Jag måste dela med mig av en lite rolig grej som hände på cocker SM där Linda och jag gick med som viltbärare. Vi gick med varsin domare i varsin sida på linjen och kunde därför inte snacka med varandra. Cocker SM var Lindas första jakt och eftersom det bliev lite stressigt i början hann jag inte berätta riktigt hur det gå till innan vi skiljdes åt.

I den bästa av världar dör fågeln av ett skott men i verkligeheten händer det att de blir skadeskjuna och fasaner, som jagades på cocker SM, kan då springa en bra bit. Då är det bra att vi har duktiga hundar som snabbt kan lokalisera nedslagsplatsen och ta upp spåret efter fågeln. När fågeln kommer in avlivas den snabbt med ett snabbt slag, men det kan dock rycka lite i kroppen en liten stund efteråt. Och den här detaljen hade jag glömt berätta för Linda...

Men inte hade jag behövt oroa mig för min lillasyster. Hon har skinn på näsan och är inte den som är den. Hon tog det med ro. Men vid ett tillfälle fladdrade fasanen domaren just räckt henne till rätt kraftigt. Den mycket propre engelska domaren började säga: "Oh, Im sorry maybe its not completely dead give it back to me", men hann inte få ur sig meningen innan Linda reflexmässigt hade knyckt till lite och fågeln stendött.

Tydligen hade den engelske gentlemannen både imponerad och förvånad av Linda, som antagligen fram tills dess framstått som 'liten & söt' puttat till skytten närmast: "Did you see that!? She just killed that bird!" och så skrattade de gott allihopa.