Natten mellan tisdag och onsdag sov jag på klinkersgolvet i hallen bredvid Nell. Det kändes lugnast så för bådas del. Onsdag blev sedan en jobbig dag. Nell var helt vilse i pannkakan och spydde värre än tjejen i exorcisten. Det fanns liksom inte någon Nell i henne. Hennes ögon var grumliga och hon bara låg under sin filt i hallen när jag inte baxade ut henne för att låta henne kissa. På kvällen fick hon äntligen behålla sin medicin och igår var hon mycket, mycket bättre.

Redan när vi vaknade  igårmorse såg jag att hon var tillbaka, och när hon viftade lite på svanstippen fick jag det bekräftat. Älskade Nell. Vilken lättnad! Hon sov dock större delen av gårdagen, men såg till att hela tiden vara där jag var. Idag är hon fortsatt trött, men kom nyss med en leksak och ville ha uppmärksamhet. Min Nell är tillbaka!

Nell i onsdags