Nell är en rolig hund att leva med, för hon slutar då aldrig med att förvåna mig med knäppa tilltag. Jag brukar kalla det för att hon är "Nell-ig" när hon gör sånna totalt oväntade saker, och igår fick hon mig både att förvånas och skratta när hon fick ett sånt där Nell-igt ryckt.

Ni som känner Nell vet att hon inte har nått vidare föremålsintresse och hennes arbetsmoral har heller aldrig varit speciellt hög. Därför brukar hon gå lös och rota i nått dike medan Billy och jag tränar och leker med tennisbollen på kvällarna.

Igår tränade vi hörselmarkeringar i mörkret. Jag langar iväg. Billy lyssnar på nedslaget och får sedan leta på kommando. Jag hade precis langat bollen och skulle skicka Billy när Nell likt en liten kanonkula susade förbi i ljusets hastighet och snappade upp bollen. Därefter tog hon ett stort ärevarv runt planen och lekte med bollen. Sen bar hon den HELA vägen hem, trots att jag erbjöd att ta den flera gånger.

Detta kanske inte låter som ett speciellt ovanligt hund-beteende, men tro mig - för Nell är det exceptionellt att hon: 1.rusade efter bollen, 2. lekte med den på egen hand, 3. Inte ville byta in den mot godis, 4. Bar den en lång sträcka

Det käraste jag har, min ögonsten: Nell - SEVCh Combine Elle