Näst sista dagen i Örebro inför julen och jag sitter framför datorn i mina långkallsonger med blå hjärtan och en klump i halsen. Fast bara en liten. Men det känns på nått vis lite sentimentalt. Nu far alla hem till sitt (förutom Brittis som flyger till staterna), Corny åker redan klockan fyra i eftermiddag.  Inte blir det bättre av att min hals känns som sandpapper och ögonen rinner och är förkylningssvullna. Men men, om bara ett par veckor ses vi ju alla igen pigga, friska och glada.

Här är lite bilder från terminen, som förövringt både känts fruktansvärt lååååång och ändå bara som ett kort ögonblick.