I helgen var han kung igen, min Billy. Platsen var Sunne, arrangören SSRK Värmland och aktiviteten utställning. Regnet varierade genom att sprinkla och ösa ner. Luften var klibbig och kvav. Billy var inte på sitt allra showigaste humör, men gled fram i ringen med värdighet. I veteranklassen ställde rasdomaren Kjell Svensson honom först – likaså i konkurrensen om bästa hane (med lillebror "Toddy", SEU(u)Ch Combine Quite a Boy som 2:a). I tävlan om BIR/BIM fick han se sig slagen av tiken, SEU(u)Ch Dewmist Lady of Arcadia som verkligen var toppenfin. Istället fick Billy glänsa med utmärkelserna BIR-jaktmeriterad och BIR-veteran efter att ha tävlat mot tiken.

På eftermiddagen var det dags för finalerna. Jag ljuger om jag påstår att jag inte var nervös. Inte min första finalring, men min första med Billy i snöret. Mitt hjärta slog lite extra fort. Bill kändes disträ när vi gick in för att tävla om BIS-jaktmeriterad, men från ringside har jag fått höra att det inte syntes. I den finalen slutade han som BIS-2 för Hans Almgren. Sedan kom veteranfinalen. Många raser fanns representerade. Jo, vi blev inplaockade bland de fyra som skulle placeras här också. Tillslut var det bara Billy och curlyn kvar och när domare Stig-Arne Kjellevold räckte mig vinnarrosetten sjönk det in – Billy hade blivit BIS-veteran.

Billys och min första finalring, och dessutom BIS-vinst ihop