Mail från Billy Boy

Billy är en rätt bekväm hund. Visst kan man ta upp honom i aktivitesnivå, det är ju bevisat. Ju mer man aktiverar honom ju mer kräver han, men får han inte så mycket stimulans vänjer han sig rätt snabbt vid det också. Hade han inte bott i ett aktivt hem är jag säker på att han skulle varit väldigt nöjd med dagliga promenader och tupplurer på soffan. Därför blev jag så full i skratt när jag läste Billys mail till mig (mamma har fångat min gubb-prins på pricken). Åhhh....Billy-bonkis!

Dagen började bra. Långpromenaad med gänget. Strosade mest och kollade in lite spännande dofter. Ganska bekvämt att gå bakom de andra när det blir lite för djup snö. Eller när stämningen blir dålig när ungdomarna är olydiga. Då tar jag det lugnt.

Men när vi kom hem så fick Nell gå ut ensam. Inte bra, jag sprang vid grinden och gnällde. Sedan blev det jobbigt. Det hände oväntade saker i rastgården. Trädfällning. Mycket obehagligt. Inte alls lugnt och skönt på altan. Utan oväsen och en Nisse som for fram och tillbaka. Usch! Då var det svårt att ligga bredvid Nell (som sov djupt). Jag var alt tvungen att stå och se olycklig ut tills det blev lugnt.

Eftermiddagen var OK. Dummy väskan med smådummies kom fram ur gömmorna och jag och mellanbrorsan fick följa med ut på åkern på andra sidan vägen. Sitta och titta på när det gömdes små dummies i en åkerholme. Lugna gatan. Sånt känner jag tiill. Satt och spanade lite medan brorsan snodde ut och letade. Full fart hade han och letade faktiskt reda på tre stycken.

Sedan var det min tur. Ingen anledning att förivra sig. Jag tog en lugn galopp till åkerholmen. Stannade där och glodde på henne en lång stund. Varför jobba med och leta? Hon kunde väl ge mig lite vägledning? Nähä, ingen hjälp. Får väl leta själv då. Och se där fanns ju en, snabbt tillbaka.

Kunde väl ha fått lite mer beröm. Ska istället ut en gång till. Och nu försöker hon lura mig att gå hela vägen tillbaka genom snön ut till den där åkerholmen igen. Nejdå, finns en annan holme betydligt närmre. Jag tar den istället. Kanske finns det nåt där? Nähä. Inget. Vad gör jag då då? Kan man få litehjälp kanske? Nähä.... Funderar en stund. OK då! Drar iväg ut dit dom verkar finnas och se där låg det ju en till. Får väl överlämna den , men ingen anledning att förivra sig i snön. Tar det lugnt.

Då ser jag hur kaninbollen flyger i luften och lillebror får springa och hämta. Inte bra, här gäller det att rappa på. Lämnar av och NU är jag med på noterna. Var snäll och langa den där kaninbollen en gång till så ska vi se vem som är snabbast den här gången!

Nu väntar kudden i köket på mig för en tupplur innan middagen. Nån sa häromdagen att jag börjar se ganska välmående ut.. Tja, matens smakar hyfsat numera så jag är faktiskt till och med snabbare än Tessa ibland på att äta upp. Det hotas med cykling till våren..

Kommentarer
Postat av: Annelie

Vilket härligt mail, har drogs det rejält på smilebanden.

2011-03-08 @ 10:49:05
URL: http://harpo-labradoren.se
Postat av: Ann-Sofie

haha jo men tääänk så otroligt beskrivande.... underbara hund <3 för att inte prata om spökskrivaren <3

2011-03-09 @ 15:52:08
URL: http://zetterljung.cybersite.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0