Helgen har spenderats hemma på kennel Combine. En lång regnig lördag mötade vi med SSRK-Ungdom hemma i mamma och pappas kök och söndagen blev den största aktiviteten en skön svamptur i skogen. Jyckarna har även fått sig varsin schamponering och blivit lite trimmade av min mor.

Nu är vi dock tillbaka i storstaden. Imorse lämnades Foppa in till en bilmek och därför fick vi ta t-banan till jobbet. Bill är ju van men Tessan fick för andra gången i sitt 2,5 åriga liv sätta sina tassar i Stockholms underjord - och för första gången i rusning. Trängsel, skakiga tåg, proppfulla perronger, stressade människor, ljuden från gnisslande eller förbisvischande tåg, branta trappor och trånga stinkande hissar.

Då blir man lite varm i hjärtat av att allt liksom bara funkar. Ett par gånger sneglade hon upp på mig en aning oroligt för att liksom kolla så att allt var okej, och när jag nickade och gav en snabb klapp köpte hon situationen. Resultatet av en sunt avlad och korrekt uppfostrad samt miljötränad jycke. Jag vill klappa min mamma på axeln och säga "bra jobbat!"