Idag har Billy och jag varit på jaktprov i Kisa och startat i öppenklass för Alf Nordlund. Det blev en mördande tidig uppstigning strax innan fem för att hinna fram i tid. Vi skulle gå i tredje par så jag gick med första par och kollade in upplägget. Det var nästan som ett skådespel, där de hade lagt mycket krut på att upplägget skulle vara som en riktig jakt. Skytten var en skådespelare av klass som gick in för sin roll som jaktledare med största inlevelse.

Så var det dags för oss. Vi fick börja med en transport efter skytten och sedan fick jag skicka på en dold dirigering. Billy gick ut med bra fart på mitt linjetagstecken men föll ut åt vänster. Två stopp och försök att vinkla höger som gick en bit följde, men så tappade han riktningen. Efter ett gäng stoppsigneler och uttecken senare kom kråkan in, men det var banne mig inte snyggt. När Billy lämnade av gick två skott och en dubbel till parhunden och sen bytte vi plats.

När parhunden gjort sin (klockrena) dirigering kom Billys dubbel. Han spikade första och fick jobba lite på andra, men gjorde ett fint arbete. Jag förvånades över att han var lite långsam in, det brukar han aldrig vara. I efterhand skyller jag detta på mig. Jag tror att jag inte lyckats lägga den misslyckade dirigeringen bakom mig och Billy kände av min bevikelse och missnöjdhet även om jag förskte tränga undan den.

Sedan var det transport ned mot vattnet. Ett skott gick och min parhund fick gå på en enkelmarkering ut genom en vass. Efter att hunden kommit in gick ett skott ut över vattnet och jag skulle skicka Billy på en dirigering till en flotte ute i vattnet som det låg änder på. Här fårvånade Billy med att inte vilja släppa botten. När jag övertalat honom att göra det kom han istället inte ut på blanken. Fick kalla in och sedan fick Billy gå på en enkelmarkering som han fixade.

Efter att parhunden gjort en tveksam dirigering, men dock fått in vilt från flotten, var det transport till söket. Billy fick börja och hämtade rätt snabbt in två harar. På tredje skicket fick han jobba lite men fick tillslut korn på en liten fågel uppe i en buske. Han stog på bakbenen och försökte få ner den, men nådde inte. Så fick han lite scenskräck och stirrade på publiken ett tag men bestämde sig sedan för att göra ett försök till, fick ner fågeln och kom in. Sen fick parhunden gå 3-4 hämt som den gjorde snyggt. Var en gul labbe med fruktansvärt mycket jaktmotor. Sen fick jag skicka Billy igen. Han låg ute länge, men var trött och orkade inte hålla koncentrationsnivån så han fick inte in något. Kom in och frågade och jag skickade ut igen. Sen fick jag kalla in. Parhunden gick därefter ut och tog hem två till.

Trodde inte att detta skulle leda till pris, men på kritiken förvånade Alf med att säga att prestationen ändå räckte till ett tredjepris om han klarade släpspåret. Det kändes både bra och dåligt. Bra för att domaren är ju ändå den som dömer och det är kul om han tyckte vi var värda ett pris, men dåligt för att jag vet att Billy kan så mycket bättre och presterade så mycket vassare i Fellingsbro.

Att vänta på släpspåret var en pärs, men när jag väl släppte Billy på det i slutet på dagen var jag förvånansvärt lugn. Styrkan hade återvänt och jag höll nervositeten i schack. Billy gjorde ett kanonfint släpspår. Det kändes skönt att både han och jag fick avsluta med varsin positiv minnesbild.

Så nu har grabben en 3:a i ökl. Där och då kände jag mig mest besviken på både min och grabbens prestation, men nu i efterhand  när jag fått smälta allt känns det ändå rätt skönt att ha gått till pris i öppenklass och ha släpspåret avklarat.
.

Lyckliga familjen? Bilden tog idag och föreställer fr v. Billy som tog en 3:a i ökl,
Billys dotter Alice som tog en 2:a i nkl & Skorpan, Billys fru och Alice mamma,
som tog en 3:a i ökl. Skorpa och Alice kommer från kennel Upswing. Grattis till er!