Hur jag fick min prins
Billy har ju som ni vet bott hos mig i flera år nu. På papret är han fortfarande mammas, inga foder- eller halvfodervärdsavtal har någonsin existerat mellan oss. Kanske dumt, men också rätt skönt. Men trots att mamma äger Billy kallar vi ända honom för "min". Det är lustigt så det kan bli.
Men när blev han egentligen "min"? Det funderar jag också på ibland. Med Nell är det så lätt, när jag fyllde 15 fick Nellan i present av mina föräldrar - och även om hon varit min inofficiellt redan innan blev det liksom så tydligt med ett papper.
Billy började jag träna agility ihop med någon gång under 2005 tror jag, men jag är inte helt säker på exakt när det var. Nell räckte inte riktigt till och jag ville ha två hundar med mig ute på banorna. Då var agility det som hela mitt hundliv kretsade kring och det här med dummies och jaktträning hade jag inte upptäckt ännu. Nell var ju inte så road, och då inte heller jag.
Våren år 2007 tog mamma en ny unghund (Combine Just a Daydream) och erbjöd mig då att fortsätta träna med Billy. För Billys del innebar det att han fick stå och stampa i sin utbildning ett tag, medan jag hann i kapp. Han hade redan en 1a i nkl på b-prov men eftersom jag hade noll rutin ordnade jag så att jag fick starta honom i nkl på ett inofficiellt b-prov vilket också resulterade i ett första pris.
Hösten år 2008 flyttade jag till Örebro. Mamma tjuvhöll Billy hemma ett tag, jag tror hon ville se att det verkligen skulle gå att kombinera två hundar med studentlivet. Men allt blir vad man gör det till. Jag fixade en lägenhet preis vid universitetet och promenerade på mornar, luncher och kvällar. I oktober flyttade Billy till Örebro och sen flyttade han inte hem igen!
Sedan började den långa resan mot meriteringen i ökl på b-prov, och med lite små delstopp på vägen år 2009 nådde vi slutligen dit hösten 2010. På min födelsedag som följde inte långt därefter fick jag ett inramat championatdiplom av mamma. Och på diplomet stod det Ägare: Jenny Widebeck. Mamma motiverade det typ: För att om man frågade Billy är jag säker på att han skulle säga att han var din.
Men när blev han egentligen "min"? Det funderar jag också på ibland. Med Nell är det så lätt, när jag fyllde 15 fick Nellan i present av mina föräldrar - och även om hon varit min inofficiellt redan innan blev det liksom så tydligt med ett papper.
Billy började jag träna agility ihop med någon gång under 2005 tror jag, men jag är inte helt säker på exakt när det var. Nell räckte inte riktigt till och jag ville ha två hundar med mig ute på banorna. Då var agility det som hela mitt hundliv kretsade kring och det här med dummies och jaktträning hade jag inte upptäckt ännu. Nell var ju inte så road, och då inte heller jag.
Våren år 2007 tog mamma en ny unghund (Combine Just a Daydream) och erbjöd mig då att fortsätta träna med Billy. För Billys del innebar det att han fick stå och stampa i sin utbildning ett tag, medan jag hann i kapp. Han hade redan en 1a i nkl på b-prov men eftersom jag hade noll rutin ordnade jag så att jag fick starta honom i nkl på ett inofficiellt b-prov vilket också resulterade i ett första pris.
Hösten år 2008 flyttade jag till Örebro. Mamma tjuvhöll Billy hemma ett tag, jag tror hon ville se att det verkligen skulle gå att kombinera två hundar med studentlivet. Men allt blir vad man gör det till. Jag fixade en lägenhet preis vid universitetet och promenerade på mornar, luncher och kvällar. I oktober flyttade Billy till Örebro och sen flyttade han inte hem igen!
Sedan började den långa resan mot meriteringen i ökl på b-prov, och med lite små delstopp på vägen år 2009 nådde vi slutligen dit hösten 2010. På min födelsedag som följde inte långt därefter fick jag ett inramat championatdiplom av mamma. Och på diplomet stod det Ägare: Jenny Widebeck. Mamma motiverade det typ: För att om man frågade Billy är jag säker på att han skulle säga att han var din.
Kommentarer
Postat av: Hanna
Vilken underbar present :)
Postat av: Johanna, Majken & Ester
Blir lite tårögd av den där sista meningen ❤
Postat av: Sandra, Thyra, Lhine & Rhiva
Lhine och Rhiva, som jag haft från 8 veckor har vi papper på. Men Thyra hon är också "papperslös" precis som Billy eftersom att hon från början inte fick följa med när jag flyttade... men sen fick mamma ge sig, för Thyra ville vara hos sin riktiga matte ;)
Trackback
