Veterinärbesök

Nell har haltat till och från under hösten och sensommaren. Det har vait en märklig hälta som kommit och gått oregelbundet både i stort och under promenader. Hon har kunnat springa lös som vanligt och gå rent flera dagar och sedan plötsligt halta på vänster framben mitt under en skogspromenad utan att hon synligt ansträngt sig mer än vanligt. Hältan har nästan uteslutande kommit efter ansträngning och hon har alltså sällan varit halt eller stel innan promenad.

I början provade jag det gamla vanliga: Rimadyl och absolut stillhet en vecka, kortare koppelpromenader nästa vecka och slutligen en successiv igångsättning. Men det gav alltid samma resultat. När Nell var igång igen kom den oregelbundna hältan tillbaka. Att jag inte gått till veterinär tidigare är nog en blandning av att jag innerst inne hoppats att de skulle gå över och att jag förstått att det inte kommer vara piece of cake för en veterinär att hitta felet heller.

Tillslut insåg jag ändå att det nog var dags att uppsöka veterinär, så idag har jag varit hos veterinär Mia på kliniken Annalysen i Örebro med Nell. Det var hon om hjälpte mig förra i våras/vintras när vi upptäckte Nells spondylos.Idag fick Nela en grundlig genomgång. Jag fick visa rörelser och så kände Mia igenom varje led och muskel.

Gällade rörelser sa Mia att hon såg att Nell gick lite orent fram, trots att jag knappt såg hälta idag, men att hon var osäker på om det enbart satt i vänster fram. Hon tyckte det var mest där, men lite om att gången var lite oregelbunden fram. Nell ömmade inte i någon led och muskularuren i framdelen var bra och jämn. I ryggen kunde hon dock konstatera att Nell är spänd och stel i muskulaturen, antagligen på grund av spondylosen.

Antagligen beror hältan fram på att Nell avlastar sig bakdel och därav lägger mer tyngt på fradelen som då blir lite trött och sliten. Det är också därför hon ibland kan markera lite på höger fram även om att det är vanligare att hältan kommer på vänstern. Nu ska vi jobba för att få ryggmuskularuren mjuk och smidig för att få igång bakkärran igen, och köra BOT-täcket varje promenad.

Billy fick följa med som sällskap idag och jag vet inte om han försökte lätta upp den lite tryckta stämningen, för han agerade verkligen lillebror inne på kliniken. I väntrummet apporterade han min arm och hämtade leksaker i barnens lekslåda. Inne i undersökningsrummen lufsade han omkring, medan Mia jobbade med Nell, och titt som tätt slängde han sig på golvet och rullade runt. När undersökningen var klar och Nell tog till flykten klar kröp han upp i veternärens knä för att få lite kli han med.


Älskade Nell, hon är det käraste jag har!


Kommentarer
Postat av: Sara

Vad skönt att äntligen veta vad det beror på, även om det är trist att det inte går att åtgärda lätt. Fina Nellsan!

2009-12-03 @ 20:39:11
URL: http://omsara.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0