I helgen, på goldenspecialen, var Billy kung igen och idag kan jag inte sluta klappa på honom. Med en stolt klump i halsen måste jag sätta mig bredvid honom på kudden där han nöjt ligger och sover. Då tittar han på mig med sina små pepparkornsögon, smackar lite med tungan och knorrar nöjt; Klia lite på magen matte! Och så fläker han ut sig på rygg med en nöjd suck.

En sån fantastisk helg som vi har haft tar nog lite tid att smälta. BIS på goldenspecialen känns väldigt speciellt och att vi gjorde vår bästa prestation hittills i Ökl på WT känns också underbart. Tänk att det kunde bli så bra, jag som till och med var lite osäker in i det sista både på om jag skulle starta på WT och ta med honom på utställningen.

Ikväll firar vi med god middag i på tandlavägen. Hur grabben firar själv? Jo, givetvis genom att brotta ner alla sina småsyskon på dagens stubbåkerspromenad; Hörni kids, här får ni så ni inte glömmer bort vem som är störst, bäst och vackrast!