Idag är ingen dag som kommer att gå till världshistorien som en av de bästa. No way. Utan att det egntligen har hänt något direkt tråkigt eller jobbigt känns det bara som en misslyckad dag. Två föreläsningar där jag verkligen kände som att jag inte hde någon ork att liksom ta in.

Jag tror att jag är trött och lite omotiverad. Jag sover för lite utan att egentligen utnyttja den extra vakna tiden det innebär. Det är sista rcyket på terminen nu och det känns. Jag försöker att bemöta allt nytt med en positiv attityd, men ibland tror jag att det matta liksom lysre igenom.

Jag saknar mina systrar och vänner i Eskilstuna och var de nu befinner sig. Det är inte det att det är något fel på mina Örebro-vänner, inte alls, snarare tvärt om. De är guld! Men här umgås vi typ alltid i grupp och ibland kan jag sakna den där one-to-one kontakten som jag är van vid. Där man nästan liksom kommer varandra närmre. Att sitta och dricka te och kolla på Idol eller bara vara. Men jag vet också att jag är ganska seg på att verkligen öppna mig och slappna av helt så det kommer väl antar jag.

När mitt humör är i botten får Jensa ta smällen. Det är ju han eller hundarna jag kan ta ut saker och ting på och det går oftast enligt scenariot att jag tjaffsar med Jens och sedan söker tröst hos mina doggar innan stormen dragit över. Ibland undrar jag hur Jens står ut när jag har mina knäpp-ryck.

Nu står han iallafall och fixar morotsbiffar medan jag dricker farmors hemgjorda jordgubbssaft och gnäller.  Ska nog ta och krypa ihop i hundkorgen med mina bästisar ett slag nu!