Igår började dagen med en rejäl genomgång med kam och sax på alla nio hundarna hemma i Skogsbrynet. Min mor har en en viss grad av högre rutin och medan hon körde igenom sina fem så hann jag med Nell och Billy. Fast visst ställde jag upp som assistent åt henne när hon körde unghundarna i och för sig. Nu är iallafall både Nell och Billy fina inför vår flytt tillbaka till Örebro som sker på måndag.

Under trimsesionen råkade jag beklaga mig aningen över att Nell har så mycket tandsten och mamma kontrade genast käckt med att jag skulle skrapa lite då. Till saken hör att även om det förvisso alltid funnits en tandskrapa i trimskrinet, så har jag aldrig sett mamma använda den. Själv har jag knappt hållt i den och ännu mindre faktiskt skrapat tandsten. Men nu blev jag nyfiken. Nell skrek i högan sky, i vanlig ordning, när jag bad henne lägga sig och när jag försökte skrapa sprattlade hon som en fisk som hamnat på torra land. Jag bytte taktik och tänkte att jag skulle träna lite på Billy först. Åh, dum-snälla Billy tyckte nog att det var lite märkligt men han finner sig i ALLT. Jag fick gegga, skrapa, dra i läppen och hänga över honom i alla möjliga positioner. Tänderna blev jättefina och idag när vi var på en djuraffär slank en tandskrapa ner i min korg. Här ska skrapas tandsten, även på sprattelfisken!

På eftermiddagen styrde jag och lindi kosan mot Örebro i pappas stora volvo fullproppad med mina pryttlar. Hela kvällen tog det att konka grejer till och från förrådet, bunkra upp i kyl och skafferi och packa upp men gud så skönt det ska bli att anlända till en "färdig" lägenhet på måndag.

Idag bar det av till IKEA för att inhandla lite småprylar. Bland annat fick en sån där barnpall fälja med med. Nu ska Nellan få träna trix på den i höst! Vi hann även med en runda på Mariebergs köpcentrum. Granne finns en stora djurbutik där jag förälskade mig i en jättefin hundsäng. Det är mycket troligt att den flyttar hem till studentgatan i höst.

På eftermiddagen styrde vi kosan mot Hållsta igen. Imorgon är det provdax och jag hade sett fram emot en skön peppkväll hemma. Men tydligen är det festligheter på gång så jag åker en stund. Billy är iallafall pepp. Välmotionerad, men lite understimulerad i huvudet. Nyss var vi ute för en kort liten repetition av stoppsignalen. Inför specialen var den det enda jag var bombsäker på att han verkligen kunde, och väl där visade sig var det som fungerade sämst. Kvällens pass gick dock finfint. Nu dusch och ombyte!