 Combine Hennessy. Vilken lycka!