Hjulet snurrar men hamstern är död
Själv drömmer jag om en valp när jag går där och spatserar på promenaderna. En ny liten individ att utöka flocken med. Fast jag inser att det nog bara blir drömmar som situationen är just nu. Och när jag drömmer om valpar kan jag inte låta bli att tänka på Truppe och hur studielivet skulle fungerat med honom i familjen.
Här är en favorit i repris, filmen jag gjorde till familjen Kellerman som tog över min ögonsten. Tänk vilken vacker och maffig kille han var! På filmen är han väl runt året gammal och jag minns att han var snäppet högre i ryggen än Billy, hade ungefär lika mycket kropp och massor med päls.
(och till er ev. lydnadsfolk som kollar kan jag varna för lite lunkiga inkallningar och sneda valpsitt som kan få det att klia i fingrarna på er ;) Men dels var det inte viktigt för mig när jag utbildade Trooper, dels var han faktiskt den mest tröga hund jag någonsin stött på. Både Billy och Nell slår honom i hästlängder i tankekapacitet. Dessutom blev det valpiga sittet ett kännetecken för Truppe och är faktiskt det som fortfarade får det att dra ihop sig i halsen när jag tittar på filmen...)
.
ååå vad jobbigt det måste varit att lämna honom vidare. Hur kommer det sig att han var kvar så länge hos er? Eller att han inte stannade kanske man säger?!
Min mor importerade Trooper från England med en avelsbaktanke. Jag studerade på distans då och tog mig glatt an krabaten. Efter ett år visade höftledsröntgen en C-höft. Trooper var väl inte heller någon begåvning när det gällde jaktträning direkt. Jag hade precis sökt till universitetet och insåg att jag knappast skulle kunna stoppat in den aktiva årsgamla jättebabyn i en lägenhet. Dessutom har jag ju två djur. Därför placerade min mamma om Trooper. I efterhand känns det som helt rätt beslut även om det var tungt då.
Hej Jenny! Visst minns jag dig - otroligt att man kan hitta varann såhär! Jättekul :)
Hannibal har stått på Strömsholm så vitt jag vet och numera här i Kvicksund. När i såntfall fanns han i Örebro?
Mvh / Elli