Billy = en följsam tankeläsare
Det har inte alltid varit så, men idag har jag svårt att ens föreställa mig att jag någonsin skulle orka stå ut med att ha hundar som drog i kopplet, inte var följsamma, stal innomhus, inte kunde bli lämnade ensamma några timmar, skällde och så vidare. Det är beteenden jag stör mig på något vansinnigt.
Mina hundar är inga underbarn, men som två hyfsat genomarbetade veteraner är de oerhört lätta att ha att göra med, och jag njuter av vår vardag tillsammans. I och med Nellsans skruttighet och sinande hörsen måste jag passa på henne lite mer, men Billy är verkligen perfekt just nu. Han är följsam som bara sjutton och vi är otroligt ihopteamde. Jag läser honom som en öppen bok på samma sätt som han läser mig.
Jag använder ofta hans namn. "Billy" kan betyda kom hit, hoppa in i bilen, varsågod att äta din mat, kom in vid min vänstra sida, ta ögonkontakt och säkert fler saker. Inte så pedagogiskt kanske, men vet ni, jag behöver inte ens bry mig om det. Han har lärt sig att tyda mitt tonfall. Det är sällan som vi missförstår varandra. Ruskigt coolt och nästan som att läsa varandras tankar.
Idag blev jag åter påminnd om Billys följsamhet och lydnad. Vi promenerade längs med en upplyst grusväg. Etersom det går så många där gick jag istället på gräste paralellt med vägen men ca 5-10 meter åt sidan. Billy gick som vanligt lös och sprang fritt runt mig. Många rastade sina hundar längs grusvägen och Billy tittade nyfiket på flera. Men varje gång en ny hund dök upp sneglade han till lite till mig, varpå jag sa 'nej' och han slog undan alla tankar på att springa fram för att hälsa. Det är något vi jobbat på länge och vilken powerkänsla det var att kunna styra sin hund så bra. Som belöning kastade jag vid ett par tillfällen tennisbollen åt honom. Duktig kille!
En härlig bild, som speglar en riktigt härlig relation
Underbar! Riktig glädje :-)
hahaha jag ler när jag läser det du skriver, känns precis TVÄRTOM vad Madonna är =) Hon är ingen vidare vardags- o familjehund :( ....men en UNDERBAR tränings- och tävlingshund o av ren självbevarelsedrift så är det så jag börjat presentera henne för nya människor. Hon skäller på allt o alla, hälsar bara på de hon känner o drar som en idiot i kopplet MEN så fort det blir träning eller tävling, då SKÄRPER hon till sig o levererar oftast ÖVER sin förmåga. Tror det var meningen att just hon kom till just mig, var ju en tränings- o tävlingskompis jag önskade mig o dessutom är det såklart där vi lagt tyngdpunkten på träningen så jag får såklart skylla mig själv när det gäller olaterna...även om jag oxå ibland önskar mig en vardagshund...så är hon mig väldigt KÄR min donna <3