Nu har det gått en och en halv vecka sedan jag såg min prinsessa. Eftersom vi åkte direkt till Club Show, något hon inte skulle orkat med, fick jag lämna henne hemma redan förra helgen. Och efter Club Show åkte jag raka vägen till Stockholm för att jobba undan lite.

Som substitut har jag fått låna mammas Tessa. Den sötaste lilla jycke jag vet. Som ett yrväder ute i skogen och världens kelgris inne. Jag kallar henne för 'smilfinken' för hon ler verkligen jättemycket med mungiporna när hon är nöjd. Vi har även passat på att stämma av lite detaljer arbetsmässigt. Egentligen inga svårigheter i momenten, fokus har liksom inte legat på att träna markeringsförmåga eller liknande, snarare har jag checkat av mindre beståndsdelar. Fotgåendet, skick och avlämningar på land och från vatten. Hon är en pärla lilla Tessan!

Men hur härlig Tess än är så är hon inte Nell. Därför ska jag slå ihop den här burken nu och sätta mig på ett tåg hem till Etuna för att hänga lite med Nellsan en kväll inna jag far till Göteborg på festival över helgen. Sen ska ordningen återställas och Nellsan ligga på dynan bredvid min säng igen.