Återigen en dag at the office. Same old, same old... 
På radion spelas Malins gamla dänga: I'm blue da-ba-di-da-ba-daj da-ba-di-da-ba-daj...
Nell ligger under skrivbordet och kör fjärtrejes, hon är inte blyg av sig den bruden. 
Jag sitter framför datorn och försöker att enbart andas med munnen.

Igår hände något i den vita villan i Tyresö där vi bor för tillfället. Istället för att känna mig besvärad av ensamheten njöt jag av det. Hallå, jag! Jag som ni alla vet inte är någon ensamvarg på så sätt direkt, jag som älskar att prata, är fruktansvärt mörkrädd och alltid sover med rummsdörren öppen. Först gick Nollan och jag en promenad i parken och plockade hallon, gick hem och åt hallon med mjölk, kammade ur nells päls, läste lite ur en bok, ja kvällen bara flöt undan. Vid 22.00 gick jag sista svängen runt kvarteret med Nelle bell. När vi kom hem slog jag på nån rockkanal på radion och höjde volymen ordentligt. Sen gled jag ner i ett varmt bad och låg där länge. Inte en minut kände jag mig ensam.

Fast jag är jäääävligt besviken på J, som verkar jag ha en rejäl skruv lös. Att det ska vara så svårt att få tummen ur och skickat ett sms. Eller? "Hej! Uggla är kung! Vi ses imorgon" - det hade räckt, men var tydligen för mycket begärt.

Meddelande till Karreww: Försöker du spela hard-to-get eller? Jag har ringt typ tre kvällar på raden. Dessutom tycker jag att du ska skaffa en telefonsvarare. Väldigt Carrie Bradshaw liksom...