Nell har ju som bekant skadat en klo igen. Hon tycks vara mästare på det. Hela klon inklusive pulpa är puts väck och det har nästan blivit som ett hål, en sårig krater in i tån. Veterinär kontrollerade att inga klorester fanns kvar, vilket är viktigt vid kloskador för att den nya klon ska kunna växa ut korrekt. Till en början såg läkningen bra ut och hon fick rimadyl för att dämpa smärtan. Snön tycktes dock kyla och bedöva på ett utmärkt sätt och Nell hängde med på de kortare turerna. Rent höll jag med sterila kompresser och koksaltlösning.

I förrgår morse möttes jag dock av en Nell som hoppade på tre ben på morgonkisseturen och inte alls ville att jag skulle röra tån som under natten svullnat till ungefär dubbel storlek. Under gårdagen svällde den ytterligare och blev röd och varm. Sårkratern syns nästan inte längre. Med allra största sannolikhet är det en infektion inne i tån. Tempen verkar dock vara normal och nu har vi även satt in antibiotika. Stackars lilla Nell...