Igår på dagen kom min pappa och hälsade på på anstalten studentgatan. Han väntade på att jag skulle komma ut och möta honom parkeringen som är en bit ifrån vår dörr. Jag är nästan helt hundra på att Billy vindade in honom när vi klev utanför dörren. Vinden låg på i näsan och han liksom stack ut näsan och tog ett djupt andetag och sen ville han bara iväg. Studdsade fam längs min vänstra sida som en vildhäst och var otroligt vacker tills jag gav honom släppkommandå. Då drog han som en pil till parkeringen och hälsade.

Han förvånade igen igårkväll genom att vilja fram till några, som jag trodde helt random, tjejer på kvällskisseturen. Jag sa till honom att låta bli. Och så när vi passerade lockade den ena på honom och sa "Hej Billy-killen", och han blev jättelycklig. Det tog mig ett tag att placera henne, men så minndes jag att hon under min första termin i Örebro brukade ha en hoffetik lite då och då och att vi möttes ibland på promenaderna och utbytte några meningar medan hon kliade Billy på ryggen.

Nytt om Nella då? Jo, hon är piggare än någonsin och fortsätter att få sin matte att le varje dag. Idag minndes jag plötsligt ett gammalt smeknamn jag kallat henne men inte använt på väldigt länge. Det dök upp i bakhuvudet när hon for runt i galoppåttor helt okontrollerat, urfälld och tuffsig. Sen återfick hon kontrollen på benen kom mot mig i hundtatio, hoppade upp och gav mig en slängkyss och for sedan iväg igen. Totta!