Idag hände någonting jag aldrig trodde att jag skulle få uppleva med mina hundar. Billy gav sig på Truppe. Inte på lek alltså, utan på riktigt för att korrigera. Jag och Veronika var ute och gick på ängarna när jag plötsligt hörde en hund som morrade och en som skrek bakom mig. Jag snodde runt och får se Billy trycka ner Truppe i marken. Det såg helt annorlunda ut mot när de leker även om de vanligtvis har en ganska tuff stil. Det kopplade på en millisekund i min hjärna och jag for dit samtidigt som jag röt i. Billy flög åt sidan och fällde öronen långt ner på halsen och Truppe låg kvar på marken. Första talade jag alvar med Billy ett tag och sedan vände jag mig till Truppe. Han tuggade glatt på en benbit så jag antar att det var den tjaffset handlat om. Kollade honom snabbt och Billt hade bitit honom lite i örat men annars var han ok.

Resten av promenaden flöt på helt som vanligt. Billy och Truppe grävde i samma hål, lekte och sprang ikapp. Att det varit lite spänt ett tag märktes aldrig på något sätt. Jag antar att hundar är hundar och att sådant kan hända, men jag accepterar det inte. Mina hundar SKA vara snälla mot varandra, och om vi nån gång måste ta en konflikt så ska det vara JAG som tar den. Denna händelse vet jag att jag kommer att bära med mig och gräma mig över länge.

Nu sitter jag i alla fall hemma med en nybadad Truppe vid fötterna. Stockholmsutställningen imoron ska bli så rolig. Det riktigt pirrar och kittlar längst ner i magen. Det är verkligen årets happening!

By the way... man kan nå mig på mobilen igen. Mitt nya simkort kom igår och jag har stoppat i det i min gamla. Samma nummer som förut....