Fy, idag känns det bara som att jag har flängt omkring på massa tråkigheter med hundarna i släptåg.

Historien började egentligen i måndags när jag upptäckte att Billy var kär i Nell. Märkligt eftersom det är nästan tre veckor sedan hon avslutade sitt löp. Ringde min mor som direkt sa "Jaha, nu håller hon antingen på att bli skendräktig eller få livmoderinflammation". Jag avvaktade och ett par dagar senare var allt frid och fröjd igen.

Igårkväll när jag kom hem från agilityträningen berättade Jens att Nella hade kissat inne. Märkligt igen. Kollade då igenom Nell och upptäckte att hon hade en brun-röd flytning. Misstänkte direkt livmoderinflammation. Idag klev jag upp tidigt på morgonen och ringde min bästa rådgivare: mamma. Efter att hon sagt att jag skulle kolla upp Nella direkt ringde jag Djurkliniken Annalysen. De hade tid om jag kunde komma på stört. Ringde Taxi och for till kliniken...

...Där röntgade de Nell och kollade vita blodkroppar. Röntgen visade en något förstorad livmoder, men blodprovet tydde inte på infektion (än). Eftersom det var fredag och de hade kort om personal fick vi recept på antibiotika och en operationstid nästan vecka, ifall att. Men då är min favoritveterinär Eva C tillbaka så har hon tid att kolla Nell i veckan gör jag det hellre i E-tuna.

Därefter släpade jag mina hundar på bussen hem i 45 minuter. Trångt som sjutton och 40 minuter längre tid än taxi, men bra mycket billigare för en student som just pungat en taxiresa samt fet klinikkostnad. Direkt hemma i lägenheten slet jag åt mig väska och tog bussen till tågstationen för att ta tåget till E-tuna. Vid bytet i Arboga var tåget inställt och vi fick ta ersättningsbuss till Eskilstuna där min snälla mamma hämtade mig. Gissa om jag var trött på kommunaltrafik då!

Nu är jag hemma i Tuna över helgen och ska snuffa på Billy/Doris-valparna. Dessutom hoppas jag på att Magds barn bestämmer sig för att se dagens ljus.