Sökarbete med rådjursstörning

Igår hände hände något spännande när jag var ute och tränade sök med några jyckar. Jag hade lämnat Tessa, Doris och Billy och traskat up i brötig terräng för att lägga ut ett stort sök med 10 dummys. Nell struttade med mig ut och jag tog god tid på mig ute i marken, placerade dummysarna med omsorg, snitslade och annalyserade vinden.

När jag närmade mig hundarna igen såg jag att alla tre satt med långa giraffhalsar och spanade åt ett helt annat håll. Bara en kort bit bort stog nämligen tre rådjur och glodde på hundarna. Först blev jag alldeles varm i kroppen - vilka duktiga hundar som sitter kvar trots att jag varit en bra bit iväg och utom synhåll. Sen blev jag istället alldeles kall - vad skulle hända när rådjuren upptäckte mig och skuttade iväg? Det hela blev väldigt odramatiskt. Rådjuren skuttade iväg. Jag påminde hundarna om "stanna" och när jag väl var framme fick de massa godisbelöning.

Efter den lilla störningen tog jag lite tid på mig att samla ihop hundarna koncentrationsmässigt men jag tror knappt det hade behövts. Sökarbetet lockade mer än rådjuren och alla gjorde det jag bad dem - även om jag blev nervös varje gång de sökte sig åt vänster där rådjuren stått så verkade de inte ha något annat i huvudet än att hitta dummysarna. Duktiga hundar!

Kommentarer
Postat av: Birgitta

Oj, vad imponerande!

2012-03-10 @ 02:17:52

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0