Vi är på väg tillbaka...

Sedan ökna provet har jag tagit fram dummyväskan vid två korta tillfällen, och sedan rallylydnadskursen tog slut har vi helt förfallit i träningssvacka. Jag tror att vi båda behövde dra oss tillbaka, jag genom att bara lufsa på promenaderna och han genom att förlora sig i dofternas värld, för att hitta tillbaka till den genuina motivationen igen.

Och vet ni? Jag tror den börjar smyga sig på, motivationen alltså. Jag funderar ofta på olika träningsupplägg, skriver listor och skissar på övningar. Grabben känns sprallig och arbetsvillig. Ber jag honom utföra något går det med en svichande fart och håller jag upp en godis framför snoken på honom bjuder han olika trix helt spontant.

Det är den här lekfulla känslan som jag sökt under sensommaren/hösten men inte riktigt kommit åt. Både Billy och jag stramade upp oss, på gott och ont, under provsäsongen och inte riktigt kunnat skaka loss sedan dess. Nu gör jag allt för att få behålla den. Ungefär varannan dag tar jag med en leksak eller tennisboll ut på promenaden och sen leker vi. Dragkamp, jaga efter, gömma grejen osv. Jag låter honom knalla hej-vilt och uppmuntrar honom när han tar egna innitiativ i leken. Kort kanske man kan beskriva mina övningar med att jag försöker göra honom så olydig som möjligt ;)

Kommentarer
Postat av: Ann-Sofie

Härlig inställning Jenny, jag tror Du tänker HELT rätt, bara fortsätt hitta rätta känslan, glädjen o spontaniteten!! Kram på Er.

2009-11-02 @ 22:58:48
URL: http://zetterljungs.cybersite.se
Postat av: Mikaela

Du har helt rätt i det du skriver, Jenny. Absolut. Det jag menar är att man på något sätt ska bara förberedd på att sådant här kan hända. Att leva i rädsla mår ingen bra av, självklart.

2009-11-05 @ 12:21:07
URL: http://elegantdogs.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0