Jag hatar folk som skriver flera utropstecken i rad. Det finns liksom inte i svenska skriftspråket. Nu är jag en av dem. För första gången. Jag är arg och ledsen på samma gång. Att dagens program av uppdrag granskning skulle vara vidrigt förstog jag. Men inte så vidrigt. Och samtidigt så välgjort.

Att hundar lider i Spanien är hemskt, men det är en sak. Att låta hundar lida i Spanien och under transporter samtidigt som man låtsas rädda dem - och sedan låter de fortsätta sina liv FÖRHOPPNINGSVIS friska i Sverige är en helt annan sak. Det värsta är ändå att vi släpper in sjukdomar i vårat land. Sjukdomar som inte kan spridas idag, pga brist på "mellanhänder", men som i framtiden kan komma att frodas när "mellanhänderna" kommer hit. Sjukdomar som kan komma att påverka dig och mig.

Jag var så arg när programmet var slut att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Strax därefter började en dokumentär om kanske världens bästa artist, enligt mig, nämligen vår allas Lars Winnerbäck. Larsa fyllde mig med kärlek igen och det var nog tur för annars hade jag nog slagit sönder något. Bara drämt in något i väggen riktigt jävla hårt.