Årets Storlien varnade för snöbrist. Och visst, det var ju långt från de metervis med snö vi är vana med att få där uppe, men det var ändå okej tillgång. Bästa sällskapet kompenserade dessutom!

 

Torsdagen blev slapp- och inflyttningsdag men på fredagen samlade vi kraft, hyrde längdskidor och gick upp på fjället till en liten hydda som kallas Vindarnas Tempel. Eftersom det inte fanns några uppkörda spår gick vi upp i ett avstängt ankarliftspår till en början och sedan fick vi freestyla sista biten. Det var minst sagt en kamp att ta sig upp men vad värt det var. Fantastiskt väder gav fantastisk utsikt! På nervägen tog vi oss ut till pistsystemet och tog den flackaste backen ner. På längdskidor blev det lite vingligt kan man säga, men det gick. Från denna trip har jag både träningsvärk och blåmärken som fina souvenirer...

 

Lördag och söndag har vi ägnat i backen och bastun kan man säga. Brädan sviker mig inte och levererar härliga nerförsturer. Tyvärr var det bara enpist öppen, men en riktigt bra en, så det kändes inte lika tråkigt som det först kändes. Passade på att varva glidaråk med lite teknikträning och några små skutt i ett litet hopp.

 

Nu har jag just anlänt hemma på kennel Combine där jag har vakten idag och sitter och drömmer om att fjällvandra i Storlien i sommar... ikväll fortsätter jag till Stockholm!