Sen har vi Billy. Fantastiskta Billy. Billy som blivit en 10-årig gubbe – och även om det såklart märks lite på kroppen – fortfarande är en av de vackraste hundar jag vet. Att sedan få Billys form bekräftad på inget mindre än GRCs 100-års jubileum i Cirencester var en upplevelse som både gjorde mig rörd och oerhört stolt.

På den inledande Championship Showen vann Billy först special veteranklassen. Klassvinst innebär i England att man får gå in och tävla om att bli bästa hane och även om jag förstod att han skulle ha svårt att hävda sig mot de yngre hundarna här kände jag mig enormt hedrad över att få gå in och visa upp honom i konkurrensen om bästa hane. Slutligen vann han dock över den yngre veteranhanen och blev således bästa veteranhane och till sist BIS Special Veteran i finaltävlingarna.

Jag vill rikta ett stort tack till alla fina ord och gratulationer från alla våra hundvänner världen över. Jag vill också passa på att nämna att det kändes himla roligt att visa hund med ett sådant fint publikstöd som det verkligen kändes som att man hade från ringside.

Nu ska Billy få njuta av ett avslappnat, men aktivt, liv hemma hos mamma och pappa. Även om min generösa mamma låtit mig ha Billy som min under flera års tid har han faktiskt alltid tillhört henne. Jag tror att Billy alltid outtalat kommer att vara lite min också – och visst kommer jag spendera tid med honom – men nu när hon vill hon ha honom hemma och rå om honom som den prins han är kan jag inte låta bli att känna lite att det faktiskt egentligen är det bästa för honom.